Tick-tack, tick-tack...
Foto Frontface.se. Illustration: Peter Ortvik.
JAPAN-EFFEKTEN
- Ett diskbråck
på Moder Jord?
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Visst, det är ju alltid så att intryck bleknar och att allt återgår till ”det normala” efter ett tag, det är som minnena från lumpen, man minns bara det roliga efter 20 år. Men, om man skall gå in på ytterligare liknelser, så känns den japanska katastrofen, åtminstone för mig personligen, som när man för allra första gången får ett ryggskott, det är bara symptomet på att det är något annat, något större orsaksfenomen som ger de första varningssymptomen, medan det fortfarande finns chans att åtgärda orsaken innan hela skiten rasar ihop. Nu har det ju dykt upp flera ryggskott i moder jords kotpelare under de senaste åren: Thailand 2004, Haiti, Australien, orkaner i serier med mera.
Vi sitter i ett ”tryggt” land på andra sidan klotet, ett land utan glidande kontinentalplattor och där alla experter är eniga: ”Det kan inte hända här”. Men kom ihåg, en expert är bara expert fram till det tillfälle då hans/hennes teori visade sig vara fel. Man kan egentligen garantera precis vad som helst och bli prisad och respekterad för detta, ända fram till den dag då motsatsen bevisade sig själv och då kanske ingen finns kvar att kunna klaga på teorin som sprack.
Inom marketing, företagsprofilering och närliggande tankeplattformar, upprepar man ofta vikten av ”att både ge och ta”, vilket i ärlighetens namn egentligen borde vara ”ge och FÅ”. Ta, det är ju en enkelriktad handling från den som vill ha något.
Om vi adderar alla effekter av vad mänskligheten plockat ut ur jordklotet, hur man förändrat balanser och även vilka sår vi åsamkat gamla moder jord, så är det rent skrämmande. Vi tar och tar men ger inget tillbaka i balans. Några exempel, egentligen rätt självklara men ändå:
- All gruvdrift under flera århundraden. När termiter angriper ett hus och gräver sina små, små gångar, då vet vi att förr eller senare blir byggnaden så försvagad, att den kommer rasa ihop.
-Provsprängningar under jord. Ända sedan slutet av 50-talet har supermakterna roat sig med att spränga domedagsbomber under jordytan, bara för att spänna musklerna och visa hur många gånger om man kan förstöra hela jorden. Tyvärr är det inte som när man slår sig när man ramlar, sådana sår läker inte.
-Ett så stort antal kubikmeter olja, att man inte ens kan tänka sig det hela i siffror, har i århundraden pumpats upp från jordens inre, att där nu återstår gigantiska hålrum, vilka naturligtvis även de, försvagat klotets strukturella harmoni, eftersom klotet ju inte är homogent, med sina rörliga plattor och andra svåröversiktliga balanssystem.
Ingen kunde bolla med pengar som inte finns och ingen kunde trissa upp priser av orsaker som endast är klara för de som dikterat dem...Hallelujah, that´ll be tjhe day…
Något mer lättbegripligt kanske en teoretisk scen, där hela klotet är ett enda land, är. Det skulle kasta omkull hela mänsklighetens älsklingsspel som alla spelar, även du och jag, och som heter ”Vi och Dom”. Tänk att få vara en fluga på väggen och se hur lång tid det skulle ta innan man hittar på nya grupperingar till ”Vi och Dom”.
Det är lättare att blunda och skjuta ifrån sig otäcka och ogripbara scenarier, än att våga diskutera dem, bland oss vanliga gräsrötter. Detta har jag upptäckt det senaste året, när jag dela av nyfikenhet men också för att provocera, tagit upp ämnen som de ovan nämnda, bland vänner och bekanta. Det är bara någon enstaka som hakar på och vill dra ut på diskussionen tills att man kommer in på teoretiskt kreativa tankebanor, om hur man skulle kunna vända den stora oljetankern Moder Jord, som är på väg att krascha mot ett smältande isberg.
Vi har kommit till det stadium då man dövar sitt eget samvete med att (vilket i och för sig är bra men skulle ha startat i början av 60-talet) sortera soporna och plocka upp hundbajset efter våra sötnosar och sedan känna ”Nu har jag gjort min del”.
Men skulle det komma till att ställa krav på att minska bilar och bilkörning eller, ve och fasa, diskutera att det föds dubbelt så många barn på jorden, som vi kan ta hand om, ja då skriker svensken (och andra i-landssamveten) i högan sky. ”Rör inte MIN bil och JAG skall ha mina 2,1 bebisar…”
Underskriften på hur sjukt detta är, får man nedkört i halsen av nyhetsuppläsarna, som talar om för oss att ”Sveriges välstånd har ökat, vi köper 8% fler bilar i år än förra året vid samma tid.”
Om man inte kan se det sjuka i den mätningsmetoden / propagandan, ja då är det nog bara att göra som figurerna på bilderna i de gamla amerikanska underground-serietidningarna från 70-talet rekommenderade under kapprustningen mellan Sovjet och USA: ”Put your head between your legs and kiss your ass goodbye.
Eftersmaken lär i vilket fall som helst bli rätt sur.
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
