Man kan nog aldrig säga att Bingo Rimér satsar halvhjärtat. När han i går fyllde 31, ställde han till
med stort kalas på LaRoy vid Stureplan. Att hitta på ett klädtema är alltid ett säkert sätt att få gästerna på extra gott humör. Man kliver liksom utanför sin vanliga person när man få kl ut sig.
Och, vad är då naturligare för Bingo än att påbjuda Pyamasparty / Underkläder som tema?
Alla stans (landets?) utvik var på plats och även killarna hade satsat friskt på att visa upp vad
underklädsgarderoben innehåller. De flesta har ju inga pyamaser men försäljningen i city har nog
stigit våldsamt de senaste dagarna i och med detta grymma party.
Hoppas vi får en inbjudan även till nästa år. Grattis Direktör Rimér!

Artisten LaGaylia går från covers till uncovered och singeln ”Smack” är första singeln från det efterlängtade debutalbumet, ”Uncovered”, som släpps den 24 januari 2007.
LaGaylia omfamnades direkt av den svenska publiken när hon flyttade till Sverige 2001. Tack vare den stora rösten och den karismatiska scenpersonligheten har hon höjts till skyarna av såväl publik som press. LaGaylia ses ofta i konserter och på TV. Hennes repertoar har hittills bestått av ’covers’ som hon alltid gjort till sina egna genom nya arrangemang och sin artistiska personlighet.
Nu är det dags för LaGaylia att ”avslöja” sin egen musikaliska profil. Sen ett år tillbaka har LaGaylia i samarbete med andra låtskrivare skrivit låtar vilket resulterat i det kommande albumet ”Uncovered”. Albumet släpps på LaGaylia’s egen label ”That Black Girl”.
Singeln ”Smack” har sedan i början på december spelats flitigt på radion.

Ingen rast, ingen ro. Redan dagen efter "Dahlian" var det dags för nästa filmgala, EREGON.
Filmen har hissats upp till höga höjder under förlanseringen, så det gör naturligtvis förväntningarna  orättvist höga men så är det när produktlansering som spel och liknande är viktigt för bolagen.
Av tidsbrist hann vi inte se själva filmen men de gäster vi talade med eftråt, hade delade åsikter.
De flesta var överens om att är man över 14 år, kanske man väljer något annat om man inte är en tung "Fantasy-Fan". För dem i nedre tonåren och däromkring, kan den dock vara klart häftig; enligt de tillfrågade.
Strax före filmens start, blev vi dock alla helt förtrollade av magikern Julien Dauphin:
Han plockade fram duvor på löpande band, helt utan löpande band. Han trollade bort sig själv
och ersattes av en vacker sagoprinsessa, han blev kedjad , inspärrad och borttrollad av ett elakt
spöke som sedan visade sig vara han själv. Kort sagt, mycket underhållande och skickligt.
En lyckad premiär, åter signerad Starberger Produktion.
Om filmen visar sig vara en riktig rökare, återkommer vi här på plats.
"POFF", där försvann vi också... borttrollade.

Torsdag 14 dec: - NU HAR VI SETT FILMEN (och blev kär i Saphire).
Det bästa med den här rullen är två ingredienser. Först inspelningsplatserna. Naturbilderna
är fantastiska (vet tyvärr ej var filmen spelats in). Den andra godbiten är den nykläckta drak-
honan Saphire. Sötare liten varelse får man lata efter. Undertecknad blev kär direkt, nu vill
jag ha en mjukis-Saphire på sängkanten (får väl skaffa brandvarnare om den sprutar eld).

Det största minuset i filmen och det är mest påtagligt i början (vilket puttar ner den ett par
pinnhål redan från första scenen) är den riktigt dåliga replikbehandlingen. Det låter
genomgående som om skådespelarna står på en teaterscen och försöker låta som...just
det, teaterskådisar. En mer avslappnad satsmelodi i dialogerna hade gett mer naturlig
trovärdighet åt filmen, trots troll, drakar och trollkarlar.
Det stora undantaget är faktiskt...Draken Saphire igen. Aktrisen Rachel Weisz gör ett säkert
jobb och får oss att önska att även resten av ensemblen vore drakar.
Man jämför onekligen med "Sagan om Ringen" och det skall man nog inte göra om man vill
vara snäll mot "Eragon".
Däremot har nog en ny tonårsidol tänts. Huvudrollsinnehavaren Edward Speleers är precis
sådär lagom snygg och obstinat som krävs för att fra igång en hysteri runt sin person.
Så, den som har största behållningen av filmen är nog under 16 år och bara halvkräsen:
Godkänt, inte så mycket mer. Draken räddar rullen. Fler drakar åt folket, YO!  // Peter O.

Vi har sagt det förut, vi säger det igen:
-Det är lätt att bli "skadad" av hypertekniska effektfyllda actionrullar utan en sekunds paus,
så att man får svårt att uppskatta mer finstämda komplotter i klassiska polis- och deckarfilmer.

"Den Svarta Dahlian" är en sådan film. Inte för att den saknar effekter men eftersom den mycket bygger på dialoger och att man behöver hålla lite koll på vem som är vem, kan det tänkas att
många yngre biobesökare inte har tålamod att upptäcka alla finesser innan de tröttnat.
Hela den sceniska uppbyggnaden av filmen är imponerande och imponerande som backspegel
enligt dåtida gängse filmmönster dock med dagens kapacitetsnivå.

