Nr 2 2008
Sid 18c
Foto:© Frontface.se där ej annat anges.
  • Sedan händer det ofta nu för tiden att det kommer unga nya stå-uppare och ber mig om råd. Jag trivs inte med att ge råd åt andra, kan bara ta fram sådant som funkar för mig själv, inte lära ut till andra, det blir så lätt fel.
    Kanske kan man i varje fall utgå ifrån dessa punkter:
    1. Hur man är vrider och vänder på saken, med konstart och annat, så är det faktiskt ett jobb, glöm aldrig det. Ett jobb i den meningen att Ju med du jobbar, desto bättre blir du, ju mer du jobbar, desto mer tjänar du och ju mer du jobbar, desto mer eftertraktad blir du.
    2. Glöm aldrig att du är en produkt. Du måste värna om den produkten. Från den sekund du går mot scenen, tills att du är på väg bort från scenen, lanserar du en produkt och då måste du tänka på att du sköter allt rätt.

Din nya show heter ”Blattefierad”. Är det något du får höra från folk, att du ”bara kör invandrarskämt”?

  • Jo det händer men det är ju den jag är. Jag kan inte driva med hur det är att bo på Lidingö och spela golf, för det är ju inget jag har gjort.

Vi var ju premiären tidigare, berätta hur det kändes för dig?

  • Jo, Boulevardteatern är skön, man har publiken så tätt inpå sig, det blir intimt och naket. Hela stand-up konceptet ger mig en väldigt naken känsla. Man har inget band som kompar, inga kulisser eller färgglada ridåer, man skall vara så nära och utelämnad till sin publik som möjligt, då känns det genuint.

Var får inspiration ifrån och dyker den upp vid specifika tillfällen eller på speciella ställen?

  • Alla komiker jobbar på olika sätt. Många kan sätta sig framför datorn och skriva med disciplin. Jag behöver något som triggar mig, som får mig att tänka till, något jag hört, sett eller upplevt och som kan klia den komiska ådran. Lita på det första intryck du själv känner från ditt material. Känns det bra direkt, så blir det bra om du utvecklar materialet. Om det i stället bara känns ”så där” bra, ja då blir det inte bättre, oavsett hur mycket du bearbetar skämtet.

Var spelar ni in showen inför TV-sändningen?

  • I Göteborg, på Draken Teatern. Jag gillar verkligen Göteborg. Så länge jag inte var helt igenkänd, brukade jag glida runt i stan, lägga mig till med riktig Stockholmsdialekt och fråga var tunnelbanan ligger. ”Asså, ursäkta mej mannen, men var e tuben?” Gissa om de blir irriterade…

Nu har du gjort skivdebut, släppt en singel, så, även om du ser mest ser det som en kul grej, kanske det finns en liten sång-Shan långt därinne. Frågan är då: Vilken artist, nu levande eller död, skulle du helst vilja göra en duett med?

  • Frank Sinatra, helt lätt (svaret kom efter en halv sekund)…eller kanske Elvis. Jag är uppvuxen med gammal musik, även mycket soul och Motown. Artister som Aretha Franklin, Curtis Mayfield, Al Green, Barry White, alla har funnits med runt min vardag.
    Men när Frank Sinatra sjunger ”I did it my way”, så bara kollapsar allt annat. Man vet att oavsett vad som hände, så gjorde han det på sitt eget sätt. Det är nog lite grand hur jag fungerar, så det blir nog den som får gälla.

Ser du mycket på film?

  • Ja, jag är helt torsk på gamla filmer, som ”Spartacus”, ”Ben Hur”, ”El Cid” och liknande storslagna rullar. Däremot så analyserar jag nästan sönder dem. ”Varför denna kameravinkel, vad menade regissören varför den klänningen just här?”. Jag letar efter små subtila budskap, så det blir rätt jobbigt för den som är med mig och tittar.

Hur är det på tjejfronten? Någon babe på gång?

  • Nej, jag är singel, har inte tid med något förhållande…eller tid och tid, det är inget jag prioriterar just nu. Hade ju ett sjuårigt förhållande tidigare. Det enda familjära som prioriteras nu, är den obligatoriska familjemiddagen varje söndag, den FÅR man bara inte missa, då ligger man illa till.

Har du någon gång ”bajsat i det blå skåpet”, alltså ett riktigt klavertramp, som du kan dela med dig av?

Hmm, jo, en gång gjorde jag bort mig ordentligt. Det var under gymnasieturnén. Vi skulle uppträda i ett gymnasium, som jag inte minns namnet på (förträngt?). Skolan var delad i en del för vanliga elever och en del för elever med utvecklingsstörningar och andra inlärningshinder. Det var bestämt att jag skulle uppträda för de så kallade ”vanliga” eleverna och jag fick också information om att inga specialelever fanns på plats, strax innan jag skulle upp på scenen.
Det är fullsatt, bra stämning och jag drar igång. Skratten går igång direkt och jag märker att det är en kille som garvar ovanligt högt och bröligt, lite som ”HÖÖÖHöHÖÖ”. Jag drar till med något om ”Trodde det inte fanns några mongon här men det låter som om en har smitit in ändå”. Det blir skratt från publiken men det känns lite krystat och obehagligt. Det speciella skrattet fortsätter genom showen men jag tror att någon driver med mig hela vägen ut. Efteråt kommer rektorn fram till mig, är rasande och säger att ”Det där var dålig stil, har är ju utvecklingsstörd”.
Jag försökte förklara att jag fått info om att det inte skulle befinna sig någon från den delen av skolan där, men den förklaringen gick inte riktigt hem.

                                           >>>>>>>

Klicka på högerpilen för mer Shan Atci          > > > >