Foto Frontface.se Nikon D300 och Nikon P6000.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
”Vi är soldater och vi är är i krig med polisen” där en 21-åring uttalat sig efter att vara misstänkt för våldsamt upplopp.
Intressant, Sverige har inte varit i krig på flera hundra år och nu kommer det krigsförklaring från slödder i en huvudstadsförort, inne i Sverige. Hallå, var är vårt försvar? Trodde man alltid skulle reagera på en öppen krigsförklaring, eller är det bara ”ryssen” som gäller som fiende?
21 år, då har man varigt myndig och haft rösträtt och alla andra rättigheter som myndiga har i Sverige i tre år.. Men skyldigheterna då?
Ansvar? Rättstänkande? Vanligt jävla förnuft? Nej, tydligen inte alls. Det är så tröttsamt att hela tiden behöva svälja ursäkter och förklaringar som den här (också dagens Metro):
”Det kan bli så här om ungdomarna upplever att det blir för bryska ingrepp i sådana här områden, där man redan känner att polisen från början misstänker dem för att vara potentiella brottslingar”. Mmm, kanske lite skuldkänsla också…eller?
Om ett område får påhälsning av polisen, som garanterat inte har så mycket slötid att de åker dit bara för att glida runt och provocera, kanske det vore läge för dessa ungdomar som tydligen känner sig förorättade, att först och främst då själva ta hand om och neutralisera de ”fåtal rötägg” som av okänd anledning lyckas hålla en hel förort i skräck, schack och passivitet, så behövs inga ingripanden över huvud taget. Right
Och, om det fanns så mycket jävlar anamma i föräldrarna redan från start, att de uppfostrar sina barn till inte bara teori utan även praktik, i vad som är rätt och fel, så skulle det se helt annorlunda ut.
Det spelar egentligen ingen roll om man är ensam förälder, man måste sätta sig i respekt hos barn, som annars bara försöker flytta gränser så långt det bara går och plötsligt har tåget redan gått och vems var felet?
att ha barn, även om det oftast påstås så. Men det är en skyldighet att ta hand om de barn man producerar..
Därför kastar jag här in ett vedträ i brasan och propagerar för att införa KÖRKORT FÖR ATT SKAFFA BARN”. ( Nu kommer det att brinna, inte bara i Rinkebys parkeringshus utan även i sinnet hos minst hälften som läser det här).
Barn har blivit en statuspryl, man skall helst ha ”en av varje sort”, med dödstrendiga namn och Lamborghinibarnvagn…
Åter till verkligheten. Hur många föräldrar är rädda för att misshandlas av sina barn? Fysiskt, alltså. Mentalt, ja där pågår striden oavbrutet, en dragkamp om makt och beslutsrätt. De flesta skrattar säkert åt den frågan. Men varför är det då så svårt att ta ansvaret hela vägen ut när det gäller att erhålla den självklara respekt man, inte bör, utan faktiskt skall kunna kräva, av sina barn, ända tills de flyttar hemifrån av egen kraft.
Ger man upp för tjat? Ger man upp ”då det ändå inte hjälper”?
Grattis, du är kuggad, inget körkort här inte. Fixa en Supernanny till din tonåring, kanske lite sent men ”va´ fan”…
Kanske är det mes-sverige som skapat monstren? Det händer varje vecka att jag ser kids som sitter och röker på tunnelbaneperronger, fötter på säten, spottar oupphörligen och överallt, samt andra ”jag gör som jag vill, du skall inte tala om för mig vad jag skall göra-saker”.
Och det är precis så det är, ingen bryr sig, ingen törs reagera, ingen sätter sig emot deras tester på var gränserna går. Själv låter jag aldrig ett sådant tillfälle gå mig förbi. Jag finner det otroligt intressant att se reaktionerna hos de som testar oss andra. Oavsett vilka ”risker” det medför. Någon måste ju faktiskt visa var skåpet skall stå men det kanske alltid är ”någon annans problem”?
Precis som när det gäller vuxna som missköter sig, så är kidsen ögontjänare. När det gäller att fula framför väktare och myndighetspersoner, då törs man inte provocera, för man vet att påföljden är omedelbart förestående. Så, om alla tar ansvar och inte viker ner sig, så är det vi som sätter gränserna, inte upproriska kids, som klagar på att myndighetsgränsen inte är 16 år. Dessutom vill de ha rätt att köra bil vid 16, som i USA.
Skulle du vilja framföra ditt fordon på samma vägar som alla landets 16-åringar? Det är ju inget videospel utan ett potentiellt mordvapen man sitter i när man kör bil. Det går inte att bara starta om, när man klantat till det.
Personligen bryr jag mig inte längre om partipolitik, det är politikerindividens förmåga att ge klara raka besked och våga stå för och agera utefter dessa, som jag anser vara en politikers styrka, inte att bara vilja säkra sin egen plats på gräddhyllan. Därför är det just nu endast en person som har mina samtliga pluspoäng just nu, det är Jan ”jäklar-anamma” Björklund, som vågar nämna ord som ”kriminella element” och liknande när det kommer till kravallanstiftare och mordbrännare i Rinkeby.
Jan, Du har just blivit kodkänd. Här är Ditt körkort, varsågod att gå hem och producera barn, sitt inte här och häng…
Själv tänker jag cykla resten av livet, kanske på en tandem, bara jag slipper sitta där bak. Kanske blir det en enhjuling?
Nä, förresten, det blir nog gamla hederliga rullskriskor, man är ju en glidare, även om man går in i en bergvägg till slut.
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
