|
INTELLIGENT SJÄLVFÖRSVAR
Plats “A” kontra
plats “B”, ett livsviktigt val
Back
<<<
Det är ett känt faktum i all brottsutredning
att många överfall skulle kunna fått en lyckligare utgång,
om det tilltänkta offret inte mer eller mindre frivilligt låtit
sig förflyttas från den primära
överfallsplatsen (A) till en mer dold och för gärningsmannen
mer lämpad plats(B).
Det här kallas ofta "primär och sekundär brottsplats".
Låt oss här kalla platserna för A respektive B för enkelhets
skull.
Vi inleder med att tilämpa teorin där den är
som vanligast,
vid våldtäktsöverfall.
Våldtäktsmannen vill i allmänhet få sitt offer till
en plats han själv behärskar,
där upptäcktsrisken är minimal.
Låt oss säga att han överfaller sitt offer på en gångväg,
som då är vår plats A.
Härifrån vill han med hot och/eller våld få offret
in i ett buskage, vår plats B.
Plats A är ett orosmoment för förövaren. Han kan inte
få "jobba" i fred, han riskerar att ytterligare personer kommer
längs samma gångväg.
Som presumtivt offer, bör du tänka så
här:
På bägge platser är det samma person(er) som attackerar dig.
Motståndet är alltså det samma oavsett var du befinner dig.
Däremot kommer mannen att tveka att fullfölja sina avsikter desto
större risken är för upptäckt. Tidsfaktorn är också
på din sida:
Ju längre tid ni befinner er på plats A, desto större chans
att någon lägger märke till vad som håller på
att ske.
Om du nu vet att du kommer att göra motstånd,
så gör allt vad du kan
för att vara kvar på plats A.
Om angriparen är av sådan natur att han kommer
försöka skada dig, minskar
du definitivt inte den risken genom att följa med till plats B, hans
"hemmabana",
där han har ännu bättre kontroll över situationen.
Det ultimata exemplet på hur illa det kan gå
om man följer med till B, är den pistolbeväpnade förövaren
som får med sig sitt offer in i en bil, kör till den avlägsna
skogsplatsen, där man senare finner offrets kropp.
Har förövaren inte klarat att genomföra
sin handling på plats A och han inte får med sitt offer till B
utan väldigt mycket oväsen och problem, kvarstår faktiskt
alternativet att med svansen mellan benen lämna platsen utan upptäckt
och med ofullbordad gärning.
Detta finns alltid i förövarens tankar, att det är viktigast
att undkomma upptäckPlats “A” kontra plats “B”,
ett livsviktigt val
Det är ett känt faktum i all brottsutredning
att många överfall skulle kunna fått en lyckligare utgång,
om det tilltänkta offret inte mer eller mindre frivilligt låtit
sig förflyttas från den primära
överfallsplatsen (A) till en mer dold och för gärningsmannen
mer lämpad plats(B).
Det här kallas ofta "primär och sekundär brottsplats".
Låt oss här kalla platserna för A respektive B för enkelhets
skull.
Vi inleder med att tilämpa teorin där den är
som vanligast,
vid våldtäktsöverfall.
Våldtäktsmannen vill i allmänhet få sitt offer till
en plats han själv behärskar,
där upptäcktsrisken är minimal.
Låt oss säga att han överfaller sitt offer på en gångväg,
som då är vår plats A.
Härifrån vill han med hot och/eller våld få offret
in i ett buskage, vår plats B.
Plats A är ett orosmoment för förövaren.
Han kan inte få "jobba" i fred, han riskerar att ytterligare
personer kommer längs samma gångväg.
Som presumtivt offer, bör du tänka så
här:
På bägge platser är det samma person(er) som attackerar dig.
Motståndet är alltså det samma oavsett var du befinner dig.
Däremot kommer mannen att tveka att fullfölja sina avsikter desto
större risken är för upptäckt. Tidsfaktorn är också
på din sida:
Ju längre tid ni befinner er på plats A, desto större chans
att någon lägger märke till vad som håller på
att ske.
Om du nu vet att du kommer att göra motstånd,
så gör allt vad du kan
för att vara kvar på plats A.
...fortsättning i boken...
Back <<<
|