Redaktionell sida:
En Universiell Bolt-effekt, tack.
<<<  Till Innehåll

  Bolt Photo: Photo by Alexander Hassenstein,  Second   Photo by Alexander Hassenstein/Bongarts förvånad

 
 
 
 
 
 
Svininfluensan i all ära, men här är något som gärna får skapa en pandemi...
Innan Ussein Bolt dök upp på sprinter-
scenen, var startlinjen på de flesta prestigefyllda sprinterloppen både på herr- och damsidan, en uppvisning i testosteronsprut, grinighet och kaxighet, precis som exempelvis ute i dagens krogliv och i trafikmiljön.

Efter att Bolt tog plats på sprinterscenen på allvar, framför allt från slutet av säsongen 2008, började saker och ting, som vi direkt kan benämna ”attityd”, att förändras.

Bolts avslappnade lekfullhet, både i omklädningsrummen, under intervjuer och framför allt ute på banan, redan innan genomfört (och vunnet) lopp, var något som initialt möttes med förundran och viss misstänksamhet.
-Kunde han verkligen koncentrera sig inför den viktiga och krävande uppgiften på samma gång som han spexade och fördelade sin uppmärksamhet mellan loppet och TV-kamerorna? Det kan väl aldrig hålla, så har ju ingen gjort tidigare…

Resultaten talade sitt tydliga språk, Bolt massakrerade både motståndet och rekorden, allt medan han utvecklade ”Bolt-effekten” med galanta poser, miner och låtsas-stylade sig själv framför hundratals miljoner TV-tittare.

Bolts ”bågskytts/bodybuilderpose har ju blivit en klassiker, som numer är synonym med hans person.
Även hans sätt att samspela med fotografer och publik efter genomfört lopp = vunnet lopp, bäddar för ett enormt uppsving i medias möjlighet till kul dokumentation och säljande löpsedelsbilder.
I fotspåren av detta, följer naturligtvis sponsorernas av glädje tårade ögon. Det skulle vara kul att se ett diagram över hur Bolts sponsorinkomster utvecklats de senaste 18 månaderna.
Bolts motståndare på banorna sneglade tveksamt på hans showande och höll sig från en början till sin gamla inarbetade tjurighet/inåtvändhet.
När de märkte att Bolt fick all uppmärksamhet att alla kameror enbart fokuserade på denne, i deras ögon, clownande, glade Jamaikan, började det så småningom snurra i hjärnvindlingarna. Säkerligen kom dessa sprinters coacher och sponsorer med inflikningar som ”Skall du låta den där ta allt mediaintresse? Du måste haka på, så du inte faller ur bilden.”

Så, plötsligt kunde vi börja se hur startfältspresentationen före de stora 100- och 200-meters loppen började förändras.
Deltagarna började blinka flörtande mot kameran, en och annan grimas och halvkul pose smög sig in och fick kamerorna att åter börja fördela sina gracer något mer jämlikt.

Och, se nu, det är nästan så att man förundras om det är någon deltagare som INTE smittats av Bolt-effekten.
Samma sak när man tar en tit på andra friidrottsgrenar.

Ta exempelvis världens för närvarande bästa kvinnliga höjdhoppare, den 193 cm långa kroatiskan Blanka Vlasic . har du lagt märke till hur även hennes kroppsspråk, minspel och publikkommunikation har förändrats? Inget snack om saken, även här har Bolt-effekten slagit till och smittat hårt.

Faktum är att även den redan så sympatiska stavhopperskan Jelena Isinbajeva, har hoppat upp ännu ett snäpp i sin approach. Bolt-effekten? Troligen.

Räkna med att även övriga grenars deltagare kommer att anamma denna vinnande väg, nu när det visats att man inte behöver vara introvert och surmulen för att prestera på topp.

Då kommer vi till nästa intressanta spekulation:
-Hur skall sporter, framför allt lagsporter, som fotboll (och ishockey, fast där måste det bli stooora minspel…bakom hjälm och mask) kunna anamma Bolt-effekten?
Hur skall de aggressiva så kallade supportrarna (läs hulliganerna) ta emot och acceptera något sådant?
Det skulle ju kunna äventyra hela deras existensberättigande.

Tänk dig själv, om spelarna på planen slutar filma, ligga och grina i onödan och istället gå mot en öppnare, mer renhårig och positiv attityd, hur skulle det motivera ”fansen” att skapa slagsmål och vandalism?
Tänk om vi fick muta in det nya begreppet ”Gulliganer” istället för samma ord som börjar med ”H”.
Alternativet blir att samla positivitetspoäng efter hur högt man kan klättra på glädjespridar- och humorstegen.

Tänk om alla Gangster-rappare drabbades av Bolt-effekten. Istället för att upprepa kvinnonedsättande tillmälen, könsord och allmänt förnedrande invektiv som ”nigga”, ”mothafucka” och liknande, skulle de återgå till rötterna från slutet av 70-talet, där låtar som ”Rappers Delight”, ”Sweet Naomi Rap” och ”Jacko” gav uttryck för positiv energi och musikglädje.

Tänk om Bolt-effekten smög sig in i trafiken, så att istället för ett finger eller nedvevad ruta och ”Road-Rage vrål”, bjöd man på ett jättegarv och ett ”Rocka-fett-tecken”.

Och till slut, tänk om Bolteffekten kunde leta sig ut på gatorna, så att det oprovocerade våldet avlöstes av oprovocerade garv,
som i värsta fall kan ge upphov till kortvariga magsmärtor och övergående kramptillstånd i käkmuskulaturen.

Och där står han, FN´s nye Generalsekreterare, från Jamaica,
Ussein Bolt och gör sin "bågskytt" Inför Säkerhetsrådet församling ...

Sedan vaknade jag...

Tänk den vilda tanken att tillverkarna av data- och TV-spel drabbades av Bolt-effekten. Bort med alla krigsspel, spel där man bara skjuter och/eller slår ihjäl varandra.
Peter A Ortvik
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
<<<  Till Innehåll