När girigheten slog huvudet i anständighetens tak
Det vi skrev om i Frontface för över ett år sedan, har nu blivit verklighet och har fått stora effekter över hela vårt lilla klot.
Bankernas osunda och giriga sätt att sköta sin verksamhet, samt att belöna sina redan välbetalda höjdare med oskäliga bonus- och pensionssystem, är var som skapat hela den så kallade bankkrisen.
Nu står hela bankväsenden och med ena handen utsträckt som en tiggare, vill man att statsmakten skall skjuta till ofantliga summor pengar, som man med den andra handen vill fortsätta dela ut i ovan nämnda bonus/pensionsvederlag.
Hela händelseförloppet och den plattform som bankerna jobbar utifrån, ter sig ännu oseriösare och girigare, när man, som vi själva erfor härom veckan, drabbades av följande:
Jag skulle själv sätta in ett belopp på kontot till den ideella förening, Kreativ Kultur, som vi driver för bland annat ”Stoppa Gatuvåldet”. Gick glad i hågen in på Swedbanks kontor vid Kungsholmstorg, där vi har detta konto.
Lämnade över de fyra tusen jag skrivit in på insättningsavin och väntade på kvitto. Då säger kassörskan (eller vad de nu vill kalla sig), ”Då vill jag ha 89 kronor för insättningen, tack”.
Jag trodde naturligtvis att hon fått hjärnsläpp. Att jag, när jag sätter in pengar på eget konto, som jag själv tecknar, på det kontor jag själv öppnat kontot, skall belastats med 89 kronor för att sätta in pengar, som jag låter banken kunna använda för sina egna investeringar (eller fallskärmar?), är inget annat än öppen kriminell verksamhet, i mina ögon.
Självklart försökte jag få den aktuella kassörskan att förklara hur detta motiverades, men fick naturligtvis ingen förklaring utom ett ”AAAhh, det bar är så..”. Jag förklarade att jag flera gånger tidigare satt in på samma sätt och aldrig tidigare krävts på pengar, då det ju är ”mitt eget” (föreningens, som jag ensam tecknar) konto.
Hon svarade bara ”men nu är det så i alla fall…”.
Jag tog tillbaka pengarna, gick ned till Swedbanks kontor på Hamngatan, mitt emot NK. Frågade två personer i informationen och två i olika kassor, ingen vill avkräva mig några pengar. Jag satte in beloppet, tog kvittot och gick tillbaka till vårt eget kontor och visade upp det för samma kassörska och bad om en kommentar.
Hon tog då fram ett icke signerat papper, där det ensidigt från (enligt henne) bankledningen informerade personale att de skulle ta ut denna avgift när man satte in pengar vid besök på bankkontor.
Min fråga varför man för det första inte sänt ut detta till sina kunder, med vilka man ingått ett skriftligt avtal, i vilket detta villkor inte ingått vid avtalets godkännande och signerande.
På detta fanns naturligtvis inget rationellt svar, hon försökte med ett ”ja, det är nog av miljöskäl, att vi inte vill göra av med mer papper än nödvändigt”. Obsevera att det inte nämndes något om portkostnad.
När jag då frågade om varför de inte skickade ut det med elektronisk post, samt varför det inte lades in på kundens sida i nätbanken, fick jag över huvud taget inget svar alls.
Sensmoralen i historian är så tydlig, att jag inte ens behöver nämna den.
Det blir ändå tydligare hur skev bankvärldens bild av sig själva och hur de kan behandla sina kunder, är, när de som tidigare nämndes, försöker få miljardbelopp av staten, för att rädda upp den säng som de själva bäddat säck i, UTAN att omedelbart och villkorslöst ställa upp på statsmaktens krav för att gå in i en ”räddningsaktion”.
Nu är det hög tid att statuera exempel på hur man utan dröjesmål skall få stopp på girighet, snydenhet och utbredd oseriöst beteende inom ockrarbranschen som kallas bankväsendet.
Låt staten gå in och rädda banken så att inte kunderna blir lidandekunder, avsätt samtliga inom bankledningarna, helt utan avgångsvederlag eller pensioner, tvinga ut dem på öppen arbetsmarknad och ge dem ett tomt nyöppnat konto i banken som tack för lång och otrogen tjänst.
Nu jävlar har girigheten slagit huvudet i anständighetens tak
en gång för mycket.
Av med det skadade huvudet och låt det växa ut ett nytt friskt.
