Vem behöver ha mest tålamod,
kroggästen eller dörrvakten?

Efter att ha jobbat som dörrvakt i 14 år och även
utbildat sådana i mängd,
kan jag inte låta bli att ge respons på den senaste tidens
händelser som kulminerade med SSU-basens ”aktiviteter”
på Restaurang Crazy Horse i Stockholm.

Oavsett vems version som är den riktiga, faller sig resultatet
av betraktelsen den samma.

Låt oss säga att dörrvaktens berättelse stämmer.
Ur professionell synvinkel måste man då ifrågasätta dennes yrkeskapacitet. Oavsett kvinnans storlek, styrka
och sinnestillstånd, skall en rätt utbildad dörrvakt klara av
att utan fysiska problem dels lösa den uppkomna situationen,
dels avhysa henne utan att vare sig använda tillhygge som batong
eller lägga ner henne på backen/golvet.
Har man dessutom kollegor på plats, är risken närmast noll
att besvär uppstår. Allt annat är bara nys.
En dörrvakt som inte klarar denna situation,
bör snarast byta sysselsättning.

Gällande anmärkningen om rasistiska kommentarer
eller påhopp, är de naturligtvis oförsvarbara
men än dock vardagsmat för alla dörrvakter oavsett ursprung
och skall heller inte behöva föranleda aggressivitet.
Oinitierade skulle bara höra vilka invektiv som bollas
mellan icke-svenska gäster och vakter med utomsvenskt ursprung.
Här vill man verkligen ha filter i öronen,
då de är mångfalt grövre än vad sedvanlig svensk fantasi
kam ge upphov till.
En dörrvakt som inte klarar av detta utan fysisk aggressivitet,
bör snarast byta sysselsättning.

Kroggäster är till största delen mer eller mindre packade,
det vet både gästerna och vakterna, inga överraskningar här inte.
Det finns ett spel, en balansgång, en underförstådd relation
mellan småpackade gäster och myndiga dörrvakter.
Krogägaren vil ha tillräcklig tolerans från vakterna
för att barerna skall sälja maximalt, inte optimalt.
Om vakterna stryper försäljningen genom att
dels lyfta ut gäster som är fulla av grad medium och något högre,
dels nobba lätt påverkade gäster
redan vid dörren, så skulle krogarna vara rätt öde.
Dessutom skulle vakterna få sparken
då inkomsterna skulle sjunka drastiskt.

Vad är då den felande länken?

Det finns något jag i min bok benämner
”PROVOKATIONSPROFYLAX”.
Denna ”PP” borde egentligen vara självklar för alla kroggäster
och har tidigare varit så.
Dock har vårt samhälle helt förändrats sedan mitten på 80-talet,
så det kan vara värt att ta upp igen:
- Dörrvakten får höra samma ursäkter
  och samma frågor hela kvällen.
  Du är ingalunda så unik som du vill tro.
- Träng dig aldrig i en krog- eller garderobskö,
  du vet inte var du om ett par timmar
  stöter på den du smet före.
- Skydda din drink eller ölglas med den fria handen
  när du går genom en trång lokal.
- Spiller du på någon, be om ursäkt även om
du inte tycker det var ditt fel.
- Tacka gärna vakten för en trevlig kväll när du går hem.
  Han får mest höra skit hela kvällen,
  så ditt tack gör dels att du blir uppmärksammad
  och ihågkommen till en annan gång,
  dels att han slappnar av en stund och trivs med sig själv.
- Uppkommer en obehaglig situation, håll huvudet kallt.
  Det finns inga vinnare i en sådan konflikt, då ”glaset”
  omedelbart rinner över av prestige (vakter)
  och onyktra tankar (medgäster).
- Ett litet leende läker ofta snabbt ett mentalt sår.

Varför är dörrvakter så ofta inblandade
i onödiga handgemäng?
För så är det faktiskt.

Att skylla på att samhället har blivit hårdare och att fler gäster
är beväpnade, är inte hela sanningen.
För att förstå detta, måste vi gå tillbaka i tiden.
Under större delen av 70-, 80- och även början av 90-talet,
ställdes oftast större sociala krav på dörrvakterna,
då krogägarna inte bara såg till snabba inkomster
utan även att gästerna skulle ha det bra "hela resan".
De flesta hade dels ett ”normalt” jobb som till stor del
garanterade att de fungerade någorlunda socialt
i samvaro med icke-dörrvakter.
Så är det inte nuförtiden. Många dörrvakter hänger upp
hela sin tillvaro på sin position, de ÄR dörrvakter
i stället för att bara jobba som det.
Hela tillvaron kretsar runt det missbrukade ordet ”respekt”
som i detta fall oftare innebär högre eller lägra grad av fruktan,
precis som i de öppet kriminella kretsarna.

