av chefredanktör Ortvik.
Av Peter Ortvik, chefredaktör.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Hur komer man på att starta ett nätmagasin, utan att ha vare sig erfarenhet av webbprogram- mering, tidningar över huvud taget eller ens ett kapital bakom sig?
Orsaken finns att finna i de drygt tio år som föregick premiär- numret. 1994 startade jag den idella föreningen Kreativ Kultur, med målsättning att driva flera publika evenemang inom mode, dans och som i sig själva skulle innehålla budskap om anti-rasism och mot gatuvåld, utan att köra ner dessa budskap i halsen på den unga generation som fortfarande är/var formbara.
De plattformar som startades, var:
-Artister Mot Rasister, som gav oss möjlighet att få med kända artister på våra evenemang utan att behöva betala höga gager.
-Stoppa Gatuvåldet, som har mynnat ut i två böcker, seminarier och hjälp till skolklasser som önskat jobba på sin ort mot gatuvåldet.
-Fashion For Integration / Miss International Sweden, som var en serie modevisningar, där mannekängerna var tjejer vi själva scoutat fram och där fokus låg på de som hade rötter/ursprung från hela världen. För killar fanns en motsvarande ”modelljakt, Mr international Sweden, med många snygga
och vältränade killar.
-Dance Attack, Sveriges första freestyle danstävling för både tjejer och killar, som startade 1997 och som skapade vinnare vilka sedan ”recyclades” i TV-program som ”Floorfiller” och ”So You think You can dance” och liknande.
När vi 1998 stod på stora scenen i Kungsträdgården med två fullspäckade dagar framför oss och en sammanlagd publik på över 40.000 åskådare, visste vi att vi åstadkommit något starkt.
Tillsammans med Frontface modereporter Nathalie, som tog hand om alla deltagare både bakom scenen och under repetionerna, lades många hundra timmar ned på ett idéellt arbete under de 10 år vi drev evenemangen inför publik.
Vi fick uppmärksamhet i både TV, radio och många tidningar, främst minns jag de två gånger Nathalie och jag suttit i TV 4 Nyhetssoffa och berättat om arbetet mot gatuvåld och om boken ”Intelligent Självförsvar med Konflikthantering”.
Under flera år hade vi samarbetat med flera olika tryckta tidningar som följde oss på våra turnéer runt landet.
Tyvärr blev det alltid så att när de bytte chefredaktör eller gick i konkurs, var det alltid vi som fick stryka på foten.
Vi fick ovärderlig hjälp av två eldsjälar, Tibor Barany och
en färgstark engelsman,
Vic Thompson, som bodde i Katrineholm. Bägge dessa herrar har lagt grunden till den kuskap som nu gör att Front- face fungerar relativt felfritt för läsaren (alla de gamla numren finns kvar och det är kul att se hur layout och funk- tion har förändrats genom åren).
Jag satte upp några grundförutsättningar för Frontface under perioden före premiären och dessa står kvar som hörnpelare även idag:
-Inte medverka till att avverka, alltså hade vi redan då bestämt oss för att aldrig bli en papperstidning.
-Innehållet skall så mycket som möjligt vara fördelat lika mellan det som traditionellt brukar kallas för riktat till antingen tjejer eller killar. Vi har under hela tiden bibehållit en ungefärlig läsarfördelning av 53% tjejer, 47% killar.
-Frontface skall även undvika traditionella målgrupper i form av snäva åldersgrupper, då läsaren skall förbli oss trogen genom hela den vuxna livscykeln, oavsett yrkes/inkomstförändringar.
-Frontface skall inte se ut som en webbsida, utan som en papperstidning rent layoutmässigt, så att de som kommer från traditionell läsning, skall känna igen sig även här.
- Kontrastrikedom går före trender i färgsättning, även synsvaga skall kunna läsa hela Frontface.
-Undvik rena annonssidor, de har inget att tillföra läsaren. Bättre att hitta ”annonsörer” vars produkter/tjännster har ett så pass värdefullt budskap att detta kan berättas dynamiskt.
-Om banners skall användas, skall de vara gjorda i synergi med den övriga tidningen och får inte se ut som blinkande julgranar.
-Våra tidigare budskap om arbete mot gatuvåld och missförhållanden, skall även här få den plats de behöver.
När första numret låg klart på internet, var det nog samma känsla som när en artist släpper en skiva eller när jag släppte någon av de fyra böcker jag skrivit. Redan under det första året, började en mängd pressinbjudningar till olika evenemang, mässor och andra intressanta och för våra läsare värdefulla händelser inom alla nischer.
Under de senaste tre åren ligger vi på samma nivå när det gäller detta, som de allra största papperstidningarna, vi missar inget vi inte vill missa, däremot kan vi inte täcka allt på grund av för hög arbetsbelastning och personalbrist.
När vi i november förra året fick vår 50.000:e prenumerant, kunde vi titulera oss Sveriges största helt oberoende webbmagazine
och det är vi naturligtvis stolta över.
Jag vill speciellt tacka de medarbetare som på annan ort hjälper oss att få bra bildmaterial och intressanta uppföljningar från events där vi inte själva kan finnas på plats.
Bildspråket har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. När vi började plåta kändisar som deltog i de evenemang vi täckt, eller när vi plåtade omslagsbilder (live, inte studio), tyckte jag de bilder som publicerades i alla andra publikationer var ytterst trista. Det såg mest ut som om man hängt upp respektive gäst på en krok, helt utan känsla, bara de fanns med i helfigur.
I Frontface skulle det bli tvärs emot detta, vi tar bara in bilder där det finns en känsla av närhet, ögonspel och oftast naturlig glädje, helst i riktig närbild. Detta blev snabbt vårt signum och idag kan du se hur det smittat av sig på hela branschen. Våra bilder har blivit populära både hos arrangörer och de som själva medverkar på bilderna.
När vi nu nått vårt 5-års jubileum, ställer jag mig naturligtvis själv den klassiska frågan:
”Where do we go from here?”
Dessvärre har jag inget definitivt svar på detta. Jag har flera bokmanus i huvudet, minst två filmmanus och en aldrig sinande kunskapstörst och ett konstant kreativitetsbehov.
Det närmaste året får ses som en prövotid, där jag förutom Frontface kommer att sniffa djupare på flera redan existerande plattformar utanför eller i anslutning till Frontface.
Du som läsare kan hjälpa mig att göra mitt val lättare genom att tipsa dina vänner om att skicka ett ”Ja tack” mejl till oss, så att vårt prenumerationsregister växer så det knakar, det är så den inre energin hålls vid liv.
Slutgiltligen, ett större än stort tack till vår vackra och färgstarka mode- och skönhetsredaktör Nathalie, som i och med detta går vidare mot nya mål
i sitt liv och sin karriär.
Hennes plats kommer aldrig att helt kunna fyllas men ett varmt ”Lycka Till” är naturligtvis på sin plats.
Med dessa ord hälsar jag dig välkommen till Frontface Magazines jubileumsnummer. Hoppas du orkar läsa alla ingående reportage och artiklar, det är ju för DIG vi finns…
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se