Nr 5 2007
Sid 20

RAPPORT FRÅN
EN RESVÄSKA 2

Daniel Wohlin, som du kunde läsa om i ett tidigare nummer (HÄR), arbetar som professionell modell över hela världen. Fälj hans rapporter från olika plat-
ser och hur verkligheten för en modell gestaltar sig.

danielwohlin@frontface.se

Kapitel 2:
Dominikanska republiken.


Ett semesterparadis, vita långa sandstränder, hängande palmer och ett vatten så turkost att det ser ut som taget ur en film.
Det är precis vad jag tänker när jag får reda på att jag ska dit och plåtas för en fransk katalog, La Redoute.

Resan dit är Stockholm- Frankfurt, Frankfurt – Miami, Miami- Dominikanska.

15 timmar, tre långfilmer, 147 sidor lästa i min bok, fem måltider, sju kaffe, och tre timmar sömn senare är jag framme.
Piloten mellan Miami och Dominikanska är faktiskt smålustig och håller sin egen stand-up show där han börjar med att säga att han tycker alla ska luta sig tillbaka njuta av resan och ta en drink för det är precis vad han ska göra….

Hettan som slår emot mig när jag kliver av planet är enorm. Som en tjock vägg som gör det svårt att andas och får kläderna att klibba fast mot kroppen.

Flygplatsen i
Punta Cana är väldigt enkel med stråtak och öppna sidor och en grupp tjejer med bastkjolar som dansar och hälsar en välkommen..

Lunchrast i paradiset.

Nu känner jag mig väldigt negativ men jag vet att det faktiskt kostar en hel del att flyga dit och jag tycker det är för dyrt och för lång flygtid för det som faktiskt erbjuds.

Jobbet:
Teamet som jag jobbade med bestod av hår- och make up artist, stylist, fotograf, två fotoassistenter, kunden och en tjejmodell.

Fotografen visade sig vara en galen liten fransman som älskade att tävla i allt så vi sprang ikapp, bröt arm, brottades, simmade ja allt som man kunde tävla i, det gjorde vi.

Vi fotade 2-3 bilder/ dag och teamet som redan varit där i två veckor när jag kommer dit, är ganska trötta på solen. Tempot vi jobbar i är nästan löjligt långsamt ibland.

Ett par av dem pratar bara franska och jag lovar mig själv en än gång att jag borde lära mig lite.

Dagarna går och min största behållning förutom allt tävlande med fotografen, är det fantastiska kaffet som erbjuds. Andra dagen hittar jag även en gigantisk sjöstjärna när jag är ute och snorklar men när de säger att jag måste sticka hål på den och låta den torka om jag vill ta med den kastar jag tillbaka den.

Kvällarna sitter jag på min balkong och hör syrsorna spela sin melodi och hör musik från jazzbaren en bit bort blandas med ljudet av vågorna som slår in mot stranden.

Nya bokningar från agenturen.

På flygplatsen väntandes på planet tillbaka till Miami slår det mig igen hur lyckligt lottad jag är som har det jobb jag har och får dåligt samvete över min negativa inställning till stället.
Men kanske är det som man brukar säga att tillställningen blir inte roligare än sällskapet och när man reser mycket ensam kan även det till synes paradiset vara……. väldigt ensamt.

Jag bor på ett hotellkomplex som består av 10 olika byggnader 3 pool-områden och 5 restauranger. Det är ett ”all inclusive” hotell där allt man önskar sig ingår, allt förutom…………..att ha kul. För usch vad trist det är.

Jag hade förväntningar om ett paradis vilket det är men jag tror aldrig jag haft så tråkigt. Jag är där i 4 dagar och redan andra dagen är man ganska trött på buffé-maten som är bra, men densamma som dagen innan. Området som kändes gigantiskt när man kom dit känns väldigt litet och i receptionen säger de att det inte finns några affärer överhuvudtaget inom de närmsta tre milen och att de varnar för kriminalitet utanför hotellets inhägnad kvällstid.

På pappret och i resekatalogerna ser Dominikanska ut som ett paradis men tänk er för innan ni åker dit. Vill ni ha vita stränder, varmt vatten och palmer är det helt perfekt men vill ni göra någonting utöver sola och bada är det inte vad man letar efter.

PS. Om ni har vägarna förbi Miami South Beach så måste ni äta Amerikansk mat på Big Pink, ett stort rosa hus med gigantisk meny och ännu större portioner. Även att rekommendera är det lilla Mexikanska stället Lime på Alton road som är lokalbefolkningens lilla smultronställe. DS.

Därmed tackar jag för den här gången. På återseende!
Er flygande modell Daniel.

Ovan: Även pool & solstol kan bli tråkigt efter ett par dagar.
Till höger: >>>
Jo då, modeller unnar sig lite junkfood då och då mellan varven...