Det gör arr jag jan fila på sången separat efteråt, när rösten börjar tröttna efter några spår på plats. Musikerna är så tajta att inspelningarna flyter på i ett otroligt bra tempo. Häftig upplevelse.
Sedan åkte vi ut på landsbygden och tog en mängd bilder som vi trodde skulle bli omslag men det blev det tecknade istället. Vi skickade säkert 200 foton till min kompis Pål Eneroth, som är fantasisk art director och som kom med detta ”super-heroes-cartoon” omslag . Då kändes det som konceptet satt som en smäck. Vi talade också om att göra video på ”Suzie Wong” men det blev aldrig av. Är man lite nischad som i reggae, kan det vara svårt att få regelbunden spelning av en sådan video, som ändå har kostat en massa dyra slantar. Det finns dock mycket rörligt material och You-Tube är ett viktigt forum att tänka på.
Här hemma på releasepartyt (se bilder) så sjöng jag ihop med Desmond Foster. Vi har varit ett radarpar sedan 1990. När han var femton år, spelade han gitarr med Boney M. Det var nämligen hans kusiner som sjöng, ”Daddy Cool”, ”Ma Baker” och de andra hitsen, du vet.
Han har också spelat med Talking Heads (handplockades av David Byrne), Boy George och andra välkända konstellationer.
Han lade också till effekter, eko och annat som inte finns på plattan. Han är sveriges mest kunnige reggaemixare / producent.
Hur kändes det efter själva ”förlossningen”? WOW, det blev ett…ALBUM…eller?
- Det är som att låta en barndomsdröm gå i uppfyllelse.
Det är mycket som händer nu och jag är glad att kunna säga att jag nu faktiskt kan sjunga mycket bättre än förr. I början av 90-talet var sången faktiskt min svaghet men med rätt coachning och lång övning har rösten på något sätt hittat hem..
Det kan ju tyckas att det är helt otrendigt att spela in ett album med ett gäng 60-åriga farbröder, herrar som hade sin storhetstid på 70-talet men jag tror vi är tillbaka på en tidpunkt där hantverk, passion och känsla lyser igenom, vilket förhoppningsvis bär plattan framåt ändå.
som exempelvis Dub Vendor i London. Fick ett samtal igår från ägaren Noel, som nästan skrek i luren: ”Jag hade ingen aning att du kunde sjunga så här bra…”.
De har sett mig sedan jag var 15 år men inte på det här renodlade sättet.
I England spelar den legendariske radiodiscjockeyn David Rodigan nu min singel ”Susy Wong” på KISS FM. Det är honom jag lyssnat på i alla år, brukade gå på hans klubbar sedan jag var 18.
Själv tror jag mycket på Frankrike och Tyskland.
I vanliga fall brukar jag inte gilla
att lyssna på mina plattor men den här är ett undantag. Jag skall också göra en ”Dub-platta” av den, alltså en remix-platta, där man tar bort rätt mycket av sången, kanske lägger den
längre bak med lite eko på och i stället lägger på mer trummor
och bas. Det blir en ”Jamaican Giants In Dub”, det blir som att gräva fram ett gammalt 70-tals koncept och göra en hel platta
av det, skall bli riktigt roligt.
Det kan bli en liten minibox med originalplatta, dub-platta och bildbok. Det kan bli en cool paketvariant.
Man brukar bli rätt tom och slut efter en sådan urladdning som att släppa en skiva, eller även en bok, för den delen. Du?
- Jo visst, just nu har jag en sådan vecka där mitt största problem är att komma på vad jag skall äta till middag.
Jag kravlar mig fram.
Men jag håller ändå på att dubba en tecknad filfigur till svenska.
Det är de som ligger bakom ”Shrek” som jag har fått huvudrollen i. Den heter ”Space Chimps” och kommer hit till hösten. Man kan se trailern på nätet. Grymt tecknad.
Du har säkert mer på G, vad håller du inne med?
- Hehe, nej då, men vi har släppt en ny CD (den 4:e) med det amerikanska bandet, Brooklyn Funk Essentials. Inte i Sverige men runt Europa turnerade vi ofta ända fram till 2001, då vi tog en paus och nu har vi återförenats med detta nya album. Vi kommer att turnera i sommar på ett antal internationella jazzfestivaler,
bl.a i Casablanca, Turkiet och Frankrike.
Hur skall man kunna påverka radiostationer att våga botanisera fritt i den musikskatt som onekligen finns tillgänglig från slutet
av 60-talet och framåt?
- Jag förstår inte varför man
inte kan spela senaste Justin Timberlake för att sedan spela
en gammal soullåt från 1969.
I mitt program hoppar jag ohämmat mellan tidsåldrar, kontinenter och musikstilar och det är mycket uppskattat.
Även om jag gillar en viss genre, blir det ju tråkigt att bara lyssna till samma typ av musik hela tiden. Jag lyssnar gärna till en Drum & Base, för att sedan ta in Led Zeppelin direkt efteråt.
Min absoluta favorit när det gäller radiostationer, är från Paris och heter NOVA. De spelar ALLT och den går att få in som digitalradiostation.
Jag är så glad att jag växte upp med P3, där varierades allt hela tiden. Nu får ju kidsen samma 20 listlåtar masserade in i huvudet
om och om igen. De mer eller mindre hjärntvättas att gilla det
de ”måste” höra på.
Fortsättning på nästa sida >>>
Klicka på högerpilen för mer Papa Dee > > > >