Foto och bildredigering:   © SHOOTMEAGAIN Peter Ortvik, NIKON D2X

(Denna ledare tillkom i bestörtning
efter det bestialiska knivmordet på
den 8-årige pojken i Jönköpings- området nu i januari.)

Ursäkta att det småputtrar i min hjärna
men jag mår nog lite dåligt över händelsen i Jönköpingsområdet, där ett känt psykfall helt oprovocerad slaktade en 8-åring på öppen gata.
Men trots att jag mår dåligt,
går jag inte ut och spöar upp någon.

Det ligger tydligen i tidens anda att svenskar anger varandra till olika myndigheter, försäkringsbolag, försäkringskassan, TV-licens och liknande. Alla, var och en och kanske även du,
vill ofta agera kvarterspolis då ”missförhållanden” hos grannen
eller någon man har en oplockad gås
med upptäcks.
Är detta något som till 100 % är av ondo eller kan vi faktiskt använda det till att skapa ett bättre och säkrare samhälle
för oss alla utan att trampa in på det vi egentligen kanske inte borde lägga
näsan i?

Ponera att alla vi goda medborgare
skulle vara lika snabba att påtala när vi ser, vet om eller anar att någon i vår närhet tillhör den felprogrammerade skara som dagligen eller vid upprepade tillfällen,
går omkring ute bland oss andra beväpnad med kniv eller annat
livsfarligt vapen.

Vi har en knivlag i Sverige.
Denna efterlevs inte alls och verkar vara helt tandlös, då det 365 dagar om året alltid begås någon typ av knivöverfall.
Det är ingen större vits att gå in på hur själva lagen borde förändras, då de som bryter mot den ändå skulle göra det oavsett detta.

De tror nämligen alltid att de aldrig kommer att upptäckas eller åka fast och det har de oftast rätt i, då polisen bara kommer åt en bråkdel av dessa vapen.Inte heller är det någon idé att yla över hur lätt det är att köpa långa jaktknivar som ingen vanlig medborgare har någon som helst nytta av. Det ser vi ju hur bra det går med förbud mot handeldvapen, då i stort sett var enda småbuse har en pistol i sin ägo.

Nej, jag är säker på att vi redan i dag (tyvärr) måste acceptera att ta ett egenansvar i frågan. Gör inte samma misstag som alla föräldrar vilka är så helt säkra på att ”Inte min son, inte…aldrig i livet”. Förutsätt i stället att allt är möjligt
och agera med förebyggande inställning
i sinnet.

Att hindra någon från att gå ut bland folk med en kniv i byxlinningen, är inget du någonsin behöver skämmas för, det vore
att skämmas för att rädda liv. Det finns
inga traditionella, kulturella, eller vane- mässiga ursäkter till att vara beväpnad
ute i samhället. Ursäkten att man skulle vara rädd, är ännu sämre. Du har väl sett filmen ”Crocodile Dundee”?
(Huvudpersonen Mick Dundee blir rånöverfallen av en skurk med stilett, varvid han utbrister ”You call THAT a knife?” och drar upp en drygt halvmeterlång jaktkniv, vilket får skurkens kniv att se ut som en pennkniv.) Det finns nämligen alltid någon som är värre. Våldseskalering, med ett finare ord.

När nu psykvårdens besserwissers finner det
vara viktigare att snabbt få ut ”rehabiliterade” missdådare på gatan igen för att påvisa sina effektiva behandlingsmetoder, får vi väl själva hålla ett vakande öga på omgivningen om någon verkar ”må dåligt”.

Har du förresten tänkt på hur uttrycket ”må dåligt” används i massmedia?
Det är ungefär på samma sätt som ”nakenchock”. Dessvärre smittar det av sig som huvudlöss,
så nu ”mår man dåligt” bara man får en tillsägelse eller tillrättavisning. Att må dåligt är heller inget
att skämmas för men det ger aldrig rätten till att begå en missgärning med detta som ursäkt. Utgångspunkten i samhället måste dessutom
alltid vara att prioritera skydd av oskyldiga medmänniskor framför att frisläppa personer
som redan utfört våldsamma missgärningar.

Vårdmaskineriet måste sluta ta chanser, sluta tänka i prestige och statistik och i stället övergå i realistiska riskbedömningar. Det är så tröttsamt
att i TV-nyheterna se en högt uppsatt psykiater säga ”Det hele är mycket tragiskt, vi kunde inte tro att det skulle gå så här”.
-Wake up and smell the coffee eller byt jobb…

Jag utmanar Hasse Aro i TV 3 ”Efterlyst”:
-Hasse, du är så duktig på att be folk ringa in om de känner igen rånaren från närbutiken.
Nu är det dags att flytta fram positionerna mot buset. Ta upp den utbredda knivbeväpningen,
ett stort samhällsproblem som redan spårat ur (oavsett vad den gode professor Leif G.W. Persson har i sin statistikbok).
Vädja till allmänheten att vara lika flitiga till att informera (ange?) om personer i sin närhet
som de vet lever och rör sig beväpnade.
Detta är dessutom ett stort ämne för skolorna
att ta upp eller vill vi om två år hamna i samma situation som i USA? Allt som finns i USA kommer hit, det är bara en tidsfråga NÄR.

Arbeta efter samma princip som vi gjorde på den fitnessanläggning jag drev under 80-talet när det gällde städning och servicereparationer:
-Leta upp skiten, låt inte skiten leta upp dig.

Tack för ordet. Sköt om dig.

Peter A. Ortvik
Chefredaktör
ortvik@frontface.se