sid 1 av två.
Foto Frontface.se Nikon Coolpix 7400.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Den senaste veckan har bl.a TV 4 tagit upp det faktiskt existerande problemet med kamphundar och de allt fler attacker och skador de tillfogar både andra hundar och människor.
Danskarna har agerat snabare och instiftat en lag som nu förbjuder ett antal hundraser som visat upp den sämsta statistiken. Här i Sverige är det som vanligt de långsamma kvarnarna som mal och beslutsångesten som regerar.
Problemet är ingalunda nytt, jag skrev ett helt kapitel om det redan i den första upplagan av min bok "Intelligent Självförsvar och Konflikthantering 2004, då jag såg vad som var på gång och mina farhågor har men än besannats. Därför publicerar vi här hela det aktuella kapitlet och låter dig få ta del av hur jag ville få myndigheterna att agera redan då, eftersom hundbranschen själva hela tiden vägrar inse verkligheten eller så ser de bara till möjligheten till inkomst av avel och uppfödning.
2004:
Under de senare åren har det dykt upp ett relativt nytt hot mot vår personliga säkerhet.
Det är de samvetslösa medbor-gare som inte har "mod" nog själva att klara av sina illdåd.
I stället har de införskaffat fyrfota kumpaner. Vi vet redan att många hunduppfödare och andra hund- och djurvänner kommer att protestera mot
vad som beskrivs i detta avsnitt men efter att själv ha följt upp
ett antal fall där så kallade kamphundar använts med syfte att skada, så kvarstår här
både problem och lösnings- alternativ utan ändringar.
Målsättningen är även här att i första hand skydda den angripne. Angriparens säkerhet och välfärd får komma i andra hand.
Vi talar om företeelsen "kamp- hundar" och missbruk därav.
I USA har någon glad vän av fria vapen myntat uttrycket
"Guns don´t kill, people do".
Detta för at rättfärdiga amerikanens "rätt" att fritt
få bära vapen. Idén kommer naturligtvis i mångt och mycket från lobbyister för vapenindustrin.
Därmed lämnar vi tankar och eventuella jämförelser med hunduppfödning.
En ganska klen tröst för dem som dagligen drabbas
av denna så kallade frihet.
Här i Sverige har det på senare tid satts i system att föda upp och utan tillräcklig kontroll sälja och placera ut hundar av de raser och blandningar som enklast sammanfattas som "kamphundar".
Låt oss även här hålla oss till den benämningen på grund av att de bevisligen redan skapat mycket lidande för både människor och andra hundar,
genom att helt oprovocerade gå till attack mot både små försvars-lösa hundar och helt oanande
människor.
Försvaret att "det är hundägarnas fel, inte hundens",
förefaller lika logiskt som amerikanernas
krav på att fritt få bära vapen.
Ett krav som de motiverar med att vapnet i sig självt inte är farligt. Missförstå mig rätt, jag tycker generellt mycket om hundar, har själv varit husse.
Man skall absolut inte dra alla hundar över samma luskam men varför skall någon enda vettig
människa välja en hundras som dock riskerar att kunna göra sådan skada som de vi sett från kamphundar med hjärnsläpp?
Vad har dessa raser för existens-berättigande i ett modernt samhälle, när det finns så många fredligare alternativ att välja bland?
Hundrasism? Må så vara. Man säger dock "sådan herre, sådan hund". Av naturliga skäl kan verklighetstrogna bilder inte visas upp på det som här följer.
Läsaren får hålla till godo med textmaterialet, eftersom det naturligtvis inte kan styrkas att en eventuell hundmodell skulle ställa upp frivilligt på en sådan fotografering.
Hunden skulle möjligen senare kunna gå till sin advokat och hävda att den blivit provocerad alternativt utnyttjad, i ett missvis-ande och för rasen negativt syfte. Därefter skulle hunden troligen kanske lämna in en stämningsansökan mot innehålls- ansvarig person.
(Ironisk humor…anm.)
