Nr 1 2008
Sid 19b

Foto Daniel Wohlin.

12:05
Har gjort min andra casting för dagen, men kände direkt att jag inte var rätt man för jobbet. Kavajen var storlek 46-48 och jag är storlek 50 en utsvulten dag.

Efter alla år är det alltid ändå en sorts besvikelse när man med säkerhet vet att man inte kommer få jobbet.
Sista castingen före lunch är ganska nära så jag sätter in Ipoden i öronen och promenerar i värmen bort mot via Torino i sällskap med Red Hot Chili Peppers i hörlurarna.

12:45
Börjar bli hungrig, men det är fortfarande säkert 20 modeller före i kön innan det är min tur.

Killen framför som låter som han är fransman pratar med en annan modell om att han börjar få ont om pengar och snart inte har råd att betala hyran. Den andra killen tipsar om en lägenhet som söker nya modeller och ska tydligen vara jättebillig.
Han ska själv flytta dit om han inte får något jobb den här veckan.

Konversationen är dyster men väldigt vanlig i den hårda konkurrensen om jobb, så jag återgår till att läsa några sidor i min medhavda bok.

13:30
Vi är ett gäng på sju killar och tre tjejer som sitter på en restaurang nära porta Genova.
Ute steker solen och den digitala termometern på varuhuset tvärs övergatan visar på 41 grader.

Jag äter grillad tonfisk med sallad och de flesta äter sallad, förutom någon som har beställt pizza och doften får oss andra att bli grymt avundsjuka.
Bredvid mig sitter Mark från London och tvärsöver Luca en modell från Rom.

Vi är mitt uppe i en diskussion om hur arvodena har blivit sämre och sämre med åren, när min agentur ringer och vill att jag ska komma förbi dem efter lunch.
Vi avslutar alla med en espresso förutom en rysk modell som beställer en Latte Machiato vilket får italienaren att höja ögonbrynen. Latte Machiato anses som en frukostdryck och så mycket mjölk direkt efter maten anser många italienare är dåligt för matsmältningen.

Jag och Mark bestämmer oss för att ta tåget till Como-sjön på lördag. Älskar att promenera runt där och koppla av från Milanos förorenade gator. Under somrarna har jag åkt dit många gång er. Förstår varför kändisar som George Clooney har köpt hus här.

Jag ser besvikna miner över förlorade jobb och stora leenden efter nyheter om jobb med bra betalning.
Lättade ansiktsdrag över att ha pengar till hyra och mat för en tid framöver, i väntan på de stora jobben.
Min bokare har ringt upp mig för att ta polaroidbilder till underklädesjobbet jag ska göra i övermorgon. Många kunder vill ha färska polaroidbilder så de vet att modellen ser ut som de ska när det är dags att fota.

Vi kallpratar om allt möjligt tar bilderna, jag får en utskrift över fler castings för eftermiddagen och precis när jag är på väg därifrån ropar en annan bokare att jag fått jobbet jag var på casting för i morse.
Kan inte låta bli att le när jag tar hissen ned till gatuplanet.

16:50
Har gjort ytterligare tre castings och värmen vägrar ge sig. Har lyckats bokat ett jobb till, den här gången för ett klädmärke som heter Primo Emporio.

Jag står inne i ett café igen och tar dagens femte espresso för att skaffa mig lite krafter. Ska iväg och prova kläder för ett tidningsjobb snart och jag sneglar på glassdisken och munnen vattnas innan jag återfår förståndet och ger mig ut i trafiken igen. Sammanlagt har jag säkert gått över en mil idag i värmen och fötterna kokar i skorna. Snart hemma, snart hemma tänker jag och tar riktning mot nästa hållplats.

Jag korsar parco Sempione och där ligger ett tjugotal modeller i gräset. Vissa spelar fotboll, några brasilianska modeller dansar Capoeira och några tjejmodeller ligger i skuggan under ett träd och lyssnar på musik.

Blir erbjuden att hoppa in i en basketmatch som är i full gång mellan ett gäng kanadensiska och tyska modeller men jag har lite bråttom till min klädprovning och måste tacka nej. På väg ut ur parken springer jag på Chris som tydligen repat sig från jetlagen och vi bestämmer att gå på jazzfestival senare i kväll.

Står vid ytterdörren när telefonen ringer och agenturen säger att jag måste skynda mig till en fotograf som har fått ett återbud på en modell och behöver en ny kille till i morgon bitti.

Fötterna värker, skjortan är svettig och smutsig och min mun är galet torr och törstig. Jag tvättar av mig snabbt, byter till en ren t-shirt, sveper två glas vatten och trycker i mig ett äpple och försöker mentalt tränga bort hur mycket jag vill lägga mig i sängen ett tag.

19:45
Fick jobbet!!! Vilket betyder att jag börjar jobba klockan 07:00 i morgon i en studio i centrala Milano.

Äntligen hemma och jag njuter av en fruktsallad med fettfri yoghurt och en timmes bokläsande innan jag ska möta Chris för jazzfestivalen.

21:00
Jag står utanför konserten och väntar på Chris. Vi är i en gammal borg mitt i Parco Sempione och myggen är överallt. Mitt jazzintresse är begränsat men glad att få rensa hjärnan ett par timmar från modellivet.
Tyvärr är vi inte ensamma om den tanken och när konserten börjar, så är det säkert 30-40 andra modeller där.

Måste erkänna att musiken tillsammans med den varma sommarkvällen och den mysiga inramningen med stjärnklar himmel och den antika miljön med borgväggarna runt om berör mig.

Vid halv tolv tackar jag för mig och istället för att ta t-banan hem känner jag för att ta en promenad och rensa huvudet.

Väl hemma packar jag väskan för morgondagens jobb, kollar e-posten. Sedan ringer flickvännen och säger god natt.

Jag slumrar in och är glad över de nya jobben jag fått idag. Jag vet att många modeller lämnar Milano i morgon med en kraschad dröm om en modellkarriär och nya kommer till staden med förhoppningar om en lyckad sådan.

18:30
Att prova kläderna tar längre tid än jag trott, mycket på grund av att stylisten har svårt att bestämma sig om jag ska ha keps eller hatt på en av bilderna.

Efter 40 minuters velande fram och tillbaka blir det varken eller och jag biter mig i läppen för att inte säga något dumt.

Min karriär lever i alla fall kvar för ett tag framöver och jag somnar med Milanonattens ljud i bakgrunden från den öppna balkongdörren.

 

I morgon är det en ny ”helt vanlig dag”.

På återhörande från en annan resväska.
Er Daniel.

 

Här promenerar jag gärna runt Como-sjön. Avstressande till max.
Resultat från Primo Emporio-plåtningen.

14:15
Jag har tagit en promenad upp till agenturen och skjortan klibbar på ryggen.
Inne är det full fart och telefonerna ringer hela tiden och modeller kommer inspringande med förhoppningar om nya jobb.  >>>

Artikeln fortsätter, k licka på högerpilen