08-09-17 Walking down Memory Lane…

Det är lätt att fastna i tidspressens ekorrhjul och att av den orsaken förlora personliga kontakter med bekanta, vars ve och väl man kanske inte reflekterar över på daglig basis. Visst, när man pratar om svunna tider och blir nostalgisk över en öl med de
man fortfarande håller kontakt med, dyker deras namn kanske upp i flykten.
För det är nästan en flykt från 2000-talets något opersonliga relationsspel, tillbaka
till en totalt avslappnad och chosefri social samvaro, där man utan att behöva tänka
på om man skulle våga säga vad man tyckte, ändå behandlade varandra med humor och respekt, oavsett om stämningen ibland kunde tangera det som i vardagslag kallas ”rå men hjärtlig”.

Att använda humorn i vardagen, även inom den mer affärsmässiga sektorn,
var något befriande, som snabbt rev trösklarna mellan ”hög och låg”.

När jag i helgen var med på LOVEBOAT-kryssningen, öppnades nostalgins fönster
på vid gavel. Där dök de upp, antingen en och en eller i klunga. Alla de sköna profilerna som gjorde både vardagar och helger till ett emotionellt tivoli, där klassiska kommentarer fälldes, kommentarer som fortfarande får folk som inte ens var med,
att skratta hejdlöst.

(Vill passa på att infoga att eftersom jag flyttade runt mycket under min uppväxt (både Göteborg och Malmö), får jag aldrig nöjet att återse kompisarna och de jag gick i skolan med upp till femte klass, då vi flyttade till Stockholm.)

Kryssningen varade bara 23 timmar och stor del av tiden tillbringade jag bakom kameran, för att du som läsare skall få ett fullspäckat bildreportage i nästa nummer. Men ändå, hela tiden, kom det fram att otal leende skönt smårynkiga ansikten, som fick mig att ta en oerhört uppfriskande promenad längs minnenas boulevard.
Garv, kramar, en arm runt axlarna, helt utan stress. Där kom också ett antal tjejer, många jag minns från mina år i krogbranschens dörrar, DJ-bås och även som
mer-än-flitig kroggäst. Jag hade dessutom ett ganska udda extraknäck under många år, som jag inte skäms för trots att dagens semimoralistiska korrekthet ofta rynkar
på näsan åt det: Jag var Sveriges första manliga ”Kyssogram”. Och, visst råkade ett stort antal av de tjejer jag grattat, befinna sig just på den här båten. Skepp & Hoj!

När de första glättigaste ordväxlingarna lagt sig, när man trängt igenom det yttre skiktet av den skyddande rustning man fått på sig under de senaste tio-femton åren,
ja då sprider sig värme och en känsla av ömsesidig förståelse för vad som vi sedan berättar för varandra. Sådant som kraschade relationer, bekanta som inte längre
finns ibland oss, specifika händelser och upplevelser man delar med respektive person.
Oavsett om de visitkort man utbyter kommer att användas, har man i varje fall uppdaterat minnesbanken och kan få glida ytterligare något decennium på det hela, förutom de fantastiska bilder som blev till under det hektiska dygnet. Det är inte övergående känslor beroende på ett rejält antal starköl, det vet jag, för de är fortfarande där två dygn senare. Det känns som inre osynliga leenden som likt småjävlar bubblar runt och fnissar när jag får upp detaljer till ytan av minnesbildspoolen. Visst hade det varit trevligt om jag haft med min käresta på resan, men i ärlighetens namn hade jag då inte kunnat ägna mig så mycket åt den nostalgiska samvaro som jag nu frossade i.

När jag var 20-25, hade jag inga sådana möjligheter till återträffar med kompisarna
jag växte upp med (av tidigare nämnda orsaker) och kunde då inte relatera till en liknande situation.
Så, vad jag egentligen vill säga, är till alla som nu befinner sig runt 20: -Titta inte bara i spegeln och tänk inte bara på hur du själv ser ut, uppträder på banan och bry dig inte så mycket om vad andra tycker och tänker om dig. Greppa istället möjligheten att idag skapa dina minnen för framtiden.
Sug i dig vad som händer i ditt sociala liv med dem du känner och känner för.
De som du fortfarande kan möta med ett äkta leende om 20 år, det är dessa individer som skapar dina framtida minnen.
Tack till Danne, Stefan, Thomas, Loket, Bill, Laban, Jeanette, Salle, Sören, Peter och alla DJ´s och andra ombord som förgyllde 23 timmar till den milda grad att det tog två dagar att komma ned på jorden igen.