Foto: © SHOOTMEAGAIN Peter Ortvik, Nikon D2X. Foto: © Nathalie Noori, Nikon D 80.

Morgonens första besök var Castellaro di Castellina, där vi möttes upp av en något synbart nyvaken vinexpert, Diego Buini.  Under rundvandringen fick vi veta en hel del: Sedan 1980 har vingårdens nuvarande ägare, Paolo Panerai, satt sin speciella prägel på den 80 hektar stora egendomen. Druvbeståndet utgörs av utvalda sangiovese- och Malvasia Nera-plantor. Planteringen har skett i samarbete med Universiteten i Milan och Florence samt the Institute of San Michele all'Adige. Varje år byts etikettketterna ut. Man använder bilder på olika fåglar som häckar i Toscana, I Castellaro används inga besprutningsmedel, man är ytterst försiktig med all yttre påverkan på druvorna. Jakt är förbjudet på ägorna, så under Panerais ledning har de senaste 15 året skapat en tillflyktsort för många fåglar och andra djur. Vinplantorna är relativt
glest satta och den naturliga bevattningen gör att Castellaro lått uppfylde kriterierna för D.O.C.G.

Castellari har haft flera mycket höga placeringar genom åren på de mest prestigefyllda listorna.
Nedan ses de franska ekfaten där lagringen sker i en temepratur- och fuktkontrollerad miljö.
Ovan till höger ser du gamla fina årgångar som väntar på de riktiga vinkännarna.

Diego låter näsan bedöma om korken och vinet håller den tänkta kvaliteten innan vi fick prova innehållet.
Totalt testade vi fem olika fågel-
prydda buteljer.
Enligt vår bedömning varierade smakerna. Poggio al Merli t.ex. hade en ovanligt rökig smak.

Vår stora favorit bland Castellaros viner är helt klart I Sodi di San Niccolò 1999 (se bilden ovan). Druvorna är 85% sangioveto och 15% Malvasia Nera.
Det här vinet håller toppklass och oavsett vilken årgång du får tag i, gör du med all säkerhet ett gott val.

Bakåtpilen tar dig till sid 10a.         Fortsättning på nästa sida, klicka på högerpilen >>>