Själva situationen måste väl vara en motivationsfråga för artist och management, samt en enormt effektiv marknadsföringsplattform.
Gymmen är bland de bästa reklamplatser som finns på hela marknaden för skivbolagen skall kunna få ut sina alster till en stor publik och eftersom gympersonalen inte själva är så pigga på att byta skivor, spelas ofta samma skivor upprepade gånger i följd.
Kan man få bättre gratisreklam
än så? Borde egentligen inte skivbolagen betala gymmen för spelning i stället för tvärt om?
- Det är jättebra att musiken spelas, men man tar ändå in pengar för de som har gjort verket på olika sätt.

FF: Men borde då inte anläggningarna få betalt om skivorna säljer på grund av de spelas där?
- Men sådant kan man ju inte mäta…

FF: Precis, det är samma sak som att man inte vet vilka artister som spelas men alla får betalt. Vad är skillnaden?
- Men då skulle ju även radiostationerna få betalt för sina spelningar.

FF: Nja, de skickar faktiska listor
på sina spelningar, så där kan ju allting öronmärkas om man har ambition att rätt upphovsman / artist skall få ersättning.
- Men anläggningarna skickar väl också listor?

FF: Nej, så är systemet inte upplagt. Det finns listor där de uppger vad som kopieras och därmed spelas. (Den uppgiften verifieras inte från anläggningarna, Frontface kommentar).

FF: En ”MySpace-fråga": De artister som vill låta sina alster finnas på den fria domänen, att det alltså inte skall kosta något att lyssna på dem, samt att den fria domänen är en fantastisk marknadsplats att visa upp sig på, även för skivbolag, är detta något IFPI vänder sig emot eller accepteras det utan undantag?
- Det här är också en fråga som bolagen har. När det handlar om upphovsrätt, som IFPI oftast jobbar med, är vår syn på saken att OM man vill lägga ut och sprida sin musik gratis, så skall man göra det men om man inte vill det, skall man äga rätten att besluta om det.
Det är det vi tycker hela debatten handlar om, rätten till sitt eget verk.
Det är ganska få oetablerade ”up and coming” artister som har råd att göra det, för om man vill kunna leva på sin musik, så är det viktigt att man får in pengar.

FF: I nästan alla yrken är det så
att man har en viss period, utbildning, lärotid, praktikplats
och liknande för att skaffa sig skicklighet, erfarenhet och dessutom får man sedan själv betala för reklam och marknads- föring om man är sin egen, innan man kan räkna med att få in pengar och kunna leva på sitt yrke. Dessutom skall man slå ssig in i den yrkesbransch man tillhör och konkurrera med alla andra som redan är etablerade, innan man själv kan ta en plats.

FF: Det är som för skådespelare. Bara för att man vill göra det här, är det inget som säger att man är bra nog för att kunna leva på det..
Aspirerande musiker och skådisar bör väl ändå ha ett extrajobb i bakfickan om det visar sig att de inte håller måttet?

Vad är det som säger att en musiker skall ha det annorlunda än alla andra yrken, där man dessutom drar på sig tunga studielån?
- Men om du väljer att ta en bild, så vill du ha betalt för den, ingen ska bara kunna ta den, eller hur.

FF: Då finns en allmängiltig lag som populärt kallas ”copyrightlagen” och är en allmängiltig upphovsrättslag, där inget fotografförbund behöver betalas för att det skall fungera.
Det hela förutsätter att jag visar bilden för att någon skall bestämma sig för att vilja köpa den, så som fotograf eller bildbyrå måste jag göra reklam för det jag vill sälja innan jag får en köpare och innan jag får betalt.
Om man kommer så långt att göra ”ytterligare en skiva”, så är man redan etablerad och då hamnar vi utanför min fråga, inte sant?
- Årets nykomling på Grammisgalan, hon hade det svårt att få till en ny skiva…det krävs så mycket…det är inte alltid som man kan fortsätta.

FF: Visar inte det på att utmärkelsen kanske hamnade fel eller att hon helt enkelt hade en kort livslängd som artist eller idol?
Man kan lätt i musikhistorien påvisa hur många ”One Hit Wonders” som funnits. Kanske hade det varit bättre att stanna vid en bra singel än att bygga ett helt album på en veckas tveksamt hastjobb runt en eller två hyfsade låtar, som nu ofta görs för uppkomlingar, Idol-vinnare etc?
Om du äger ett företag som producerar en TV-apparat som inte säljer, då lägger du väl ned den modellen och designar en ny, annars går du i konkurs, eller hur?
- Det är väl lite hårddraget. Det är en sak att säga att Elton John kan lägga ut sina låtar gratis, en annan att en ung artist i Sverige kan det. Det måste finnas incitament för att kunna få betalt för det man gör, så är det bara liksom.   >>>

Fortsättning från sida 6a:

FF: Försök följa detta exempel där olika organisationer skall ha sin egen del av kakan (Respektive organisation inom parantes):
Tänk dig att en känd musiker (SAMI?), äger ett skivbolag. (IFPI?), skriver en låt (STIM?) till en annan artist (SAMI?), hjälper denne artist att producera en låt (något producentförbund?) , spelar gitarr och saxofon på inspelningen (SAMI?) och sedan får låten spelad i radio (STIM?).

Vari ligger logiken i denna uppdelning, förutom att avlöna en ett antal olika människor, som för sin eget existensberättigande skapat separata ”intresseplattformer”? Känns som en rysk kommunistmodell.

FF: Eftersom det inte krävs att de som spelar eller använder musik
för allmänheten, (förutom radio
som skickar in spellistor) inte sänder in spellistor på vilka låtar eller artister som spelas, hur ser man då till att det är rätt / aktuell artist som får ersättning?
- Det sker viss rapportering och stickprovskontroll.

FF: Om man skall använda ordet rättvist, så är det väl de artister vars musik verkligen spelas, som skall ha betalt, inte de som ingen vill höra och/eller som aldrig spelas. Om det finns ett stort antal artister som ligger hos ett skivbolag men bara egentligen är en belastning för att ingen vill göra något med dem (läs felsatsning), så varför skall bolaget (IFPI jobbar med bolaget, inte artisten, kom ihåg
från ovan…) få ta in pengar för sådana felsatsningar? Detta finns inte i någon annan bransch.
- Det får de inte. Det mesta baseras på försäljning och vi utgår från att det svenskarna köper, lyssnar de också på.

FF: Låt oss ta ett exempel. En stor Fitnessanläggning eller ett gym väljer ju själva vilka låtar och vilka artister som spelas för de tränande på anläggningen. Är det då inte
de artister/låtar som verkligen används, som skall få betalt, inte de som aldrig spelas där?
- Jo, men så är det ju idag också, det är de som spelas som får pengarna.

FF: Men eftersom IFPI inte tar emot spellistor från sådana inrättningar, hur kan ni då påstå att så sker?
Ni vet ju inte vad som spelas på gymmen?
- .Vi hanterar inte detta på IFPI, det gör SAMI.

FF: I så fall släpper IFPI skivbolagens intresse till en annan organisation (SAMI). Hur kan det stämma med vad som tidigare beskrivits?    >>>

Reportaget fortsätter på nästa sida, klicka på högerpilen >>>