Flickan som lekte med elden,  med
Mikael Spreitz som mördarmaskin.
Sid 2 		<<<  Till Innehåll

Fotomontage:  Frontface.se  Nikon D300   och Nikon Coolpix C 6000.

Det finns dock en hel del paralleller mellan min egen fars förhållande til mig och Zalachenkos förhållande till min rollfigur, så det kastade naturligtvis mörka skuggor över sådana scener.
Detta gjorde det i varje fall lättare för mig att hitta in i Niederman, som ju är en otroligt skruvad och trasig person.

Han är ju avstängd både mentalt och rent fysiskt 8Niederman lider av kongenital analgesi, medfödd okänslighet för smärta)”

Okej, Niederman var okänslig mot slag och sparkar i filmen
men fick du inte inkassera några felträffar själv under de vassa fightingscenerna?

”Jo, Yasmine Garbi, som spelar Mimmi, sparkade mig på insidan
av låret och fick samtidigt in en träff mot mina stackars genitalier, varvid smärtan nästan fick mig att spy. Fick dock hålla masken för
att inte förstöra scenen. Dagen efter var både låret och vissa andra delar helt blåa.
I en annan scen skulle jag sätta eld på en lada och då lossnade
den brinnande lindan på facklan och lade sig på min hand. Eftersom halva ladan redan brann, var det bara att hålla färgen även här. Så fort jag kom ur bild, hoppade jag iväg och körde ner handen i en hink med vatten.”

Då kan vi kanske döpa om filmen till ”Torpeden som lekte med elden…?”

”Haha, ja just det, fick ju smaka på den också…”

När det gäller att spela/slåss mot Paolo Roberto, var det svårt att hålla masken då? Ni känner ju varandra så himlans väl.

”ja vi har ju haft boxningsgym ihop, så vi känner varandra sedan 20 år tilbaka. Nu blev det här mycket speciellt, för två dagar innan vi skulle filma den stora fightingscenen i ladan, gick min fot sönder, det var hålfotssenan som gick av. Visst gjorde det väldigt ont men det fanns ingen återvändo, Det var redan försenat, då det var tänkt att den scenen skulle filmats ett halvår tidigare men då gick Yasmins hälsena av,
så det sprack då.
Jag åker upp till Sabbatsbergs sjukhus, träffar en terapeut som använder laser för behandling av skador, får en behandling och känner att det hjälper. Han ber
mig komma tillbaka samma kväll klockan 20 för ytterligare behandling. Sjukhuset har redan stängt när jag kommer, men han tar emot och det är bara vi två på plats. Helt plötsligt under behandlingen, säger han
”Jag tror du måste hjälpa mig…”

Jag ligger och halvsover på britsen, så jag vänder mig mot honom och ser hur han faller ihop, han har fått en stroke. Jag släpar ut honom i entrén, då vi inte hittar någon bår eller rullstol, han tas omhand men avlider ett par dagar senare. Så när vi skall spela in scenen är både jag och paolo omskakade, mannen var även
vän till Paolo.

Så när vi skall figjhtas är vi inte riktigt laddade för detta,
så det ser i våra ögon ut som
en Åsa-Nisse-fight. Vi känner bägge två att vi måste leverera flera klasser bättre, för vi är ju bäge där för att vi är kända för
att just kunna slåss.		 Har även under ett och ett halvt år jobbat med mental träning och kommunikativ konflikthantering på Polishögskolan till för ett halvår sedan när filminspelningen tog för mycket tid. Att få medverka i filmen är för mig som ”a dream come true”, det känns jättebra och inspirerande. Vunnit Sm, 2:a på Em i karate, så fighting har varit en naturlig del av min vardag halva livet.

Efter ett riktigt ”platt fall” i livet, utan pengar och bostad, kände jag mig extremt fet, otränad och vidrig, så jag ned till Peter Lööf på Rellos Gym och berättade om min situation. Utan att blinka gav han mig ett träningskort och jag har ännu till dags dato inte krävts på någon ersättning för detta.

Därför fick jag en idé och tillsammans med en god vän, Peter Jall, fick vi möjlighet att ta upp barnträning (4-15 år) samt en tjejgrupp. Vi jobbar då helt ideellt, pengarna som kommer in, går odelat till Peter Lööf och hans organisation. Jag har länge på olika sätt jobbat för utsatt och har väl en liten filantrop inom mig,
trots att många som mött mig i krogkön kanske mer ser mig som en misantrop…hahaha.
Det var den gamle Micke, han är utbytt mot ny modell med ny programvara, Micke 2.0."

