FText och Foto  :Frontface , Nikon D3s, tack till Kameradoktorn.  Event: Petré Event.

Det har gått många mån-varv sedan den första filmen ”Wall Street” med Michael Douglas och Charlie Sheen, närmare sagt hela 23 år.
Fast i den nya uppföljaren har det endast gått 9 år när Gordon Gekko, som Douglas välkände rollfigur heter, kommer ut ur finkan efter att ha avtjänat sitt straff för insideraffärer.

Vi får sedan följa en ung lovande börshandlare, Jacob Moore (passande efternamn), som spelas av unge Shia Saide LaBeouf, mest känd för sin roll i Transformers. Moore har dock dels ett samvete, dels idealistiska kopplingar till alternativ energiforskning men framför allt har han ihop det med Gekkos dotter, vilket naturligtvis bäddar för invecklade turer med girighet som brinnande fackla.

Filmen känns lite lång (den är nästan 2,5 timmar) men visst hänger man med intresse för att se hur turerna går. Dessvärre känns det alltför amerikaniserat, speciellt i slutklämmen, där det verker vara helt okej att blåsa nära och kära och ställa till det ordentligt, bara man fiskar upp plånboken och gottgör det i slutscenen. Lite väl förutsägbart med den mjuknande Gekko, bara han får se dotterns ultraljud, där fostret förändrar hans inkörda spår. Med andra ord, han kunde blåsa sin dotter men inte sitt barnbarn. Cyniskt eller gråtmilt?
Vi ger Wall Street, Money Never Sleeps en svag FFF, mest tack vare Michael Douglas lysande rollfigur Gordom Gekko, som han lyft till ännu en nivå högre än i Wall Street 1. Vi hoppas dock att morfar Gekko nu pensionerar sig och löser korsord i hammocken i stället för att göra affärer på börsen framöver.

Bilder: Överst, Mikael Persbrandt bredvid Bettina Philipsson och Johanna Ayber.

Mårten Andersson.

Peter Siepen satsar allt på kvällens värde.

Kjell och Karin Bergqvist.

Rickard Olsson med söt lickvän.

Jovan Radomir och Johanna Reynold.

Musse Hasselvall är redo.

Rafael och Daga Edholm med
Michael Solfors.