Foto  Frontface.se , 

Igår satt jag på spårvagnen, på vär ut till Tyrol på Gröna Lund för att plåta och prata lite med musiker/artister i samband med Rockbjörnsfesten. Snett emot mig satt två tjejer i 18-20 års åldern och lekte med sina smarta telefoner.
Följande dialog upspann sig:
”Åååhh, gud, är vi inte framme snart, jag är sååå uttråkad”.
”Vadå´rå?”
”Aaahh men du, det händer ju ingenting, alltså, ingen som gör nå´t kul, ingen som ringer, alltså”.
”Aha, jaa…nääää, visst asså”.
”Men du, ingen gör ju nå´nting, allt är ju bara dötrist, alltså. Jag tror jag dööör..boooring, alltså”.

I min hjärna börjar jag försök hitta fram till några minnen där jag själv varit uttråkad till max. jag snabbspolade genom från tonåren och framåt. Det enda tillfälle jag kom på, var en gång under militärtjänsten, när vår pluton fick sitta och vänta på något i en och en halv timme, bara för att en hög officer på besök inte infunnit sig i överenskommen tid. Vi fick inte gå någonstans, vi fick inget att äta eller dricka, bara sitta på några långbänkar och i princip inte göra någonting alls.

Detta var allt jag kunde komma på och därefter började min hjärna helt spontant att ställa frågan:
”Om man ofta eller lätt blir uttråkad, beror då detta inte troligast på att man själv är en tråkig person?

Orden egna initiativ, inre kreativ tankeverksamhet, perception, är inte avancerade egenskaper eller tillstånd som endast få individer besitter.
Det är grundläggande poänger man bör samla på sig redan i unga år. Motsatsen är passivitet och acceptans av att hela tiden bli matad med underhållning från olika elektroniska källor, där ingen motprestation krävs för att få en ”Aha-upplevelse”.

Naturligtvis är det föräldrarnas fel, ja, det är ett grundläggande fel att inte prioritera barns interaktivitet, framför att köpa prylar som underhållningsbarn-vakter. Vad hände med den tidigare vanliga ”vi kan leka hemma hos mig om det regnar, annars kan vi vara ute” - attityden? Är det så att det totala skyddstänkandet tar ifrån barn och ungdomar möjligheten att utveckla varandra kreativt eller är det så att kidsen är så korkade att föräldrarna upprepats drabbas av förstörelse och problem varje gång de bjudit in till initiativ från barnens sida? Då är det ju åter igen föräldrarnas fel som inte törs vara familjeledare redan från start.

i I min värld är ”uttråkad” ekvivalent till ”zombifiering”. Om man hela tiden skall matas med elektriska stötar i form av ”kickar” som skall skapa dagar fyllda av lika mycket skeende som i en tvåtimmars actionfilm, ja då är vårt samhälle mer än lovligt illa ute. Jag har i många krönikor återkommit till företeelsen jag kallar BIC, som står för ”Because I Can”.

I min teori, som visat sig ruggigt träffsäker, visar det sig tätt återkommande att misshandel och överfall, tillverkning av explosiva tingestar, förstörelse och andra misshälligheter ofta utförs av gärningspersonerna ”bara för att de kan…”. De var tydligen så uttråkade att de vill testa om de kunde och så satte de idén i verket för att få sin kick. Många av dessa fall kommer inte till allmänhetens kännedom, då gärningspersonerna får goda råd av sina juridiska ombud att ange andra skäl, som är menade att skapa ”tycka-synd-om”-känslor från media. sociala myndigheter och ytterst tingsrätt.

Ett annat ”BIC-beteende som uttråkade personer på senare tid börjat använda sig av, är att leta upp diskussionsforum, bloggsidor och liknande alternativ på nätet, bara för att ”för skojs skull och för att man inte behöver vara där i riktiga livet” skriva otidligheter i form av påhopp av olika slag. När man frågar dem ”Varför?”, så har jag ofta fått svaret att ”det är så kul att se vad som händer”.

Allt är alltså ett spel för att flytta gränser och ta nya framflyttade positioner, så att man får nya kickar, när de gamla inte räcker till. Man kanske skall se detta som att de ändå tarinitiativ och det var ju det vi föreslog? Men det är just där skon klämmer, att samhället fortfarande kör med tänket ”Det är bra men det kan bli bättre”, istället för att direkt säga ”stopp och belägg, detta är fel och inte acceptabelt. Där har politikerna ett ansvar att gå i bräschen men det lär aldrig hända, det kan vi dagligen höra i radio och se på TV. När hörde du senast en politiker säga ”jag gjorde fel” eller ”det jag sade, var ett misstag”? Detta smittar naturligt av sig på fotfolket, det vill säga på oss ”vanliga” medborgare.

´Nuff said, som Tina Turners gamla platts hette.
Egentligen vill jag bara att du som läsare själv skall uppmärksamma dig på hur du tänker om du plötsligt upplever dig uttråkad.

För du är vill inte en tråkig person? Eller?