Nr 4 2008
|
Sid 2a
|
|||||||||||||||||||||||
Foto: Frontface, Nikon D300. Text: Frontface, Peter Ortvik.
|
||||||||||||||||||||||||
Ja, varför skulle Gud egentligen komma till Los Angeles? |
||||||||||||||||||||||||
Med ett sverigeproducerat nytt album |
||||||||||||||||||||||||
(För att försöka återskapa den sköna stämningen vid intervjutillfället, kommer vi här att frångå den vanliga språkbehandlingsprincipen och i stället blanda in lite ”swinglish” här och var, då intervjun naturligtvis hölls på engelska. Hoppa ”vän av ordning” ursäktar.) Hej Justin…eh…du ser lite trött ut? ”Oh man, det kostar på att ligga på topp. Det blev riktigt sent igår, eller tidigt i morse. Jag är heller ingen van kaffedrickare, men för att klara den här långa dagen har jag fått imig 4-5 koppar kaffe plus några Latte.” Jaså, ni satt uppe och repeterade…hehehe. ”Oh yeah, man, VERY single.” Men om vi börjar från ruta noll. Eftersom många svenskar precis nyligen upptäckt dig, då genom låten ”Why would God come to L.A?”, så är det väl bra att få en liten kompakt biografi om Justin Hopkins, please. ”Okej, jag är nu 27 år, har spelat professionellt sedan jag var 23. Började faktiskt veckan innan jag skulle inleda min studietid som juridikstuderande. Samtidigt hade jag ett catering- och bartenderföretag, arrangerade bröllopsfester och liknande. Så en vecka innan skolan började, fick jag lite ”ågren” och hoppade av den banan, åkte till Kalifornien och funderade vidare på min framtid. Bodde då i San Diego utanför L.A. , där jag spelat College baseball, så området var inte okänt för mig. Jag hakade på en audition till en film, fick inte rollen men fick läsa några rader mot Jennifer Aniston, vilket var riktigt kul. Filmens regissör frågade mig om jag hade en tändare på mig, visst, men jag jag hade ont om pengar, så en stund senare bad jag honom om att få den tillbaka. Han skrattade och bjöd mig på lunch, under vilken jag berättade om en av mina sånger. Han blev intresserad och det resulterade i ett ”publishing contract”. >>> |
||||||||||||||||||||||||
Justins releaseparty på O-Bar i Stockholm var fylld av både bra musik och mänsklig värme. | ||||||||||||||||||||||||
<<< "Detta kickade igång mitt skrivande och det var faktiskt den händelsen som fick mig att bestämma mig att bli musiker på heltid. Visst är det konstigt hur korten ibland faller på plats, ibland för dem som har mer tur än skicklighet. Jag tror på att ju mer man gör sig tillgänglig, desto större chans att lyckas. Närverkande är klart mer resultatgivande än bara talang.” Sant! Detta var ju lite information från modern tid, kan vi ta ett språng ända tillbaka till forntiden? |
||||||||||||||||||||||||
Intervjun med Justin Hopkins fortsötter på nästa sida > > > > |
||||||||||||||||||||||||