*"helikoptern" är benämningen på den cirkulära rörelse som killar kan få sin snopp att utföra med hjälp av höftrörelser.

Det är ett gammalt klassiskt skämt
som pryder rubriken här ovan men
kanske är svaret något som bör tas
på fullaste allvar när det gäller andra,
mer brutala företeelser.


Det är idag mycket populärt att analysera och försöka hitta djupa underliggande orsaker till
varför medlemmar av det manliga mänskliga
släktet utför råa misshandelsöverfall, våldtäkter,
rån, klotter, skadegörelse och andra helt meningslösa angrepp på medmänniskor och ägodelar. Innan vi går vidare, håll gärna
den lilla historien kvar i minnet:
-Varför gör killar "Helikoptern?
-Jo, bara för att de KAN.

Redan i sandlådan kan vi se de begynnande tendenserna. Där sitter de två små krabaterna bredvid varandra och leker. Plötsligt tittar den ene sig omkring, märker att ingen tittar på honom
och så drämmer han till den andre i huvudet med spaden, helt utan anledning.
Gråt och skrik uppstår, föräldrar tillskyndar
och ingen fattar varför lille Per gråter.

Varför slog nu Pers kompis till Per?
-Jo, därför att han KUNDE göra det
utan att bli stoppad i tid. I den åldern är rationella tankar på att man kan få skulden senare, efter
att Per berättat om vad som faktiskt hände,
inte något som existerar.
Konsekvenstänkande kommer först
senare i livet, hos vissa, aldrig.

Om nu föräldrarna till den lille busen bara ser händelsen som "något som alla barn gör, det är naturligt", så är man redan där ute på djupt vatten.
Vi gör ett stort hopp till slutet av 80-talet, scenen
är kajen utanför restaurang och nattklubbsbåten Patricia i Stockholm.
Jag jobbade som nöjesansvarig (shower,
sponsorer, annonser m.m.) ombord.
Den aktuella kvällen hade jag precis gått iland
på kajen för att flytta min cykel som stod lite
slarvigt parkerad för nära en av landgångarna.
Jag blir ofrivilligt vittne till den första kända "restaurangskjutningen" här i landet.

En av vakterna hade kommit ihop sig med en grekisk halvmaffioso vid entrén, då denne inte
var önskvärd som gäst. Varken vakten eller "greken" var speciellt smidiga i sin ordväxling
och den fientliga stämningen eskalerade snabbt. Vakten gick in och sängde dörren, varvid "greken" sade några mindre smickrande ord om att vakten skulle haft intima förbindelser med sin mor.
Eftersom sidorna av entrélandgången endast var klädda med genomskinlig plast, såg jag hur vakten tog en tomflaska, öppnade dörren och kastade flaskan i ryggen på "greken" som vänt och var på väg därifrån. Vakten drog igen dörren och gick landgången ned till båten.
"greken" drog fram en liten revolver och sköt utan vidare två skott i riktning mot landgången, kulhålen hittades direkt av oss andra. Han sprang sedan
iväg till en väntande bil och försvann.

Det intressanta här, är inte själva händelsen utan att krogens ledning bestämde att tysta ner hela händelsen. Eftersom ryktet ändå spred sig snabbt, resulterade det i att allt fler tvivelaktiga figurer kom till Patricia, satte handen innanför jackan och hotade sig in och blev insläppta.
Så startade hela "vapenskramlet"
i Stockholms krogvärld.
Varför hakade då allt fler på den här stilen?
Jo, helt enkelt för att de KUNDE göra det utan att riskera något, enligt egen mening.

"Greken" hade banat väg för den epedemi vi även idag ser frukten av. Hade man istället stoppat honom, tagit bilnumret, ringt polisen och sett till att han blivit åtalad och dömd, kanske vi sluppit många efterföljare.

På samma sätt gäller det när någon tonåring första gången överträder de lagar och förordningar vi alla skall rätta oss efter. 
Lägg för en stund de eventuella sociala orsakerna till beteendet åtsidan, de kan tas upp igen när som helst och analyseras vid behov.
Istället bör man omedelbart koncentrera sig på att skicka en övertydlig signal att "det här gör du jävlar i mej inte om, det skall kosta att göra så här".
Om inte målsman brytt sig tidigare, kan man lugnt räkna med att det blir annat ljud i skällan när det dyker upp ett bötesföreläggande eller skadestånd på minst tio tusen kronor och en månads ovillkorlig samhällstjänst för lille gullgrisen.

Vi människor är bara däggdjur, glöm aldrig det. Bara för att vi råkar ha ett mer utvecklat kommunikations- system än andra däggdjur, betyder det inte att vi saknar primitiva "testa och flytta gränser"  beteen- den. Även människan gör saker av den enkla orsaken "bara för att jag kan".
Att analysera ihjäl beteenden ger ofta den åtalade både chans och möjlighet att både själv och med en slug försvarares hjälp, hitta på bakomliggande orsaker som passande förmildrande omständig- heter. Jag har med egna öron hört sådana konversationer mellan killar på gymmet jag besöker.

Varför hoppar ett gäng killar på två tjejer på en nyårsafton, misshandlar dem svårt och våldtar den ena?
-Jo, för att de KAN.

Varför rånar och knivhotar tonåringar sina jämnåriga skolkamrater?
-Jo, för att de KAN.

Varför kan grova misshandelsöverfall ske mitt på öppen gata, ofta inför stor publik?
-Jo, för att man tydligen KAN göra så.

Varför har 2000-talets genomgående devis blivit:
"Allt som KAN stjälas, kommer att stjälas, det är
bara en fråga om kortast möjliga passande tid
innan det sker...?
-Jo, helt enkelt för att man följdaktligen KAN stjäla
allt som KAN stjälas.
Det här innebär att vi som inte vill acceptera det här förfallet, även måste acceptera ett större ansvar för att kunna vända trenden.
Ta ett så enkelt exempel som konto- och bankomatkort. Det är ju höjden av pinsamhet att  man placerar koden till kortet i sin plånbok eller handväska så att man bjuder tjuven eller rånaren
på den möjligheten.
Hur svårt kan det vara att lära sig en sådan kod
när man kan telefonnumren till sina vänner utantill?

Öka medvetandet och civilkurraget.
BRY dig lite mer, KRÄV mer av dig själv
och inte bara av din omgivning,
myndigheter, skola och samhälle.
Ta själv kontroll över din situation.
Varför?
-Jo, för att du KAN.

Peter A. Ortvik
Chefredaktör
ortvik@frontface.se