Hur gör du då om du blir angripen av en dreglande
best som snarast verkar se dig som ett dukat smörgåsbord,
redo att intagas utan minsta tanke på bordsskick ?
Glöm först och främst inte bort att även detta i allra högsta grad är en nödvärnssituation.
Dessutom kan du inte resonera logiskt eller manipulerande med en hund eller skulle du kunna tänka dig en verbal konfrontation med en uppretad pitbull?
Grundinställningen är densamma som vid försvar mot tvåbenta dreglande bestar:
- Minimera måltavlan
- Skydda hals, ansikte samt skrev.
- Konstant sidoförflyttning / cirkelrörelse.
Det finns också specifika tekniker värda att försöka hålla i minnet, trots att det lätt kan bli
kortslutning i hjärnkontoret när man ser Mega-Fido komma mot sig i full galopp.
- Har du väska eller annat, håll fram den i hundens väg. Har du tur hugger den först i väskan.
- Den arm du väljer att skydda och parera ett inhoppande angrepp med, bör helst vara vertikalt positionerad. Hunden har betydligt svårare att vrida sig i luften och få ett bra grepp på så sätt.
- Den andra handen skall ha ett bestämt mål. Den skall försöka greppa ett ordentligt tag om
halsbandet om sådant finns.
Sedan skall du använda hunden som friidrottaren hanterar sin slägga, alltså rotera den runt dig själv och om möjligt förflytta dig så att du kan avsluta med att "söva" hunden mot ett fast underlag som träd eller väg
Ibland kan husse eller matte till och med ha två hundar med sig och då skall du försöka använda den ena som sköld mot den andras angrepp i det fall du lyckas få tag i halsbandet på den ena.
Om du fått ett fast grepp i halsbandet och lyckas komma runt på hundens rygg, finns ytterligare ett alternativ. Det är att stoppa lufttillförseln genom
att strypa den samma via halsban-det. När hunden tappat medvetan-det, kan du lättare i lugn och ro avgöra vad nästa insats bör vara.
I alla händelser bör din primära måltavla för motangrepp vara hundens ögon.
Kan hunden inte se, har den svårt att fortsätta ett riktat aktivt anfall.
Den hänger möjligen kvar där den redan satt sig fast och då kan du använda stampande motattack
eller strypgrepp..
Visst kan den hålla sig kvar i din arm och visst måste du även fortsätt-ningsvis skydda ansikte och
hals, men du håller på att vända situationen till din fördel om du lyckas förblinda hunden.
Som du säkert märker i samman-hanget, kan det bli så att du får "offra" en underarm som lockbete
men då bara temporärt.
Är det vintertid och tjock skinnjacka eller liknande är på, så kan det vara bättre att ge ena underarmen som lockbete istället för att bli huggen i ett mer oskyddat ben, vilket avsevärt
skulle försämrar din rörlighet.
Se dock till att noga gardera ansikte och hals med den andra armen till dess hunden tagit lockbetet.
Självklart är målsättningen att komma loss ur greppet snarast möjligt men på samma sätt som vid en mänsklig attack, kan det göra ont att
försvara sig och det bör du vara inställd på, så att det inte blir en chock.
Glöm inte bort dina ben och fötter. De kan användas på flera sätt.
Lockbete: Du sparkar mot hunden och är samtidigt beredd på att den då hugger mot benet. Detta kan ge dig den tid du behöver för att få ett
bra grepp i halsbandet och håller samtidigt jycken borta från ansiktet för några värdefulla sekunder.
Sidoförflyttning: En hund kan mycket väl väga nästan lika mycket som du själv eller till och med mer.
Den har dessutom mycket större rörelseenergi tack vare sin snabbhet.
(Du minns väl kraftekvationen från plugget?)
Detta innebär, att om du som står relativt stilla, försöker möta hundens höghastighetsattack med ren kraft riktad rakt mot hundens egen, så är
risken stor att du direkt slås till marken. Om du har sett någon film med stenansiktet och actionhjälten Steven Segal, så förstår du säkert
innebörden av detta. >>>>>
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
