Nr 2 2008
Sid 3
Foto © Frontface, Nikon D2X
 
Ända sedan första numret av Frontface, har denna sida haft ett bestämt ämne i varje nummer. I sann tidsanda, där den vanligaste inledningen på ett svar i svensk TV är "jag vet inte..men...", så klyver vi oss till 100%
och dribblar loss likt en Zlatan mellan hela mittförsvaret. Blir det mål då?
Det spelar nog ingen roll, det är ju fintarna som räknas, eller hur?

Vart tog våren vägen? Fick ett anfall av hagel mot hjässan igår, kanske bra för att få inspiration- en att vakna till. Nåväl, jag tänkte bjuda på en kryddad pyttipanna med små instick från olika verklighetsuppenbarelser upplevda den senaste tiden.

Låt oss ta en titt på vad som hände inne på den så kallade lågprisbutiken Liedl förra veckan. För en gångs skull var både jag och min bättre hälft lediga samtidigt, så vi passade på att handla mat inför helgen. Bananer är ju en produkt / frukt som har ett intressant kilopris. Om man skalar en banan, finner man att en banan som väger 195 gram, består av cirka 110 gram frukt och hela 85 gram skal. Se bilderna nedan.

Eftersom bananerna idag ofta kan kosta runt 20 kr/kg, innebär det att du egentligen betalar 28:71 kr/kg för den del av bananen du kan använda/äta (såvida du inte är en gammal övervintrad hippie som fortfarande tror att du kan bli hög på att röka bananskal). Det är samma pris du med lite tur kan hitta Irländsk köttfärs för, bara som jämförelse.  Forts under bilden vvv

Under tiden för detta, passade jag på att testa henne med frågan: ”Och vad kostar äggen per kilo då?”. Hon tittade upp, hakan föll ner och jag hörde följande ”A men du, ägg säljs väl inte per kilo, asså. Det är per styck, vet du inte det? Heureka, hon föll rakt ned i min fälla! ”Men lilla vän, vet du inte att ägg kan variera upp till 50% i storlek? Du kanske menar att man gör likadant när man skall köpa en lägenhet, alltså frågar ”vad kostar en lägenhet, för det är väl styckepris?””.

Nu började hon likna Linda Blair i filmen Exorcisten, så frugan drog mig i ärmen och nickade mot utgången. Klart man flinade lite extra när hon med darrande hand lämnade tillbaka mellanskillnaden för bananfadäsen.

Är detta då en enskild företeelse eller har hela matvaruhandelssystemet satts ur spel? Dessvärre är jag tämligen säker på att det mest lutar åt det sistnämnda. Man gör allt från både tillverkare och handlarnas håll för att lura konsumenten. Kronfågel var först ut för ett antal år sedan.

Vi skall inte ens gå in och reda ut kartellbildningarna mellan butikskedjorna. De gör överenskommelser sins emellan vilken kedja som vilket lockpris vilken vecka och om man tar bananer som exempel, så kan du lätt följa ”vågen”, när den ena kedjan har priset 9:90, samtidigt som den andra har 19:90:- för produkt från samma leverantör med samma märkning. Veckan efter är priserna de omvända.

Den minnesgoda läsaren kommer säkert ihåg min krönika om fenomenet som jag döpt till ”BIC” eller ”Because I Can”, som det står för. Det är säkert där vi finner svaret.  Girigheten vinner igen.

Tänkte avsluta med ytterligare en variant på samma tema. I år är det 2008. Redan för fem år sedan "lovade" TV-kanalerna att de skull justera ljudvolymen under reklam- av-brotten, så att den skulle ligga på samma nivå som övrig sändningsnivå.

Vi lever i en tidsålder där detta är ungefär lika svårt som att knäppa en öppen knapp i skjortan.
Vad har då hänt sedan det löftet gavs? Absolut ingenting!
Man är fortfarande tvungen att kasta sig över fjärrkontrollen när reklamen kommer, för att inte väcka alla grannarna om man tittar på TV sen kvällstid.
Den reklamkonsult som påstår att man får bättre gensvar med högre ljudvolym, har aldrig hört talas om ordet "Goodwill". Skall irritation skapa köpvilja? Knappast.

Det börjar verka som att det är dags att återanvända det gamla uttrycket "Att se sig mätt..." på något.
Denna gång tycks det vara maten man får se sig mätt på.
För snart har vi väl inte råd att köpa hem den.
Lite "window-shopping" på ICA till helgen, kanske? Tror jag skall synda och titta på lite 70%ig choklad. Du då?

Bon Apati...eh..Apetit!

Nåväl, tillbaka till besöket på Liedl. Vi uppmärksammade att bananerna kostade 14:90/kg och tyckte att det kan man väl leva med, så vi fyllde en påse och shoppade vidare. När vi skulle betala, såg min fru att kassörskan slog in 17_50/kg för bananerna. Stopp och belägg!!! Vadan detta? Jag frågade henne varför hon hade det priset? ”För att det är vad bananerna kostar”, svarade hon, med en blick som påvisade att jag troligen kom från en annan planet.

Vi förklarade att vi bägge hade sett stora skyltar med priset 14:90:_/kg på, innan vi fyllde påsen. ”Ja, det var då det, NU kostar de 17:50…” blev det suckande svaret. ”Menar du att ni mitt under pågående försäljning, ändrar priset på befintlig vara?, undrade jag. ”Aaaaah, priser ändras, vet´u…”, kontrade hon. Sedan minns jag inte riktigt vad jag sade, men hennes kollega som satt med ryggen mot henne, sade att det var okej att slå in det ”gamla” priset.       

De ändrade alla sina en-kilos förpackningar till 900 grams och sedan gick handlarna ut med priset per påse och en mini-mininotering om att det var 900g. Snart följde andra efter, framför allt ostfabrikanterna, som helst märker både produkt och skyltar med vad en bit ost kostar, inte kilopriset. Blåst igen!

Och om du är uppmärksam vid charkdisken nuförtiden, så ser du att köttfärsen (den syndabocken…) ofta är märkt med halvkilospris som låter lockande, om man inte ser den lilla, lilla noten om att kilopriset ligget uppåt 70:- Yawsa yawsa, blow me away.

Peter A. Ortvik
Chefredaktör
ortvik@frontface.se

Högerpilen tar dig till nästa side, "Fotografen i fokus".   > > > >