Foto: © SHOOTMEAGAIN Peter Ortvik, Nikon D2X

Rubriken ovan skulle kunna vara en arrangerad löpsedal för en kvällstidning
som försöker locka miljöaktivister, sportfans och ängsliga storstadsbor
att köpa det senaste lösnumret.
Låt mig försöka virka ett lapptäcke av dessa brokiga grytlappar
och se om det blir något som är större än en vante.

Ganska nyligen, i månadsskiftet september-oktober, hade jag just läst ett antal artiklar om hur viktigt det är att vi alla engagerar oss i att förbättra den dagliga miljön, om vi över huvud taget skall ha ett jordklot att överlämna till våra ättlingar. Det gäller ju att slå på de små grå cellernas vardagsfunktion, inte bara att se de stora globala frågorna. (Det slog mig osökt vilka miljögrisar filmbolagen är med alla sina mastodontexplosioner i slutet av alla actionfilmer..)

Nåväl, helgen efter slog jag mig ned i favoritfåtöljen för att se VM-finalen i damfotboll mellan Tyskland och Brasilien. Efter att nästan dagligen ha tittat på TV-nyheternas sportinslag, där huliganismen i den allsvenska fotbollen tar upp minst lika mycket plats som själva matcherna, var det befriande att se den problemfria damfotbollsfinalen, oavsett vad nu förstå-sig-påarna tycker om nivån på damfotbollens spelkvalité.

Därför tycker jag det är dags att ställa sig den samhällsbevarande fråga som får alla storklubbars supporterskaror (är de verkligen supporters?) att få spastiska anfall och högröd ansiktsfärg, hysteriskt skrikande ”Fotbollsmördare”.

- Är det inte dags att skrota det nuvarande klubbfotbollssystemet?
Så länge som så kallade normalt fungerande (annars skulle de väl vara intagna för behandling?) medborgare saboterar för alla andra som högaktligen skiter i om en halsduk är grön/vit, gul/svart eller blå/röd/gul och dessutom utsätter varandra och även oskyldigt förbipasserande för både fysiska och verbala trakasserier, så borde det vara en självklarhet att agera långsiktigt utan tillrättalagda jönserier som supporterpolis och annat gulle-gull.
Låt fotbollsfansen och huliganerna sitta hemma i stugan och se sina matcher i sin ensamhet över en burk mellis, så svalnar kamplusten betydligt. Kanske kan då ”firmorna” som arrangerar storbråk och gängslagsmål, bli tvungna att enskilt gå ut omaskerade och stå för sin missriktade klubbsupport.

De som över huvud taget inte bryr sig om fotbollen utan bara smyger runt för att medverka i och starta slagsmål, är ändå genom sin avsaknad av intelligens så pass förvirrade, att de troligen kommer att gå vilse och hamna i ett helt annat färggladare bollhav, mer passande deras nivå.

”Hur kan han säga något sådant här”, säger då vän av obstruktion?
”Tänker han inte alls på alla ungdomar som fostras till goda vuxna genom fotbollens försorg?”
- Tillåt mig småle och smila en smula. Om inte barnens föräldrar själva klarar att ingjuta sådan grundläggande uppfostran i sina adepter, så lär inte den nuvarande fotbollsmentaliteten förbättra situationen.

Om symptomet är huliganism, så heter tumören klubbfotboll.
Hur länge skall man behandla sjukdomen med smärtstillande innan man förstår att en operation är oundviklig?

Självklart är det så att girigheten i sporten har skapat oåterkalleliga situationer, om man ser det ur rent ekonomisk synvinkel.
Men är det viktigare att varje vecka kasta ut miljontals kronor på symptomatisk huliganbehandling, när patienterna ändå är hjärndöda?

Stäng av den artificiella hjärt-lungmaskinen, låt kommande generationer få en ren ny plattform / spelplan att lira på, så kanske vi kan få tillbaka en njutbar fotbollsmiljö över allt.

Det var riktigt intressant att se och höra de tre Göteborgslagens ”supporters” yla i högan sky när förslaget om att slå ihop klubbarna lades fram.
Tänk så skönt om de tre stora Stockholmslagen maldes ner och stöptes om till Stockholm FC och alla då höll på samma lag. Då skulle man kunna skapa Sthlm FC-x, FC-y och FC-z, som kunde mötas i derbymatcher, helt utan att ge anledning till rivalitet. Eller?

