|
En
av höstens mest positiva överraskningar har hittills varit den lyckade
korsbefruktningen mellan Robert Bronetts cirkuskunnande och sångeskan
Emilia de Porets röstresurser. Resultatet kallas LEVADE och är en
slags cirkusmusikal av hög kvalitet med hästar, akrobater, humor och
mycket värme.
Frontface fick sitta en stund med Emilia och Robert mellan två föreställningar.
Med en rykande varm och mustig fisk- och skaldjurssoppa framför mig,
börjar Robert berätta:
Robert, hur fick du idén till hela konceptet?
Robert Bronett : ”Jag blev ombedd att producera ett TV-program om
hästar men eftersom hästprogram oftast är tråkiga och
nästan enbart riktar sig till hästälskare, ville jag hitta
ett annorlunda koncept. Så kom första uppsättningen av Levade
till.
Grundidén var att blanda olika konstformer, så det blev en
mix av flamencodans, flamencoorkester och Andalusiska hingstar. Det blev
en enorm succé. Skall jag spela in för TV, kan jag lika väl
göra det för en live-publik, så det blev premiär i
Köpenhamn 2004, som var exakt tio år sedan min far gick bort.
Dessvärre fanns ingen lämplig lokal, så jag lär bygga
en hippodrom och
det blev mycket lyckat, fullsatt i två veckor.
Nästa
produktion 2005, var temat franskt och vi turnerade framgångsrikt
i Europa.
Årets show är en hyllning till Cirkus Scott,
då det är 70 år sedan första starten.
Ur gamla filmarkiv har vi hittat godbitar och på en 14 x 7 meters
videovägg gör vi nedslag i Cirkus Scotts brokiga historia. Detta
är den röda tråden i den här produktionen.
Tillsammans med Emilia de Porets fantastiska musik, har vi sedan koreograferat
föreställningen till vad den är idag. Det gör att
det blir en totalupplevelse för alla sinnen och en rätt unik
känsla.”
Hur träffades du och Emilia?
”Jag satt och körde bil, lyssnade på radio och oberoende
vilken kanal jag rattade in, så var det Emilia jag fick serverad.
Jag blev direkt fascinerad av rösten men visste inte vem som sjöng.
Fick efter ett tag höra namnet ”Emilia de Poret”. Synd,
en fransyska, svår att få tag på, tänkte jag.
Av en bekant fick jag höra att hon var svenska och då ringde
jag upp henne.
Det visade sig att Emilia sett föreställningen året innan,
gillat den och blev glatt överraskad av min idé. När
hon frågade ”Skulle inte jag kunna vara med+”, höll
jag på att ramla av stolen, helt underbart.
Det har blivit en mer och mer positiv erfarenhet, då Emilia är
så mycket mer
än en skivröst. Hennes personlighet och värme tillför
verkligen något till konceptet, något som fortfarande berör
mig djupt.
Där ser man vad ett litet telefonsamtal
kan ge.
>>>
|
|
|
.jpg) |
|
|
|
|
|
|