Vi
möter ett stort varmt leende från en rufsblond tjej med skånsk
dialekt.
Det är Ellinor
Asp, en rutinerad sångerska som äntligen fått släppa
sitt eget album efter många år på turné och i olika
konstellationer.
Vad lyssnar du mest själv på ur den egna skivhyllan?
-Rock och soul, som Thin Lizzy, Led Zeppelin, ACDC, David Coverdale, Aretha
Franklin, Mother´s Finest . Starka röster…let it all out…hehehe.
Hur sammanfattar du ditt nya album?
-Det är en sammanställning av 10 års låtskrivande
under turnéer. Varje låt är en upplevd story och alla
låtarna känns som de har en rättmätig plats, det
är inga utfyllnadsspår runt en singel, som ju ofta kan vara
fallet idag.
Som det nu är med talangdokusåporna, känns det som om
man helst skall slå igenom när man är i puberteten. Hur
känns det för dig att skivdebutera samtidigt med en sen 30års-kris?
-När jag var runt 25 spelade jag in en maxisingel (1997) och det
kändes som den inte var färdig på långa vägar,
så jag backade och satsade allt på spelningar. Jag har ingått
i förband till stora artister som ZZ Top, Paul Young och Shaggy under
”Rock Summer” i Tallinn 1996-98. Det var under mitt eget namn
och bandet som backade mig hette Junk Roots…om någon nu minns
dem. Då bodde jag i Lund men flyttade efter det upp still Stockholm.
Det hade varit tokigt att ”breaka” för tio år sedan,
det hade blivit lite för ”snuttigt” utan den ”roughness”
/ råhet jag tillägnat mig genom åren.
Någon kul anekdot om låtar från albumet?
-Den första låten, ”Feelings”, var jag nära
att ge bort. Lutricia McNeal ville ha den men då jag på omvägar
fick höra att det förlag jag då låg under, var på
väg att gå i konkurs, drog jag snabbt tillbaka alla mina rättigheter
och gick en annan väg.
Detta var 2002 och det snurrade på rätt bra med gig som förband
till bl.a Bruce Springsteen, Pavarotti, Mamma Mia musikalen m.m.
Din första singel från albumet In My Dreams, heter ”Love
Me”. Har du stort behov att av känna dig omtyckt och älskad?
-Ja , det tror jag nog. Nästan alla människor har det behovet
som ett av de viktigaste behoven, att känna sig bekräftad och
älskad. Titeln ”Love Me” är lite vidlyftig,
men vad jag vill säga i texten är egentligen att man skall sträva
efter att behålla samma fräschör i ett förhållande
efter längre tid, som man hade när man träffades från
början. Det samma gäller vänskapsförhållanden.
Nästa fråga ställer vi för att
du har många låtar på albumet som lätt skulle kunna
bli singlar och som är värda minst lika mycket uppmärksamhet
som 1:a singeln ”Love Me”. Förr kunde radiostationerna
ha så mycket pondus att de vågade välja andra låtar
från ett album än bara den aktuella singeln. Så är
det inte nu, eller hur?
-Nu för tiden måste lyssnarna masseras så hårt
med samma låt att artisten får en identitet. Kanske är
lyssnarna inte lika aktiva som förr utan de tar bara passivt emot
signaler ur musikbruset. Vi är på väg mot en musikdiktatur,
det skulle vara skönt att få vara den som bryter trenden. De
stationer som spelar lugna låter skulle direkt ”plugga”
en ballad från albumet, de som rockar mer kan välja en sådan
låt och så vidare. Det är en intressant frågeställning,
skall ta upp det med den station jag skall träffa i morgon. Det finns
även regionala skillnader. På min singel finns tre versioner.
I Brasilien spelar de nu endast House-versionen, medan i Norge spelas
versionen som heter ”Embryo”. Det är mest en kul grej,
en naken första-försöket version.
Det är synd att mala sönder en låt tills man snabbt tröttnar
på den, på det sätt som nu sker.
Reportaget fortsätter på nästa sida >>>
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|