Nr 3 2009
Sid 2
Foto:© Frontface.se, Nikon D300 . 

Innan jag osäkrar handgranaten, vill jag bara be om ursäkt för att vi utlämnat den utlovade andra delen av artikeln/reportaget om och med Mattias Alldahl och ”Nivåkriget i Ljudbranschen”. Det är mycket som rör sig i ämnet och vi både inväntar och samlar in material till en intressant uppföljning i ett senare nummer.

Så till detta nummers hjärnvågor. Ingen lär ha undgått att se, höra och läsa om kravallerna i Rosengård. Ett flertal ”ring in och säg vad du tycker om hur vi skall lösa problemet”-program har gått av stapeln i olika radiokanaler, efter att förslag lagts fram om att införa utegångsförbud för ungdomar efter kl 21.
Men hallå, är detta verklighet eller en ny TV-serie? Har Sverige tappat all pondus, respekt och framför allt rättspatos?
Det sägs att det är ett 20-30-tal ungdomar som håller hela Rosengård i ett järngrepp av skräck och terror. Hur många bor då totalt i området?
Jo, cirka 22.000 personer. Verkar det vettigt, troligt eller acceptabelt att ett 30-tal busar skulle klara av att hålla hela denna folkmängd i schack med hot om repressalier i det fall busarnas identiteter skulle avslöjas för polisen?

Att lägga fram olika förslag som manifesterar de skyldigas ”farlighet”, är naturligtvis lika smart som att hälla bensin på en eldsvåda. Den förstärker effekten.

Låt oss börja med att lägga bort alla ras-, religion- och kulturrelaterade kopplingar. Det här är rent bus och kriminalitet, inget snack om saken. Allt annat är bara dåliga ursäkter och bortförklaringar, precis som vid ”äppelkriget” mellan Stuvsta och Hagsätra på 60-talet, kickers i Kungsan i början av 80-talet och krogskjutningarna som började med incidenten utanför restaurangbåten Patricia i slutet av 80-talet (jag var där…).

Därför är det intressant att ha följande undersökning i bakhuvudet:

” De båda forskarna Ranstorp och dos Santos är verksamma vid Försvarshögskolan och Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS). Man har gjort djupintervjuer med personer inom bland annat skola och polisen i stadsdelen Rosengård i Malmö.

Ranstorp och dos Santos beskriver hur ” ultraradikala” islamister som tillhör källarmoskér i området ”predikar isolering och agerar åsiktskontrollanter samt upprätthåller en stark hotkultur, där främst kvinnor trakasseras fysiskt och psykiskt”.

” Nyinflyttade familjer som aldrig varit speciellt religiösa eller traditionella uppger att de levde friare i hemlandet än i Rosengård”, skriver de båda forskarna.

Forskarna berättar att nyinflyttade familjer får besök av företrädare för de radikala grupperna som berättar vilka regler som gäller i Rosengård.
– Förhållningsreglerna innebär bland annat att kvinnor som aldrig tidigare har burit slöja nu tvingas göra det, att flickor och pojkar inte får leka tillsammans och att patriarkala maktstrukturer cementeras.”
Citat från wordpress.com/2009/01/28

Om detta skulle ligga till grund för stenkastningarna, bränderna och attacker mot brandmän, så skulle det betyda att ovan nämnda grupper godkänt aktioner som helt talar emot det de säger sig stå för, vilket gör att det ter sig relativt orealistiskt (om man inte vill skapa rent kaos och omstörta hela samhället…)

Så, hur svårt kan det vara att med ”torgmöten, info-flyers i brevlådorna, och med hjälp av exempelvis Efterlyst, få invånarna själva att våga ta bladet från munnen och ange slynglarna som ligger bakom dåden?
Frontface har ett antal gånger beskrivit människans tendens att ägna sig åt det vi döpt till BIC, ”Because I Can”, som naturligtvis betyder att:: "Ge någon chansen, så tar han den…för att han kan."
Ju snabbare man motar Olle i grind och sätter stopp för gärningarna, desto större är möjligheten att få slut på skiten. Varje gång busen lyckats med sitt verk, växer han 5 cm och har snart blivit två meters gangster från att ha börjat som en liten 160 cm buspojke.

När skall de folkvalda våga förstå att man hos ungdomar måste skilja på kriminella handlingar och missförhållanden i samhällsstrukturen?
Detta är naturligtvis politiskt inkorrekt, men en tidig intervention stoppar majoriteten, oavsett arbetslöshet. Eller vill man likställa sämre ekonomi med kriminalitet? Hur korrekt skulle det vara?

Det är heller ingen omöjlighet att under dagtid få in civil polispersonal i området, som kan säkerställa identiteten på gärningsmän under attacker och där kunna ta dem på bar gärning.
Dock ligger det ett stort ansvar hos befolkningen i Rosengård. Om man själv inte kan/vill/vågar ta ett steg i rätt riktning och visa buset att man inte accepterar situationen utan kollektivt skapar telefonkedjor, möten och trycker tillbaka den påstådda hotbilden, kan man heller inte förvänta sig ett gott resultat från de som står klart längre ifrån sanningen och vetskapen. Man skall knappt behöva andas ordet ”civilkurage”, när det gäller så enkla insatser som ett samtal eller sms. Som Hasse Aro brukar säga: ”Det går ju att vara anonym”. Speciellt med alla kamera-mobiler som är ute och rör sig.

Mitt råd till alla förtryckta i Rosengård är därför:
”Lyft själv på ditt ok, börja med att befria din egen familj och släkt från bus-pesten. Sedan går ni ihop med grannen och porten intill. Snart är ERT hus friskt. Då övergår ni till att fria ER gård. Har ni kommit så långt, kan det säkert komma till dialog med kommunala tjänstemän för att förbättra olika lokala problem, man kan ju inte både själv såga itu en planka och samtidigt be någon annan att limma ihop den.

Finnarna säger ”Sisu”, i Sverige har det alltid hetat ”Jävlar anamma”.
Vad vill Rosengård döpa det till?


 

Peter A. Ortvik
Chefredaktör
ortvik@frontface.se