nr 1 2006
Sid 06b
Vill man ha ännu mer vågor, så kan hotellen vid stranden hjälpa till. Det vi besökte erbjöd för 100 pesos att surfa i deras egen vågmaskin på ett något mer (eller mindre) kontrollerat sätt än ute i havet (se bilden till höger).
Man får också tillgång till alla hotellets bekvämligheter (pool, wc, bar etc.), ett klart bra alternativ till att steka i sanden.

När du skall boka ditt hotell i Cancun, finns det två huvudalternativ. Du bor antingen i ”Hotel Zone” eller i Downtown. Vårt hotell låg i Downtown men kanske väljer vi Hotel Zone nästa gång, av rent praktiska skäl. Från Downtown tar det 20 minuter med buss eller 10 minuter med taxi och priset varierar från 20-30 US$ med taxi, ned till 8-10 pesos med buss. Bussen är charmig, man får chans att möta lokalbefolkningen. Kan man bara lite spanska, så är det lätt att få kontakt.

Det finns ett ställe som heter ”Coco-Bongo” i Hotel Zone. Det är ett mini Las Vegas med alla slags shower och underhållning. Man betalar en entréavgift som inkluderar ett antal drinkar och kan sedan roa sig fritt. Vi missade detta på grund av en alltför starkt kryddad middag som satte de inre regionerna i uppror, om ni förstår.

Vår första längre utflykt bestämdes till pyramidstaden Chichenitza. Det tog ungefär 2 timmar med buss.

Väl framme, kunde vi se att det saknas stenar på baksidan av pyramiden. Anledningen är att spanjoren Francisco de Montejo Leon, som grundade staden Merida på 1500-talet, plockade med sig ett antal stenar för att bygga grunden till sitt eget hus. Detta hus kan ses på bild i reportaget. (Fy på sig Montejo)

Pyramidområdet omgärdades av fotbollsplaner och begravningsplatser, en något udda kombination som hade sin förklaring. Förutom att fotbollen vägde ca 1,8 kg, avslutades matchen på ett föga kamratligt sätt. Kaptenen i det vinnande laget fick sitt hjärta utslitet och offrat till gudarna, vilket ansågs vara en stor ära. I det fallet var förlorarna nog vinnare, i varje fall sett med nutida ögon.
Detta skedde inne i pyramiden.
Man spelade inte mot sedvanliga mål med målvakter. I stället fanns det (se bild) stencirklar med hål i mitten, genom vilken bollen skulle placeras. En match kunde pågå i dagar. (Lätt att förstå, med tanke på vad som väntade segrarnas kapten…)

Nästa stopp var Mérida, 3,5 timmars bussresa från Cancun. Vid första anblick såg staden ut som ett slumområde men efter en stund befann vi oss mitt inne i en Zorrofilm, så kändes det i varje fall. Missa inte Merida om ni har tid. Den gamla kolonialkänslan finns kvar och man kan ta en guidad tur med häst och vagn. Merida ligger 30 mil in i landet, så det är inte lika fuktigt som ute vid kusten, klart mer behagligt. Skönt streetlife, kul att bara glida runt och se gatumusiker och gycklare.
Reportaget fortsätter
HÄR:

Pyramiden i Chichenitza. 45 grader i solen och 65 graders lutning gjorde att våra vänner stod över klätringen, då rulltrappan var trasig.
Här ses fotbollsmålen uppe på murens vägg. Zlataniskt svår placering, eller hur?
Gången ned i pyramidens innandöme.
Längst ner inne i pyramidens offerkammare fann vi detta stenaltare som sades ha använts
för att göra lagkaptenerna
i de vinnande lagen
helt hjärtlösa.
Vår reflektion blir
då helt osökt:
- Spelade man
någon match på
Alla Hjärtans Dag?

Till Vänster ser vi en underjordisk sjö med 20-gradigt vatten.

Till höger:
En avkopplande snorkelstund i en grotta på ön Cozumel.

Till vänster och
nedan till vänster:
Nyfunna vänner: Indiankillarna var som påfåglar när de gled runt i all sin prakt. En av dem försökte ihärdigt förhandla till sig Almirs Barcelonatröja men utan resultat.
Sabrin s spontana kommentar var: "Men va´små de är..."

Nedan till höger:
Den rättmätige ägaren till indianernas fjäderskrud proteterade högljutt när vi bara plåtade indianerna:
"Tänk på upphovsmannen",
kraxade han.