Jakob sjunger mot nya höjder på nya Poodles-albumet. <<<  Till Innehåll

Foto Nathalie O Noori, Frontface.se , Nikon PD7000

Det verkar vara het säsong för release av rockplattor från gamla goda årgångar just nu. Knappt har vi plockat ut Electric Boys CD ur spelaren, förrän det är dags att skjuta in The Poodles glödheta nya album ”Performocracy” i den fortfarande varma spelaren.

Med ny producent och en något större ljudmatta, har Poodles tagit ytterligare ett steg in i den förnäma rocksalen, där de nu delar bord med de riktigt stora. En personlig reflektion är att om bandet hade haft ett mer hårdrockstrendigt namn, hade de redan varit uppe på en ännu högre internationell nivå på ett tidigare stadium, så är tyvärr spelet i dagens musikrink. (Nu kommer fanklubben att skicka hatmail till mig men detta är en helt neutral observation.)

Det nya albumet har en för dagen rätt sällsynt kvalitett: Man hittar inte ett enda svagt spår. Majoriteten av dagens plattor bygger oftast på ett eller max ett par starka singelsatsande spår, resten är ofta ren utfyllnad. I Poodles fall är det snarare motsatsen, här kan man sätta spelaren på ”random” och får alltid en höjdare
i örat.

Det är lätt att fokusera på J ”Jake” Samuels fantastiska vokala prestationer och sedan glömma de övriga band-medlemmarna men här känns det ännu mer än tidigare, som om killarna nyfiket nosat upp sam-spel, stöttar och lyfter varandra till ett mer modernt och internatio-nellt gångbart ljud..

Den första singeln, ”Cuts like a knife” är ett av de spår som doftar mest klassiska Pudlar, alltså ett rätt försiktigt singel-val. Spår nummer 11, ”Vampires Call”, har riktigt vassa hörntänder och känns självskriven i nästa säsong av ”True Blood”.

Den något stillsamma releasespelningen på Café Opera, där killarna satt på var sin barstol, fungerade perfekt i den aktuella miljön. Här blir naturligtvis känslan en helt annan, mycket mer naket (Yeah, Girls..You Whish…) och då blir automatiskt alla nyanser i Jakobs sång ännu mer kännbara, då det inte blir körpålägg på samma sätt som på plattan. Lyckat, känsligt och gemytligt.

Efter detta, nu när vi lyssnat på ”Performo-cracy” runt tio gånger, har vi bara en naturlig följdfråga i kikarsiktet:
- När kommer Jakob Samuels soloalbum?

 
<<<  Till Innehåll