Redaktionellt : Se upp för Lelle Lügner |
<<< Till Innehåll | |||||||||||||||||||||
Foto Frontface.se. Illustration: Peter Ortvik. |
||||||||||||||||||||||
"Dyrast är alltid bäst, hellre utan än billigt" Citat, Lelle Lügner |
Lennart karlsson är en storväxt, lätt sälformad herre med en ständig följeslagare: -Glimten i ögat! Var helst denne man, som kallades för ”Lelle Lügner” (Lügner betyder lögnare på tyska) drog fram, kunde man förvänta sig något alldeles extra. Lelles motto var ”Dyrast är alltid bäst, hellre utan än billigt…” En gång på Ibiza, hyrde Lelle två jeepar. En som alltid stod redo utanför lägenhetshotellet och en som han åkte runt med, glömde var han parkerat den och sedan anmälde som stulen. Den hittades alltid under dagen av skarpögda poliser och stod på sin plats när Lelle kom tillbaka på eftermiddagen efter dagens tur till badstranden. I Lelles ungdomsnöje ingick inte bara att limma på alla tjejer. Han hade även alltid en tub snabblim i fickan, som han kletade ut på en spansk Pesetas-sedel av högsta valör (på den tiden, före Euro) men lämnade ett hörn olimmat. Sedan smög han ned den på trottoaren, ställde en fot på den tills limmet torkat och såg sedan till att det fria hörnet stack upp i luften. Sedan backade han några steg och spelade kanonfull, så att han inte klarade att böja sig hela vägen ned till marken för att nå sedeln. Så fort någon förbipasserande fick syn på den, mullrade Lelle: ”No NO. It is MINE…”. Det samlades alltid några lokala förmågor, som väntade ut hans vingliga framåtlut, för att se vad som skulle ske. Efter några minuter, låtsades herr Lügner ge upp och gick runt närmsta hör, där han snabbt vände sig om för att smygkika. Samma resultat varje gång. Tre-fyra man kastade sig över sedeln, för att se ut som fågelholkar, när en av dem stod med ett litet sedelhörn i handen och undrade vad som egentligen hänt. En annan gång var Lelle på Cuba med ett gäng kompisar. De blev partysugna mitt på dagen men visste inte vart de skulle ta vägen. Då viftade Lelle in en stadsbuss i linjetrafik och klev på. Han drog upp femtio US$ ur byxfickan och väste till föraren. ” Fifty bucks, we hire you and the bus for the rest of the afternoon, okay? Efter en snabb överslagsberäkning, greppade föraren sin mikrofon och kommenderade alla passagerare av bussen. Lelle vinkade in sina vänner och sedan korkades rommen upp, bandspelaren slogs på och alla till synes trevliga som kom i bussens väg, bjöds upp till dans och drink. Låt mig avsluta med en historia från hemmaplan hä i Stockholm. Det var någon, minns inte vem, i gänget som fyllde år och Lelle Lügner hade tyagit på sig att köpa ”Grogg och virke”. Han kom med två flaskor vodka och fyra stora flaskor fruktsoda (eller motsvarande). Födelsedagsbarnet hade naturligtvis inte köpt eget, så Lelle (beräknande) ställde fram ett glas till honom och bad honom själv hälla upp så mycket han önskade, |
|||||||||||||||||||||
ILelle Lügner regerar fortfarande. I torsdags, den 23:e december, smög jag ned till Systembolaget för att uppdatera vin- och bubelbaren inför Jul och Nyår. Hade tänkt få med ett par julöl också, i det fall det dök upp någon kompis under helgen. Mycket folk på plats redan vid 13-tiden, så det var bara att ta rygg på den ringlande kön i självbetjäningsbutiken här på Kungsholmen i Stockholm. Eftersom jag räknade med snigelfart, hade jag tagit en kundvagn (modell liten o smidig) att ställa av varorna från de olika sektionerna på. Julölen gick fort, det fanns bara två varianter kvar att välja på. Tänkte inte satsa på riktig skumpa utan ställde upp fyra prisvärda torra bubblande ungrare. Avslutade med att förankra vagnen mot en pelare och botaniserade bland de röda innan jag fastnade för två fruktiga italienare. Väl framme vid kassakön, stod jag och lät mina tankar fara iväg, långt bort till något varmt skönt land, ända tills jag upptäckte att jag var först i kön. Snabbt upp med varorna på bandet: Ölen först, bubblet sist. Höll sedan ett halvt öga på kassörskans inslagningar för att se om min huvudräkning stämde någorlunda. Det gjorde den, ända fram till att den sista flaskan bubbel slogs in, då åkte summan upp från 400-något, till över 900:- och jag vaknade snabbt till. ”Stopp och belägg, något har blivit fel här, vad hände? Fel på kassan? ”Nej då, den här sista flaskan, en exklusiv Champagne, kostar över 500:-”, meddelade kassörskan vänligt. -Men jag har ju inte köpt…jag greppade buteljen och tittade närmare. Jo då, en lyxig etikett med ett välkänt äkta namn på, skrattade mig i ansiktet. Jag bad henne ta bort den medan jag bad om ursäkt och förklarade att jag inte hade en aning om hur den kommit dit. När jag fått rätt växel tillbaka och stoppat ned plånboken i fickan, är det någon som knackar mig på axeln. Där står en gammal god vän och kollega från tandläkartiden. ”Peter, kunde inte låta bli att skämta lite…hehehe, God Jul på dig”, sade han och försvann med ett snett leende på läpparna. Jag började skratta våldsamt och vände mig mot de som stod bakom mig i kassakön. ”Ja, då får jag be att varna för tandläkare Lenart ”Lügner”. Med honom i närheten, vet man aldrig vad som kan hända. Promenaden hem fick mig att minnas ett antal av denne storskämtares upptåg då det begav sig. |
||||||||||||||||||||||
Peter A Ortvik Chefredaktör C.E.O. D.D.S. U.P.A. ortvik@frontface.se |
||||||||||||||||||||||
Du som vill kommentera inlägget, maila HÄR, så kommer Din kommentar nederst på denna sida...om den är rumsren.
|
||||||||||||||||||||||
Jubilaren hällde försiktigt upp en liten vodka (ca 4 cl) och fyllde på ordentligt med läsk. Efter ett par smuttar, tyckte han att drinken dock var lite för stark, så han fyllde på med läsk och drack lite till.
|
||||||||||||||||||||||
<<< Till Innehåll | ||||||||||||||||||||||