Är det någon som tar mina ord här ovan på allvar?

Då är det nog dags att gå över till lite tyngre verklighetsförankring:
Natten mellan fredag den 5:e och lördag den 6:e oktober vid 01-tiden, släcktes ännu ett tonårsliv på grund av en gängmisshandel.
Fem unga fega kräk jagade fatt på en ensam 16-åring, endast 50 meter
från vår redaktion och sparkade sönder hans huvud så kraftigt att han senare dog av massiva hjärnblödningar.
Detta var under en 16-årig tjejs födelsedagsfest i en lokal i anslutning till Eiraskolan på Kungsholmen i Stockholm.

Här ser vi bevisligen hur lätt det är att släcka ett liv. De i media citerade kriminologernas och läkarnas uttalanden om att ”ungdomarna idag förstår inte hur farligt det kan vara med en spark i huvudet”, får mig att undra om inte även dessa lärda personer har inkasserat en och annan smäll av samma sort.

Det är inte frågan om att veta HUR FARLIGT det är att sparka någon i huvudet. Det är frågan om att vara så jävla korkad att man över huvud taget utdelar en spark mot huvudet, inte minst när offren ligger på marken.

- Var fanns de vuxna?
- Vem höll vakt och var fanns den/dessa personer när bråket startade inne i lokalen?
- Hur kom de oinbjudna gärningsmännen över huvud taget in i lokalen?
- Vem fick de sin alkohol ifrån?
De som brustit i något av ovanstående, bör hållas ansvariga för det inträffade och åtalas utan minsta tvekan. Det finns inga ursäkter eller försvar.

Det är ganska lätt att överföra denna händelse till det nuvarande fotbollsklimatet (nu är vi äntligen inne på klimatförstöring igen).
Bland huliganer, firmor och supporters med hjärnsläpp, är det mer vanligt än ovanligt att grov misshandel förekommer, med överhängande risk för samma dödliga utgång som ovan.

Om man nu kräver att den som har vetskap om och lämnar tillstånd till en fest som den ovan beskrivna, skall ha full kontroll och fullt ansvar på alla de nämnda punkterna eller annars inte låta festen få genomföras,
så skall samma sak gälla fotbollen.

Sålunda, helt logiskt, bör inte klubbarna i dagens läge få arrangera matcher med åskådare, då de bevisligen inte klarar av att hantera situationerna i samband med matcherna.

”Men de flesta fotbollsbråken sker ju utanför arenorna”, säger vän av ordning.

- Javisst, det gjorde även dödsmisshandeln av 16-åringen. Den skedde en stycke utanför lokalen. Fritas då de ovan nämnda personerna från sitt ansvar, bara för att offret var oförnuftigt nog att inte stå kvar inne i lokalen, där han troligen fått någon sorts hjälp av övriga festdeltagare och då säkerligen varit i livet idag?
Skall rädsla och dumhet straffas med döden? Då blir vi nog inte många kvar i det här landet. Och med tanke på vilka som blir kvar, blir man troligen ännu räddare och därmed ännu dummare om man skall hålla en rak linje i resonemanget. Så då blir man väl dödad igen.

Förr i tiden startade ofta böcker och skrifter med orden:
”I nådens år 1722…” (eller aktuellt årtal)

År 2007 visas fan i mej ingen nåd från huliganer och andra missgärningsmän, så skall vi damma av stupstock och tumskruvar…eller?

Fotbollen är rund, så är också ett huvud.
De som inte kan se skillnad och förstå skillnaden mellan dessa två
föremål, skall nog ha vit käpp och tajt långklänning så att de inte kan använda fötterna på fel sätt.

Låt oss ta tillbaka gatorna,
ge ordet civilkurage ett ansikte och se det som ditt medborgerliga egenansvar
att lära dig självförsvar,
både mentalt och fysiskt.
Glöm dock inte provokations- profylaxens grundtema:
”Ge lite, vinn mycket, ett leende kan avväpna effektivt”.

Peter A. Ortvik
Chefredaktör
ortvik@frontface.se

       Fortsättning på nästa sida, klicka på högerpilen >>>