Foto / Fotomontage: Frontface.se
 |
 |
 |
 |
Ponera att du köper en ny bärbar dator;
i en helt oöppnad kartong, till fullt pris.
Du kommer hem, öppnar lådan och finner en lapp som talar om att om du
vill ha batteri eller nätdel till datorn,
så måset du punga ut med
ytterligare 2500 kronor.
Skulle du acceptera detta? Jaså inte?
men läs då här varför Sverige sjunker!
i en helt oöppnad kartong, till fullt pris.
Du kommer hem, öppnar lådan och finner en lapp som talar om att om du
vill ha batteri eller nätdel till datorn,
så måset du punga ut med
ytterligare 2500 kronor.
Skulle du acceptera detta? Jaså inte?
men läs då här varför Sverige sjunker!
Sätt dig in i en hypotetisk situation där du låst dig ute och ringer en låssmed. Du berättar att det är ett 7-tillhållarlås och att brevlådan är 25 x 4 centimeter. Du berättar också att dörren är av solid ek och inte får skadas.
Innan du kallar hem låssmeden, vill du ha reda på exakt vad det kostar och han ger dig priset 600:-
Du godkänner och ber honom komma omgående. Han anländer efter 10 minuter och arbetar cirka 7-8 minuter innan dörren glider upp och du kan hämta dina glömda nycklar som ligger på hallbordet.
När du skall betala, säger låssmeden ”Jaaa, nu är det så att jag fick använda mer avancerade verktyg än planerat och dessutom var det så mörkt inne i lägenheten att jag inte kunde se ordentligt genom brevlådan, så det blir lite dyrare är beräknat, det blir 900 kronor”.
För, du tillhör väl inte den skara som knorrar lite för att sedan ta upp ytterligare 300 riksdaler och lämna över med en sur min?
Jaså…du GÖR det?
Ja, du är i varje fall inte i dåligt sällskap. Det verkar ju vara så alla kommunala och en hel del statliga affärer genomförs. Det är detta vi läser om och hör i nyhetssändningar med jämna mellanrum
Man har köpt in ett brobygge för 235 miljoner, bara för att när halva jobbet är gjort, ”få reda på” att det kommer att kosta 570 miljoner i stället. Och vad gör man då? Jo, knorrar lite, låter skuldbördan försvinna i lite bonusar och sedan klampar vidare i projektet, som slutligen hamnar på 710 miljoner…
Är det att förvånas över hur dålig den svenska ekonomin är, när konkurrensupphandlade byggnationer och andra tjänster sköts så illa?
Är det dyslektiker som skriver under kontrakten?
Beatals det ut summor under bordet till de som godkänner upphandlingen?
Alla frågorna är naturligtvis fullt berättigade i det samhälle som regerar enligt ”Greed Rules” (girigheten regerar).
Finns det en enda anledning att man inte skriver in avtalsklausuler som skall förhindra prishöjning?
Det är bara för den som fåt kontraktet att sköta sin del eller bita i det sura äpplet att vinsten minskas.
Då kanske vän av ordning säger: ”Ja men om man gjorde så, skulle man inte få någon som nappade på förslaget…”
I så fall visar det bara på att hela maskineriet måste backas och att den som räknat på anbudet, kanske hellre skulle sköta företagets matsal.
Många motiverar att godkänna prishöjningar i efterhand med att man inte vill riskera byggfusk och undermåliga material. Men är inte sådant specificerat redan i anbudsförfarandet? Samt, med belopp på dessa nivåer, finns det inte kontrollanter på plats under hela byggtiden?
Tänk dig en kväll på krogen. Du står med dina tre vänner vid bardisken. Du ser en skylt med texten
”I kväll: Stor Stark 12:-”. Glad i hågen beställer du fyra stora stark. Bartendern fyller upp, lämnar över och du får ett kvitto på ethundrasextio kronor. WHAAAAT!!! Fyra gånger 12 blir ju 48, eller hur?
När du ber om en förklaring, tittar bartendern på dig som om du vore från en annan planet och väser fram: ”Jaaa, men det är ju bara för själva ölen. Sedan tillkommer avgift för glasdiskning, upptappning och skumkrona.”
Skulle du köpa den förklaringen?
Klart som korvspad att det svenska maskineriet går allt sämre, när Sheriffen i Nottingham är den stora idolen för allmänheten.
Har ett intressant exempel från vården. Jag har en synskada som kräver daglig medicinering i form av droppar. Mina droppar var slut och jag begav mig till S:t Eriks ögonsjukhus akutmottagning för att få ett nytt recept. Under väntetiden, cirka fyra och en halv timme, satt jag och funderade på det jag genom åren läst om den ögonskada / ögonsjukdom jag lider av.
Läkaren tittade upp från sina papper, spände ögonen i mig och utbrast ”Stopp där, jag kommer absolut inte att diskutera några behandlingsförslag här, du har sökt för att få ett recept och det är det enda du får här. Resten få du boka tid om och det tar minst två- tre månader innan du kan få en sådan tid.”
Jag blev rätt paff och tänkte ”Vad hände med den etik man fick lära sig under utbildningen, ”Patienten kommer alltid i första hand”.
Speciellt med tanke på att jag som tidigare lärare på Tandläkarhögskolan utbildat cirka 600 tandläkare under de nio år jag tjänstgjorde och verkligen tryckt på den etiska grundsten som gäller för allt medicinskt arbete.
Det var ögondroppen som fick ögat att rinna över, nu är jag inte alls förvånad över att Sverige håller på att gå åt helvete.
Ju mer skit, desto högre bonusar.
Banka lite vett i bankerna. Jag har sagt det förut, byt ut alla som inte kan jobba utan att girigheten står framför moralen, så kanske vi kan få Moder Svea att börja andas igen, som det är nu är det bara den artificiella hjärt-lungmaskinen av märket STÅLAR, som förhindrar en total organkollaps.
Förresten är det nå´n som har en tusing till en kopp kaffe?
För det är väl där vi är
efter sommaren...
Peter A Ortvik
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