Färgsättning och miljöer är noggrant utvalda med precision. Vi hittade bara ett minimalt misstag.
En utslagen framtand (så kallas 1:a) visade sig vara en premolar (sitter längre bak på sidan).
Tror inte att någon annan än en tandläkare upptäcker något sådant.

Brian de Palma är känd för sina våldsamma skildringar och det som är våld i "Svarta Dahlian" är även här rätt närgånget skildrat, även om dagens tekniker gör det mer närgånget än förr.
Filmen är lång, över två timmar men om du är nykissad och har lite snacks med dig, bör det inte
kännas jobbigt. Det är svårt att finna vad som skulle kunna tas bort och ändå låta filmen få
bibehålla hela sitt "flow".
Vårt tips är: Håll reda på vem som är vem redan från start, så får du högsta behållning.
Och den är hög. Vi ger "Svarta Dahlian" ett "med beröm godkänt".
Galapremiären sköttes med den äran av Starberger Productions.
Det enda som gjorde oss förvirrade var varför chefen för Scan-Box delade ut utlottningspriset,
en kamera från Samsung, i en påse från Fuji...? Hjärnsläpp?

Finns det något bättre sätt att dra igång julfirandet än med årets "Tomye-Rock"?
Oavsett den frågan, var vi många som fick nästan barrade på oss av X-mas Fever
när Lasse Lindbom & Husbands med gästerna Charlotte Perelli och Pernilla Wahlgren
drog loss inne på Hotel Amaranten vid Rådhuset.
Kvällens värd, Christos Neo, hade samlat ihop en massiv blandning av alla sorters
välkända tomtar.
Vi tyckte att stämningen var så god att vi spar smällkaramellerna till nästkommende
nummer av Tomtface...eh..förlåt...Frontface, menar vi.

Det är lätt att glömma bort underhållningsbranschens rötter när man oavbrutet matas full med superavancerade dyra filmer och andra teknikens under.
Då är det skönt att få sig lite levande kultur till livs och så var det i går den 6:e december
när anrika Oscarsteatern fyllde ett sekel. Förutom alla inbjudna som paraderade förbi, fick vi se ett glatt
potpurri av musikalnummer med bland andra Lill Lindfors, Jan Malmsjö, Eva Roos, Petra Nielsen och
Mikael "Fantomen" Samuelsson.
Gamle Kung Oscar II drog igång det hela med en munter monolog, där han klart dementerade att han
skulle göra comeback, även om han hade svårt att frivilligt lämna scenen för egen maskin.
Teaterns chef Vicky von der Lancken höll ett varmt tacktal och delade ut några "förtjänst-Oscars" till
gamla trotjänare och inte ett öga var torrt. Torra var däremot gästernas strupar men det åtgärdades
i pausen, då det bubblades och minglades friskt bland laxsnittarna i foajén.
There is no business like showbusiness. Right?

För 14:e gången gick Birka Cruises egen !Idol-rävling" Birka Star av stapeln på Birka Paradise.
Av de 10 fianisterna var det redan från start tre som utmärkte sig positivt.
Tobias Wessman sjöng Tommy Körbergs paradnummer "Stad I Ljus" och det med en riktig
rysarpipa. Han har en pondus som en ung Jussi Björling. Vad månde bliva av denne 16-åring?
Robert Stjernberg är mer en modern Idoltyp, så där lagom pojksöt med trendfrilla.
Han gjorde en bra cover av Johnny Logans "Hold Me Now", kanske lite väl likt originalet.
Lilla 15-åriga Johanna Nilsson syntes inte så mycket i en line-up med 10 deltagare
men när hon lät röstresurserna tala, ja då var tävlingen avgjord från första tonen.
Inget snack om saken, mer rättvis vinnare får man leta efter. Om Johanna får lite mer scenvana
så att hon törs se publiken i ögonen och le, ja då jäklar...
Kul genomfört, bra tempo och en éloge till "Nöjes-Mats" och hans kollegor ombord.

Gransämjan var total
p Hotel Birger Jarl,
I glögg fick vi skåla
och träffa julstjärnan Carola
Nja...det är nog bäst att avsluta grötrimmet här, så att vi inte förlorar hela vår läsekrets.Det har börjat bli tradition att ett antal design- och trendklippor årligen ställer ut sina julgransalster vid denna tidpunkt.
Med skönsjungande jultrio, specialkryddad årgångsglögg, välfyllt snittjulbord och en mängd ho-ho-ho-
tellbesökare av rang, känns detta event som en värdig start på julmånaden.

På bildserien ovan visar vi ett litet urval av de utställda granarna och dess teman. Vad som var "bästa gran"
diskuterades livligt. Vi tyckte designernas motiveringar till sina verk var ännu mer intressanta och i våra
öron var här Per Holknekt (modedesigner för sitt eget märke "Odd Molly", samt gammalt skateboardproffs).
Pers motivation till sin gran "Mord Dag" löd som följer:
"Jag ser julen som en fin tradition, så jag har gjort en relativt traditionell julgran, inte en kul gran.
Centralfiguren i julfirandet är oftast familjens Mor. Hon julstädar, bakar, grillar skinka, fixar och fejar
ända fram till sista minuten, missar oftast Kalles Jul, då hon står i köket.
När alla satt sig till julbordet, är hon så utmattad att hon somnar i soffan.
Detta är hyllningen till henne".

Och visst har väl Per rätt.  God Jul, Mor.