nr 1 2006
Sid 13a
Gott&Blandat
Här samlar vi allt som inte fick plats på en egen sida. Inte blir det mindre intressant för det. Desto fler ämnen kan vi avhandla. Hugg in, botten upp.
Foto: ©SHOOTMEAGAIN, Peter Ortvik. Nikon D70s.  Reportage: Nathalie.

Italiensk vinprovning på Operakällaren.
Vilka viner blev våra favoriter?
Ett antal vinproducenter från Italien samlades på Operakällaren för att presentera sina produkter för press och andra initierade. Vi var där och testade gudarnas favoritdryck.
Vi fann tre pärlor som vi gärna vill tipsa om. Här har du dem. Alternativ till alkoholhaltiga drycker fanns också, dessvärre bara ett märke, så det lämnar vi denna gång.

3:e plats: Bronsmedalj,
Från Sicilien kommer
ett välbalanserat vin som man inte har svårt att trivas med. Det känns befriande att slippa ekfatens smak- genomslag och i stället kunna ge sig hän åt ren och skön vinsmak. Vinet heter Camastra Nero d'Avola Merlot och
har nummer 88331.
Varning: Drick inte för många glas, då kanske du börjar kräva att din omgivning kallar dig "Don" eller "Donna".
På andra sidan linsen:
Frontface egen fotograf
Peter hamnade på bild
med vinpromotorn Signora Thompson från italienska Thompson International.
Höjdskillnaden gör att
Peter mest ser ut som
lutande tornet i Pisa.
Det beror inte på vinet.

På 2:a plats, Silver:
Fattoria di Petroio
var en ytterst angenäm upplevelse. Vinet känns komplext utan att ha några "vassa" karaktärsinslag och kan nog bli en långvarig följeslagare i vinhyllan efter att man provat det första gången. Pamela Lenzi, fru till ägaren Professor Luigi Lenzi, lämnade USA som tonåring för att studera i Italien och blev fast där. Hon och maken har lyckats framställa ett vin som i alla delar känns lika samspelt som ett italienskt proffslag.


- Tänk på att
det går utmärkt
att öppna en
flaska vin,
dricka ett glas,
sätta tillbaka korken
och spara
resten till
en annan dag.

"And the Winner is", på 1:a plats, Guld:
Dromos 2003,  IGT Maremma Toscana.
Detta är ett vin som får det att spela ljuv musik runt smaklökanra. En rund sammetsmjuk eftersmak med inslag av choklad, vanilj och björnbär inramar den helt suveränt ekfatsfria vinsmaken som dröjer sig kvar i gommens minsta vrår.
Ett vin som gärna avnjuts helt utan mat om man vill ha en aukustisk symfoni utan elbas.
Vill man njuta den till middag, skall man nog vara försiktig med såser och sådant som kan ta över smaken.

Signor Francesco Bolla lever efter sitt motto "Never give up, never give up,
in the sign of your love, your friendship,
your example".
Han har definitivt odlat fram ett vin med både kärlek, glädje och intelligens.
Vi lyfter på korken för Signor Bolla &Dromos.
Ovan ses nedgången till den underjordiska vinfabriken och även den 90 meter långa korridoren fram till denna.
På fem år förändrade Bolla området från tort och kargt till en prunkande vingård. Det krävs kunskap och slavarbete...
 

UN
DI
CI

 Undici är en nattklubb/bar med komplicerat namn som gör det enkelt att ha kul. Vad är då receptet för att så nära Stureplan lyckas få gästerna att knäppa upp, slappna av och lättsamt umgås med ett leende på läpparna? Tre enkla och effektiva tips som slagit väl ut:
1. Ta bort entrékassan. Blanda publiken ordentligt. Shaken , not stirred.
2. Sätt ett gäng sociala killar i dörren, killar som gillar att föra samtal med sina gäster och som
    dessutom själva verkar trivas (och helst av allt verkar vilja vara med på festen där inne).
3. En DJ som törs bjuda på sig själv och inte bara spela för sitt ego. Folk garvar och VILL.
Något måste väl vara minus? Tja, lite onödigt högt ölpris, 50:- för en rätt liten stor stark.
 
Krogtest med mersmak: locanda
Alldeles bakom Åhléns City, bredvid SATS Zenit, har det öppnat en tvådelad krog. På ena sidan ett café och på andra sidan en snyggt inredd restaurang med italienska förtecken.
Bägge ligger en halv trappa upp, vilket enligt svensk tradition ger visst motstånd för "drop-in gäster".
Inredningen är smak- full, nu skall vi testa om maten och serveringen håller måttet. Häng med.
Barmästare Andreas bjöd på en brasiliansk skapelse benämnd "Strawberry Rhubarb Batida". Koka upp en kompott på rabarber och jordgubbar med citronjuice och socker.
Den kyls sedan och 6 cl serveras med is och 5cl Casasha. Klart syrligt läskande.
Som synes är både form och färger väl genomtänkta och ytterligare ett plus är en väl tilltagen bardisk med fotstång.

Vi bjöds på ett antal smårätter, så kallade "Tapas".
Vad sägs om en Vitello: Marinerad kalvfilé med tonfisk, majonäs, capris och parmesane.
Efter ett antal smakbitar kom huvudrätten: Biff salt in bocca med tomatkräm, parmesanskinka och salvia-
gnocci. Svenskt hängmörat biffkött, mums.Det hela avslutades med den kaloribomb som kan beskådas här intill, en panacotta på tonkaböna, clementin- soppa, pecannötter samt choklad.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att rätterna är vällagade med god fantasi.
Det är dock inget för den kalorimedvetne med fettfobi. En av rätterna toppades med "lardos" som är en finare omskrivning för späck, alltså rent fett.

Tror man skulle vinna i längden på att bejaka ent genomgående något sundare grundtanke. Det känns lite forntid att över huvud taget involvera synliga fettlager som en aktiv beståndsdel i mat.
Prisnivån är inte låg men tillhör heller inte de allra högsta. En varmrätt kostar mellan 230-270:- och en tapas ligger runt en femtilapp.
Servicen var både elegant och avslappnad, det kändes som personalen är stolta över sitt ställe och det är ju rätt attityd.
Vi kände oss rätt nöjda efter besöket och hoppas ambitionerna kvarstår även när "vanliga" gäster kommer. Tack och lycka till.