Den gästsociala delen har helt hamnat på efterkälken.
Generellt betraktas gästen som ett nödvändigt ont
som stör den interna konversationen mellan vakterna i dörren.
Under min tid som aktiv, gick vi ut bland gästerna i kön
och pratade med dem, dels för att det var kul
och dels för att tiden gick snabbare på så sätt,
dels även för att få överblick över eventuella oroshärdar och
lyssna på talet hos synbart påverkade personer.
Vi kunde också hjälpa gäster som såg för unga ut,
att bibehålla ansiktet, genom att diskret viska till dem
”Vi kommer att kolla leg på dig i dörren”.
På så sätt kunde denne säga till sina vänner att
”Äh, jag orkar inte stå här längre, jag drar vidare” ,
i det fall han/hon visste att åldern inte räckte till.
Vi bjöd också runt kaffe/té när kylan var svår
och anordnade små vitstävlingar bland de köande,
där bästa (sämsta?) vitsen fick fri entré.

Allt detta gjorde att gästerna försattes i ett positiv sinnesstämning
när de väl kom in och detta minskade drastiskt
konflikterna inne på krogen. Ingen vill ju strula
med eller inför de trevliga dörrvakterna.
Följande hände mig faktiskt under en semester på Cypern 1994.
Det kom fram en kille till mig och räckte mig handen.
Hans ord var följande: ”Jag måste få tacka dig för att du kastade ut mig
så snyggt från Cheers. Jag märkte inte att jag blivit utvisad förrän jag
stod ensam på trottoaren och undrade var du hade tagit vägen.
Detta måste vara den ultimata komplimangen man kan få som dörrvakt.

Som välinitierad i fitness- och gymbranschen sedan 25 år,
vet jag även att det inte är ovanligt med anabola steroider,
efedrin, Viagra och annat ”godis” bland dörrvakter.
Detta är välkänt i branschen och återspeglas även
i samtal jag överhört under träningspass på gym.
Naturligtvis gör detta att vid sådana tillfällen sätts
den normalabuffertzonen av tolerans ur spel.
Ingen lär väl i dag vara okunnig om hur dessa kemiska
substanser påverkar det mänskliga humöret
på kort sikt och psyket på längre sikt.
Det innebär att sådana personer är vandrande tidsinställda bomber
som lätt kan smälla av vid minsta gnista.
Detta sker naturligtvis också och konsekvenserna kan bli förödande
då en person under inverkan av sådana droger,
reagerar på ett helt oberäkneligt sätt
och inte heller stannar upp när det annars skulle vara normalt.

Samma sak gäller naturligtvis även gäster
under samma inverkan.
Det är därför otroligt viktigt att all krogpersonal är vaken
och lär sig känna igen varningssignaler och kännetecken
på missbruk, både hos gäster och personal.

Min slutgiltiga åsikt baserad på empiriskt vetande och
beprövad erfarenhet,är att nya kriterier bör sättas på personer
som skall arbeta som dörrvakter.
- Minst 30 års ålder, för att ha tillräcklig livserfarenhet.
- De bör ha lång erfarenhet av ett ”normalt” arbete.
- De skall drogtestas på samma nivå som en idrottsman.
- Vid upprepade fysiska insatser med uppenbara skador
  på motpart, bör deras lämplighet omprövas, oavsett skuldfråga.
- Varje dörrvakt skall ovillkorligen ha ett
  fläckfritt register hos polisen, gällande vålds-
  och narkotikabrott.
- Varje dörrvakt skall ovillkorligen vara auktoriserad.
- Vakternas anställningsförhållanden skall kollas lika hårt
  som kökspersonalen,
  det finns ett stort antal svartjobbare som bara ”försvinner”
  efter handgemäng.

Kanske kan vi då få tillbaka ett fungerande socialt samspel
mellan gästerna och vaktpersonalen,
så vi slipper grodor som den härom helgen, oavsett om ord står mot ord
ända tills tuppen galt sig hes och kossorna kommit hem.