hösten-vintern 2009/10. Sid 2
Foto: Frontface.se Nikon D300
 |
 |
 |
 |
Vad vi har upptäckt under de år vi turnerat och som första albumet varit ute, är att vår publik utökats på ett intressant sätt. Först var det tonårstjejer, sedan dök 30-åringarna aupp och sedan började det fylla på med medelålders och ännu äldre. Förra veckan under en spelning i Tyskland, bestod publiken till stor del av äldre medelålders herrar.
Vi märkte att de tog till sig våra låtar, inte att vi var ”bandet man skulle gilla för stunden”.
Samu: Sant, i slutändan är det nog viktigast att ha något som är äkta hela vägen, inte bara ett snyggt inslaget paket med diffust innehåll.
Det tycker vi gäller även vid intervjuer, bloggar och annan kommunikation med omvärlden.
Vi vill bara vara oss själva utan yttre påverkan, på så sätt vet alla var de har oss hela vägen.
Det här ÄR ju vårt liv, vi behöver inte förställa oss för att få till
något ytterligare att presentera.
I slutändan är nog alltid verklig- heten mest spännande ändå.
F: Jag har just läst att ni har fått
en hel del utmärkelser det
senaste året…
Samu: …allt för många…haha.
F: Okej, men vilken utmärkelse har ni tagit till er närmast hjärtat ändå?
Samu: Det är alltid de utmärkelser som är baserade på ”folkets val” som känns viktigast. Det är ju för dem vi spelar. Både i polen och i Tyskland fick vi just denna typ av pris och det kändes verkligen skönt och varmt som bekräftelse på vår målsättning.
F: Hur stylar ni er inför en spelning?
Samu: Vi uppskattar vår publik,
så vi byter till fräscha kläder, eftersom det ofta är mycket varmt under spelningarna, men ingen make-up eller liknande.
F: Några kul och galna festivalminnen?
De hade byggt scenen i riktning rakt mot solen, vilket gjorde det extra hett. Vi spelade runt 7-tiden på kvällen, så solen stod lågt men rakt emot oss, så svetten rann i floder. Jag var fruktansvärt bakfull, mådde riktigt pyton. Jag förberedde våra tekniker på att allt kund hända. Efter första låten kom teknikern med en ny gitarr till mig, varvid jag berättade för honom att jag skulle ta av mig skjortan, vilket jag gjorde.
Efter ytterligare två låtar, bad jag bandet spela ”Theme from Love Boat”, så jag tog av mig jeansen också. Där stod jag i boxer shorts, lagom fyllsvullen och grisskär och bad publiken om ursäkt för min oannonserade strip-tease. Det vill jag inte göra någon repris på.
F: Om ni själva skulle ta över er egen produktion till 100%, i vilken riktning skulle det hela gå då?
Samu: Det skulle låta helt löjligt. Troligen oproffsigt, vi behöver en duktig producent som samlar ihop all vår inneboende energi och riktar det i en samlad stråle för att få bästa resultat i studion. Live är ju något annat, där kan man ta ut svängarna lite mer.
F: Jag har en känsla av att ni skulle kunna göra ett grymt ”Unplugged album” med akustisk känsla, ungefär som vid spelning en på båten m/s Gerda (se bild)
F: Hur står det til med fans och groupies?
Samu: Det är fortfarande lite svårt att acceptera att det är en massa folk där ute som är våra fans,
men det är väldigt smickrande.
När det gäller groupies, tja, hur
vet man exakt när det övergår
från att vara ”boy meets girl” till
att vara groupies? Å andra sidan hade vi inte svårt att få tjejer redan innan vi började spela, så vad ska man säga?
Nu har ni ”fött två barn”, det vill säga album. Bland vanliga föräldrar är det oundvikligt att jämföra barnen med varandra.
Hur ser ni på skillnaden mellan skivorna?
Samu: Från det vi släppte det första albumet, ända fram till releasen av det nya, kändes
skiva ett som den mest fulländade prestation vi kunde tänka oss.
Vi var så lyckliga hur långt den skivan hade tagit oss.
Den här nya bebisen/albumet,
ger oss besvär just nu. Det skriker om natten och håller oss vakna,
vi vet inte hur det skall utvecklas alls men oavsett det, så stödjer vi naturligtvis ”ungen” helhjärtat.
Fortsättning på nästa sida >>>
