Fortsättning från sid 14a:
Man måste också vara medveten om att är händerna som
håller i och armbågarna som styrs av de redskap
vi använder oss av och det är inte alltid är så att händer
och armbågar vill jobba åt det bästa hållet, oftast
beroen- de av utrustningens begränsning.
Vi har begåvats med skulderblad som kan roteras (och bör roteras)
under rörelserna. Många träningsredskap har handtag (oftast
mer eller mindre raka stänger och små triangelhandtag) som begränsar
denna rotation. Undvik om möjligt dessa handtag, de tillhör en förgången
tid, när raka stänger var ”gudar” för de som var
auktoriteter på gymen. Den tiden är lyckligtvis förbi. Tack
vare större biomekanisk kunskap, är många maskiner och handtag
nu bättre lämpade för sin uppgift, att kunne efterlikna kroppens
egna rörelser.
Fortfarande dominerar dock vanliga ryggdrag och ”chins” (där
man drar sig uppåt) med utåtroterade armbågar, låsta
mot en rak eller lätt krökt stång. Denna position är
inte speciellt produk- tiv, då den inte tillåter någon större
inåtrotation av skulderbladen under kontraktionsfasen. Du ser tydligt
på våra bilder här intill hur vi menar att hand och armbåge
bör kunna rotera fritt i alla ryggövningar.
Har du dessutom ett så smalt grepp (typ ”triangelhandtag”)
att händerna hamnar på framsidan av kroppen när du dragit
handtaget mot dig, åker armbågarna automatiskt utåt och
du håller kvar rörelsen utanför skulder- bladen. Du gör
alltså bara ”en halv rörelse”. Detta kan skapa ryggbesvär
genom muskulär obalans och bör undvikas. Greppet skall vara minst
så brett att hand och armbåge fritt kan passera sidan av din kropp.
På så sätt kan du ”klämma ihop” skulderbladen,
fullfölja rörelsen och få en rak hållning.
Lite generaliserat kan man säga att
alla ryggövningar kan delas upp i vertikala eller horisontella övningar
(med smärre lutningsvariationer).
De vertikala engagerar främst den stora ryggmuskeln latissimus dorsi
(”latsen”), medan de horisontella dragrörelserna till stor
del attackerar den muskulatur som lättast kan beskrivas som ”den
som ger det visuella djupet i ryggen”.
Artikeln fortsätter på nästa sida, >>>.
Ryggdrag uppifrån. Notera handens och armbågens rotation som möjliggör att skuldrebladet kan rotera fritt och möjliggör en fullständig rörelse, något som inte är möjligt med stänger och fasta handtag. Oavsett om du gör vertikala, sneda eller horisomtella ryggdrag, skall du alltid sträva efter en fullständig rörelse.
Här ser du de vanligaste felen: 1.
Armbågarna ut från kroppen gör att du inte kan vara rörlig
i bröstryggen.
2. Huvud / nacke följer inte med i rörelsen.
3. Gångjärnsrörelse gör
att allt tryck belaster en punkt i ryggen under hela rörelsen. 4.
Ligger för långt ut, inget stöd för höftbenskammen,
vilket gör att det går att vika sig i höftleden och gluteus
avlaster den muskulatur du egentligen vill träna.
Här är en sittande variant. Ställ in maskinen så att den passar din egen längd. Skjut in rumpan ända in mot ryggstödet. Jobba långsamt hellre än ryckigt med för tung belastning.
Handens rörelser i alla ryggövningar där handtagen
tillåter:
1. Sträckläge = Pronation = knogarna uppåt.
2. Kontraktion / Spänningsläge = Supination = knogarna nedåt-utåt.
Läge 1 tillåter skulderbladen att fritt rotera ut och stretcha
musklerna, medan läge 2 roterarin, "klämmer ihop" skuldrbladen.