Foto Peter Ortvik , Nikon D7000, text: P Ortvik.  foto från CD-album och pressbilder: Jeanette Andersson

”Låten har redan spelats ett flertal gånger på radio och det är kul, trots att det alltså inte är första singel. Det är nog en önskan av att man skulle våga säga till i sådana situationer.
jag tampas inte med så mycket svartsjukekänslor nu, det var nog mer när jag var yngre och förmodligen ganska osäker,
så kunde liknande situationer uppstå, det var inte ovanligt. Det är skönt att med distans kunna se tillbaka på ämnet,
hur desperat man kunde vara när svartsjukan bubblade upp, ser hot där det kanske inte ens fanns, mycket beroende på dålig självkänsla.”

Spår 4: Shoot me.
Panikångest? Mardröm?
Är pillren medicin mot något eller kom pillren in innan problemen?
”Shoot me” är ju en uppmaning. Till ven? Till vad, egentligen?

”Bakgrunden finns i att jag förra året blev ordentligt sjuk.
jag kände då att livet försökte knäcka mig. Så mycket medicin och så många sprutor jag fick och ändå inte blev bättre.
Jag kände på något sätt att ”försök bara knäcka mig, jag skall kämpa emot och vinna till slut”. I låten sjunger jag ”Walkin´down the street, but I can´t move my feet”, så var det faktiskt så, bokstavligen talat. Jag kunde inte ens gå.
Jag drabbades av en inflammation i lederna, förmodligen orsakad av salmonella och det pågick i
ett helt år. Jag kunde inte
hålla mig uppe och när jag låg och läste, orkade jag inte ens hålla i boken, så ont gjorde det.
Fick bland annat åka in och tömma ena knäet, som svullnade upp ordentligt.
Det här pågick alltså under hela förra året. Detta är vad låten handlar om. Bilden till låten är ett foto av min mamma. Hon är sjuksköterska och på bilden håller hon en spruta
och tittar ned. Det är enbild från sjuksköterskeskolan, tagen på 60-talet.”

- Spår 5: You could have it (so much better without me)
Självinsikt eller ursäkt att göra slut? Lite av det klassiska ”Det är inte du, det är mej det är fel på”. Rockar klassiskt.

”Kul att du skrev Rockar Klassiskt, det kommer att bli min favoritlåt på livespelningar. Ja, det är precis som du beskriver,
Ångest och panik , lämna mig så får du det bättre, oavsett om det är sant eller ej."

Efter Spår 2: I cant get you off my mind
Personen här har blivit
oväntat lämnad?
Texten sager: “But I’ll try to cut you out of my life / Just as you cut me out of yours…”. En text som indikerar att det inte är självvalt. Hur går man vidare? Hur länge bär man på sorg
och längtan utan att det blir
ett ”permanent problem”?
Musiken: Man kan riktigt känna orosmolnen komma i vågor, tyngden och desperationen. Har inte sett någon video men den skulle kunna göras grymt dramatisk till temat.

”Det är ett ganska klassiskt tema, som jag tidigare bearbetat i låten ”Oh Boy”.
Man kan inte släppa taget,
inte gå vidare, som den andra parten redan gjort. Man fungerar liksom inte längre i vardagen. Det kan även appliceras i en vänskaps-relation som gått snett. Det kan ju i vissa fall gå så långt att man bär med sig sorgen och saknaden hela livet och då har det sanneligen blivit ett problem. Det är skönt att få ge uttryck för känslorna i en sådan låt. Det har faktiskt inte spelats in någon video än. Det är svårt med videos, man kan lätt förstöra det som finns ilåten om man inte kan gestalta det hela på rätt sätt. Den här låten blev klar rätt tidigt och fick vara et riktmärke för albumets sund. Det kanske inte är ett naturligt val till första singel men den är stark och jag känner att det inte behöver vara en typisk ”hitlåt” som går ut först.
Jag har inget inre behov av
att slå igenom över hela världen, jag styrs mer av en önskan och behov av att
skriva och spela in.”

Spår 3: My man
Är detta något du upplevt och faktiskt sagt till någon
eller är det något Du skulle vilja ha sagt ifrån, när en sådan (inte ovanlig) situation uppstått?