Fotomontage:  Frontface.se  Nikon D300  

tidigare i försomras kom The Poodles senaste album "Clash of the elements" ut på marknaden.
Om det beror på att vi på Frontface redaktion översvämmas av CD-album som skall lyssnas på och eventuellt recenseras eller om det
varit ren slöhet från vår sida, är oklart men vi har inte tagit tag och lyssnat på Pudlarnas senaste alster...förrän nu.

Därför är det en glad överraskning att kunna meddela att DET HÄR ROCKAR FETT.
Det känns som om gruppen lyckats ta ett märkbart steg framåt och skapat ett album som låter märkbart modernare än föregångarna.

Visst finns det tydliga flörtar med den plattform man på ett säkert sätt mutat in och känner sig bekväm på, som i "I rule the night" men till stor del känns soundet både renare och piggare än på länge.

Öppningsspåret "To much of everything" är en kraftfull inledning, där sångaren Jakob "Jake" Samuel visar upp en skönt nyanserad variation i sin grymma pipa.

I låten "Pilot of the storm" använder Jakob till stor del ett lägre register än vanligt och det är kanske något man vill höra mer av, en sexigt raspig nivå som ytterligare kan öka The Poodles bredd. Kanske en riktig Unplugged-platta skulle vara en gyllene idé?

Naturligtvis finns det även en riktig Powerballad.
Spår nummer 10, "Can´t let you go" är just så dramatiskt och välregisserat uppbyggd som man förväntar sig. En självklar låt på nästa internationella "Power Ballads samlingsplatta".
Här glider också nye gitarristen Henrik Bergqvist in på ett snyggt och nyanserat sätt.

Även "Wings of destiny" är mäktig. Låten är lite av en rockig "We are the world" och det är svårt att bestämma sig hur man skall förhålla sig till innehållet, troligen för att The Poodles inte direkt förknippas med sådana projekt i allmänhet.

CD-fodral och bifogad minposter (med låttexterna på baksidan) är snyggt designade men ack så krångliga att hantera.
Själva platsen för skivan är så tajt, att man riskerar både feta fingeravtryck och tråkiga repor, som på gamla vinyl-LP-tiden, men då hade man i varje fall en skyddspåse att dra över. Kanske en bagatel tycker många men man vill ju ha sina dyrgripar fräscha under ett antal år...

Vill du även ha kvantitativ valuta för pengarna, så är The Poodles platta även där ett bra val.
Hela 57 minuters speltid, gör att den skiljer sig från dagens ofta snikproduktioner som ligger och nosar på 40-minuterslinjen.

Vi gillar "Clash Of The Elements" och den har en given plats i Rock-sektionen i vår skivhylla.
Den kommer att åka fram nästa gång det är party på Frontface redaktion, var så säker.