Redaktionell eftertanke om julens
att ge och få är en dubbelriktad väg.
<<<  Till Innehåll

Foto / Fotomontage:  Frontface.se 

 

Saliga
äro
de snåla

 
 
 
 
 
För två veckor sedan upplevde jag en serie händelser inom två dagar, som nästan fick mig att tro på någon hemlig sammansvärjelse eller konspirationsteori, innan jag i en stund av reflektion över det inträffade, kom på att det ju bara är en bekräftelse på hur omodernt uttrycket ”ge och få” tyvärr är.

vad som hände var följande:
Först fick jag ett e-mail från en för mig okänd dam som suttit bredvid mig under Susan Sarandons ”face-to-face” (se separat reportage i detta nummer). Hon hade sett mig fotografera och var nu intresserad av att köpa en högupplöst bild. Jag gav henne 50% rabatt på listpriset, eftersom hon enligt egen uppgift bara skulle ha den för privat bruk. Hon bokade en tid för att komma och välja bild.
Samma morgon som hon skulle komma, ringde hon och frågade om hon kunde komma en timme tidigare. Jag satt i möte så tiden fisk kvarstå. Tio minuter efter utsatt tid, skickar hon ett mejl, där hon säger att ”jag kommer stt bli sen, kan vi ta det en annan dag?”.

Jag såg detta mejl först en timme senare, då jag fixade fika och förberedde bilder etc.
Hon ringde alltså inte när hon märkte att hon inte skulle hinna, i stället ett mejl som hon inte vet när jag nås av. Är det i detta läge förståligt att jag tackade nej, då det är en ytterst dålig affär att sätta av 2 x 30 min arbetstid för att sälja EN bild för 450 kronor?
Är hon villig att kompenser mig
genom att köpa ytterligare en bild till samma rabatterade pris vid ett sådant besök?
Jag fick aldrig något svar.

Samma dag får jag samtal från en eventarrangör som behöver en bild från en stor gala för cirka tio månader sedan. Personen säger att det är en tidning som vill ha den och undrar ”om de kan FÅ den, så får frontface sitt namn bredvid…”

Jag förklarar att alla våra bilder som redan är publicerade, haneras av ett av våra andra företag, PrimePix.se, som har en person avsatt för detta. Jag får då frågan om jag kanske kunde ”fixa det ändå, så att de skulle slippa betala för bilden…”

Senare på kvällen får jag ett meil från en för mig okänd tjej som sett våra tidigare reportage om och med Brolle (då Brolle J:r). Hon är ett stort fan av Brolle och undrar om hon kan få köpa alla bilderna i reportaget. Jag ber henne mejla till PrimePix.se och förklara exakt vad de skall användas till. Som hjälp till henne, beställer jag in kontaktkartor på alla, drygt 200 unika högupplösta bilder jag tagit på Brolle och skickar dessa till henne, varvid jag också berättar att vi endast kan sälja DVD-skiva med samtliga bilder, då det tar för mycket arbetstid i anspråk att sitta och välja ut efter filnamn, sedan bränna skiva och posta den. Hon får ett riktigt skampris på detta, uträknat får hon 85 % rabatt på listpriset. Tror du jag fick något svar på mejlet?

Dagen efter på förmiddagen, ringer en bekant, som sitter i en annan stad och jobbar för ett produktimportföretag. Han har också tagit på sig att framställa original till deras trycksaker. Nu satt han med en bild, där han ville frilägga deras produkt från en rörig bakgrund, så att han skulle kunna lägga in den oberoende av vilken bakgrundsfärg som används.

Han ber mig hjälpa honom att undervisa honom på telefon hur detta skall gå till, vilket bara det är ett projekt, då han inte är speciellt hemma på att använda nödvändiga program. Jag frågar honom varför han inte lämnar in bilden till någon i staden som jobbar med sådant och får till svar att ”det kostar ju pengar”.
Jag frågar honom om vilka program han har, som kan utföra den önskade friläggningen och det visar sig att han inte har något så pass avancerat program. När han får reda på detta, undrar han om inte jag kan ”hjälpa honom”, då det är bråttom. Ersättning? Kom aldrig på tal.

jag har själv fått hjälp av externt folk, privat, när jag lärt mig grafiskt arbete. Dock har jag alltid sett till att det finns en öppen tvåvägsgata när det gäller att kompensera vederbörande för insatsen, oavsett om det är med kontanter, produkter eller gentjänster på motsvarande nivåer. Är detta något som är avskalat nu för tiden?

Nu i Juletider känns detta som en antites, när man predikar att det är roligare att ge än att få. Kan bara avsluta med samma ord som jag inleedde med i rubriken: ”Saliga äro de snåla”…verkar det som…

God Jul, kommer Tomten till dig?

Peter A Ortvik
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
<<<  Till Innehåll