Nr 4 2006
Sid 14b
Foto: © SHOOTMEAGAIN Peter Ortvik, Nikon D2X

Fortsättning från sid 14a:
Man måste också vara medveten om att är händerna som håller i och armbågarna som styrs av de redskap
vi använder oss av och det är inte alltid är så att händer och armbågar vill jobba åt det bästa hållet, oftast beroen- de av utrustningens begränsning.
Vi har begåvats med skulderblad som kan roteras (och bör roteras) under rörelserna. Många träningsredskap har handtag (oftast mer eller mindre raka stänger och små triangelhandtag) som begränsar denna rotation. Undvik om möjligt dessa handtag, de tillhör en förgången tid, när raka stänger var ”gudar” för de som var auktoriteter på gymen. Den tiden är lyckligtvis förbi. Tack vare större biomekanisk kunskap, är många maskiner och handtag nu bättre lämpade för sin uppgift, att kunne efterlikna kroppens egna rörelser.

Fortfarande dominerar dock vanliga ryggdrag och ”chins” (där man drar sig uppåt) med utåtroterade armbågar, låsta mot en rak eller lätt krökt stång. Denna position är inte speciellt produk- tiv, då den inte tillåter någon större inåtrotation av skulderbladen under kontraktionsfasen. Du ser tydligt på våra bilder här intill hur vi menar att hand och armbåge bör kunna rotera fritt i alla ryggövningar.
Har du dessutom ett så smalt grepp (typ ”triangelhandtag”) att händerna hamnar på framsidan av kroppen när du dragit handtaget mot dig, åker armbågarna automatiskt utåt och du håller kvar rörelsen utanför skulder- bladen. Du gör alltså bara ”en halv rörelse”. Detta kan skapa ryggbesvär genom muskulär obalans och bör undvikas. Greppet skall vara minst så brett att hand och armbåge fritt kan passera sidan av din kropp. På så sätt kan du ”klämma ihop” skulderbladen, fullfölja rörelsen och få en rak hållning.

Lite generaliserat kan man säga att
alla ryggövningar kan delas upp i vertikala eller horisontella övningar (med smärre lutningsvariationer).
De vertikala engagerar främst den stora ryggmuskeln latissimus dorsi (”latsen”), medan de horisontella dragrörelserna till stor del attackerar den muskulatur som lättast kan beskrivas som ”den som ger det visuella djupet i ryggen”.
Artikeln fortsätter på nästa sida, >>>.

Klicka på pilen > och läs fortsättningen

Ryggdrag uppifrån. Notera handens och armbågens rotation som möjliggör att skuldrebladet kan rotera fritt och möjliggör en fullständig rörelse, något som inte är möjligt med stänger och fasta handtag. Oavsett om du gör vertikala, sneda eller horisomtella ryggdrag, skall du alltid sträva efter en fullständig rörelse.

Här ser du de vanligaste felen:  1. Armbågarna ut från kroppen gör att du inte kan vara rörlig i bröstryggen.
2. Huvud / nacke följer inte med i rörelsen. 3. Gångjärnsrörelse gör att allt tryck belaster en punkt i ryggen under hela rörelsen. 4. Ligger för långt ut, inget stöd för höftbenskammen, vilket gör att det går att vika sig i höftleden och gluteus avlaster den muskulatur du egentligen vill träna.

Här är en sittande variant. Ställ in maskinen så att den passar din egen längd. Skjut in rumpan ända in mot ryggstödet. Jobba långsamt hellre än ryckigt med för tung belastning.

Handens rörelser i alla ryggövningar där handtagen tillåter:
1. Sträckläge = Pronation = knogarna uppåt.
2. Kontraktion / Spänningsläge = Supination = knogarna nedåt-utåt.
Läge 1 tillåter skulderbladen att fritt rotera ut och stretcha musklerna, medan läge 2 roterarin, "klämmer ihop" skuldrbladen.