gör comeback.
HANSSON DE WOLFE UNITED
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
I början av 80-tlet slog gruppen Hansson de Wolfe United till med en serie tankvärda hits i vad som i de inre kretsarna betecknades som "Intellektric Rock".
Låtar som "Existensmaximum" och"iskalla Killen"
bet sig fast och nu är gruppen tillbaka, dubbelt upp.
Dels med det helt nya albumet
"ELEKTRISKT BLÅTT"
men även med ett nymastrat dubbelalbum,
"RETROSPEKTIV"
där alla gamla godingarna finns i nya fräscha upplagor,
plus ett antal inte så välkända men ändå
väl fungerande spår.
Du som aldrig tidigare drabbats av
Hansson de Wolfe United,
får här en uppdatering och på slutet
även en recension av albumen.
Hansson de Wolfe United, ett svenskband bildat 1979 av Lorne deL Wolfe (sång/bas/ keyboard) och Dick Hansson (slagverk), som några år tidigare varit medlemmar i gruppen Vargen.
Hansson de Wolfe United slog igenom omedelbart med debutalbumet Iskalla killen, full av mänsklig värme nyåret 1980. Totalt blev det fem album som sålde guld.
spektiv" innehåller klassiska spår som "Iskalla Killen", "Existensmaximum" och många andra spår som känns förvånansvärt fräscha så här nästan 30 år senare.
släpps den 15 oktober och innehåller
11 nyskrivna spår.
Dick Hansson är inte längre med
i bandet med Lorne de Wolfes
lätt igenkänningsbara röst är ju
det man minns tydligast från bandets
storhetstid, så visst är soundet bekant.
Textplattformen är mogen och det är i den ålderskategorin, +40, som den här plattan kommer att finna sina köpare.
Man får stundtals en känsla av en soft skakad cocktail med vissa bär från buskarna Eldkvarn och Wihe, stundom även en smak av Adolphson & Falck.
De spår som lättast fastnar är "Där hallonen växer vilt" och titellåten "Elektriskt blått" med lite Chris Rea-takter som driver på.
Även sista spåret "Kärlekens Pris" fastnar, trots en skum blandning av svenska och engelska.
Den publik som lyssnade på bandet redan 1980, kommer troligen att främst satsa på dubbelalbumet med de ljudmässigt uppfräschade gamla godingarna, som ljudmässigt låter bättre än många av dagens dagens sönderfilt-rerade och nivåöverhissade produktioner. Dessutom är det svårt att trumfa de stora hitlåtarna från den tiden.
Det nya albumet är ett bra hantverk men saknar lite av den klara stjärnglansen och lystern som finns kvar på dubbeln "Retrospektiv" som vinner matchen med 3-1.
Lorne de Wolfe, sång, keyboards,
Jonas Isacsson, gitarr, bas, keyboard.