Är du nervös nu inför premiären?

”Ja, faktiskt. Kommer att ha min starka kvinna vid min sida, så det hjälper gott. Vrt ju heller inte om det är någon som kommer att känna igen mig, har ku inte den blonderade kalufsen kvar, så det kan bli en fotoblixt (din, Peter)
eller kanske ett hundra, vem vet? Jag har i varje fall gjort mitt bästa och det är en ynnest att få vara med på plats vid en så pass stor begivenhet.

Du har inte tänkt dig att bjuda oss på en temporär blondering,
så att du motsvarar din rollfigur Niedermans look?

”Hade faktiskt några vaga planer på det men det skulle nog kännas som att vara en ”sucker for attention” om jag gjorde det,
så jag hoppar över den delen.
Jag skall i stället bara njuta av tillfället. Samtidift med filminspelningens start, kändes
det som en vändning i mitt liv av flera andra orsaker, så jag håller tummarna och jobbar vidare på
att det skall hålla i sig."

Hur kändes det att ha så duktiga motspelare/mespelare som bollplank?

”Hade ingen scen mot Micke Nyqvist men vi hängde ju mellan scenerna. Det var helt fantastiskt att se honom ladda upp och förbereda sig och ta sig an de olika uppgifterna. Ett riktigt fullblodsproffs…”

Noomi då?

”Det var ingen lek. Hon VAR Lisbeth Salander, hon gick in i rollen som jag aldrig sett någon annan. Noomi försvann och Lisbeth tog över, så var det bara. Har ju haft nöjet att tidigare jobba med Persbrandt, samma sak där, vilken kille, vilket proffs.”

Ja då var vi väl klara, vi ser fram mot att se Dig…eh…Niedernman dyka upp igen i den tredje och sista delen.

”Ja, han kommer igen, den lille glädjespridaren…hahaha…”
 
 
 
 
 
 
Micke  och Noomi efter slutscenen
Paolo tittar på mig och säger ”Micke, det finns bara två lägen nu. Antingen kommer vi att bli hågkomna som två pajaser eller så får vi göra det här på riktigt.” jag håller naturligtvis med och vi bestämmer att vi gör fighten med full kontakt hela vägen ut. Jag ber paolo ta på sig skydd under kläderna, då det skiljer runt fyrtio kilo mellan oss.
”Du kan aldrig skada mig, din fjant, svarade han med ett skratt, så det blev fullt drag ändå.

Jag får in en spark över hans ben, vilket lyfter och roterar honom så att benen är rakt upp i luften och han landar på ryggen. Att han bara kommer upp efter det, är en ren bedrift. Han kommer upp på alla fyra och jag skall då sparka honom i bröstet men snedträffar och prickar honom i stället rakt i huvudet så att han faller över på rygg.
Micke vet hur viktigt det är att uppträda och handla rätt för att inte bli ett offer i det oprovocerade gatuvåldet. Här med chefred. Ortviks bok "Intelligent Självförsvar och Konflikthantering".

Han reser sig dock igen (allt enligt koreografin, som dock är satt för att fungera utan tung kontakt) varvid jag sparkar honom rakt i bröstet så att stackarn flyger rakt in i en plåtvägg och rasar ihop i en hög…men reser sig igen, som en ”gubben i lådan”. Vi var bägge både förundrade och nöjda med känslan och autenticiteten som satt kvar efter den scenen."

Slutscenen borgar för en spännande del tre, vad säger du själv om det?

”Jo då, ont krut förgås inte så lätt, jag dyker upp där också…”

Det är säkert rätt många som inte vet vem du är ännu, kan du ge dem en liten presentation av dig själv?

”Okej, jag har jobbat mycket som dörrvakt, vilket jag slutade med när min dotter fyllde ett år och hon är nu tretton. Själv är jag 45, men i filmen föryngras jag till 36, helt utan plastikkirurgi..hehehe.
Har även jobbet en hel del som lvvakt. Är sambo med Lotta som har en litej tjej på tre år.

<<<  Till Innehåll