De utbytte erfarenheter, Reed lärde faktiskt munkarna en del västerländsk rock, medan de gav honom en helt ny syn på tillVaron.
Detta var bara en av alla små episoder som Dan Reed berättade mellan låtarna under en magisk afton på Mosebacke Etablissemang,
nu i april.

Vi som samlats där, fick oss en konsertspelning som satte sig långt in i själen och då enbart iur positiv synvinkel. Dan Reed är nu en harmonisk och ödmjuk artist och människa, som säkert har kämpat en hård kamp mot sina demoner, och vunnit. Att publiken till stor del utgjordes av trogna Reed-fans gjorde inte saken sämre, men även totala nykomlingar till hans musik (som vi) fann snart en plats i det nyetablerade trådlösa
nätverk av Reed-anhängare, som sprider sig även över
vårt land.

Man fastnar lätt i texterna, som är intressant berättande med både djup och skräddarsydd passform till den elegant finslopade halvakustiska soft-rock som liksom en porlande bäck slingrar sig fram ur Dan Reeds lätt vattenslipade småstensstämband. Det hela är behagligt men ofta kommer det fram otäcka detaljer ur de historier han berättar, som självmord och annat.

När sedan den svenske gitarristen (producenten, låtskrivaren och fan vet allt han kan) Tommy Denander kommer upp på scenen och kompletterar / duellerar med sitt eleganta och nyanserade gitattknäppande, ja då är man nära att följa med Dan Reed
in i Nirvana.

Om Dan Reed kommer till en scen nära dig, missa inte chansen att se och höra en comeback-ande artist som klarade övergången från 80/90-talet, via avgrunden,
till vad som känns som en strålande framtid. Det kan låta nästan religiöst (det är det inte menat som) men öppna dina öron för Dan Reeds musik, den är värd varenda ton. Welcome back, Dan Reed!