Nr 4 2007
Sid 20a

RAPPORT FRÅN
EN RESVÄSKA

Daniel Wohlin, som du kunde läsa om i ett tidigare nummer (HÄR), arbetar som professionell modell över hela världen. Fälj hans rapporter från olika plat-
ser och hur verkligheten för en modell gestaltar sig.

danielwohlin@frontface.se
Kapitel 1: Paris:
Jag står i köket när telefonen ringer. Alltid samma sak, har ingen aning om var mobilen ligger. Sju signaler går fram innan jag desperat har hittat den i innerfickan på en jacka jag inte använt på väldigt länge. (hur kunde den hamna där?)

Missat samtal från ett +33 nummer. Frankrike.

Nathalie models állo! Svarar någon när jag ringer upp.

Hi Its Daniel Wohlin….
Oh yes wait a minute svarar tjejen på en väldigt bred fransk-engelsk dialekt och kopplar vidare till killavdelningen på min modellagentur i Paris.
Mina bokare som jag känt i sex-sju år vid det här laget heter Geraldine och Emmanuel och det är just han som svarar.

-Oh Daniel ca va? Frågar han.
-Jag mår bra tack, förlåt missade ditt samtal.

Efter en massa artighetesfraser hur familj och vänner mår och vädret i Stockholm och Paris etc säger han att jag har ett jobb i Lille i övermorgon och de vill att jag när ändå är där kan ta en extra dag och träffa lite kunder.

Lille, har aldrig varit där, tänker jag när jag lägger på.

Wokade grönsaker

Flyget går tidigt från Arlanda och jag inser när jag checkar in att de har bokat mig via Amsterdam. Nu gör inte det så himla mycket då Schipoll (flygplatsen i Amsterdam) är en av mina favoritflygplatser i Europa och kanske även i hela världen.

De har ett par bra a la´carte restauranger om man har mer än en timme att vänta, annars har Foodcourt på övervåningen väldigt bra utbud för att vara flygplats med allt från wok, pasta, pizza till Burger King.

Mitt val den här dagen blir biff med wokade grönsaker. Både pizzan och Burger King doftar väldigt gott speciellt efter min magra frukost som bestod av ett ägg och en kopp kaffe, men tydligen är det underkläder i morgon och godsakerna får vänta till en annan dag.

Lite kortfattat om resan till Paris kan jag säga såhär:

KLM har ett oförtjänat dåligt rykte. Benutrymmet är mycket bra och personalen trevlig.

 Ytterligare lite kindpussar, vänliga ord, komplimanger att jag klippt mig korthårig och lite skvaller om den förra agenturen vi alla tre har lämnat så känns det äntligen som jag verkligen är framme.
Vi tittar igenom min modellbok, pratar framtida jobb, får information om jobbet i Lille innan det är dags att träffa ägaren och högsta chefen själv, Nathalie, vilket det visar sig vara en underbart positiv energisprudlande människa som dagen till ära bjuder hela kontoret på manikyr. Jag bugar och tackar och kommer undan med en nödlögn att jag precis gjort mina naglar för några dagar sedan och smiter samtidigt iväg ut från agenturen och säger att jag ringer när jag vaknar i morgon.

Kvällen utnyttjar jag till att lära känna Paris igen och gamla minnen väcks till liv när jag promenerar genom trånga gränder och kända platser som Place de la Concorde, Place Vendome och Champs Elysées.

För natten bor jag på ett Hotel du Monde som ligger på Rue Pastuer som mer passar backpackers än som ett smekmånadsalternativ. Personalen är jättetrevlig och man ser att de håller på att renovera stället. Det är fortfarande bara vår och värmen är inte påslagen vilket gör natten till en ganska kall historia och tv visar bara franska kanaler, men hittar i alla fall en sportkanal.

Tillbaka på agenturen får jag en lista över 5 kunder de vill jag ska besöka innan mitt tåg går vid sextiden.
Något måste jag berätta om oss modeller och det är att vi är bäst på att hitta överallt, använda karta, hitta snabba vägar med tunnelbana och bussar och vi är vana att gå til fots. Utan överdrift går vi säker 1-2 mil varje dag.
Mötena går bra och jag träffar allt från reklambyråer till L´Oreal som söker en kille som ska spela Claudia Schiffers man i de nya reklamfilmerna.
Med kartan i hand och nyladdad Ipod tar jag mig fram i Paris, pratar med äldre damer på gatan, skojar med några barn i Parc Moncue och handlar frukt i ett fruktstånd vid Republique.
Vid vart tredje kvarter säljs Crepes´och munnen vattnas mer och mer för varje gång.(Om ni är i Paris så unna er en crepe med Nutella och banan mmmmmm)
Vid halv sex står jag på Gare Du Norde och väntar på mitt tåg som ska gå 18.05 till Lille, när mobilen ringer.    

Reser du mycket, så köp en PSP. (Portable Sony Playstation) Jag vet att det är lite töntigt med tv-spel, men oj vad kul det är och resan går så mycket fortare.

Varför gör alla flygbolag kaffet så blaskigt?

Paris Je t´aime
Det var över ett år sedan jag var i Paris och när jag kommer upp ur tunnelbanan vid Les Halles känner jag mig vilse för en stund innan lokalsinnet slår i kraft.

Jag tar snabbt riktning mot Rue de Rivoli men inser efter ett par hundra meter att jag bytt agentur när mina bokare gick från Next Models till Nathalie Models och det var ganska starka känslor inblandade. Jag ser för mitt inre deras miner om jag som vanligt knallat upp på min gamla agentur utan att inse mitt misstag.

Min nya agentur ligger på Rue de Braque,på andra våningen i ett gårdshus i ett kvarter som känns urfranskt. Tycker nästan det luktar nybakad baguette och brieost om byggnaden.

Kontoret ser ut som de flesta modellagenturer i världen. En hall och ett väntrum med diverse modetidningar, lite udda konst på väggarna, blandat med de kändaste modellerna inramade och upphängda på väggen som troféer.
Innanför ligger först bokningsbordet för tjejemodellerna som är ett stort runt bord som direkt påminner mig om riddarna kring runda bordet men de här personerna ser inte direkt ut som de varit med i några tuffa strider eller spenderat någon tid på slagfältet direkt.
Jag hälsar på alla och de blir sammanlagt 32 kindpussar inom ett par minuter.

Till höger ligger ett mindre rum som jag förstår är killdivisionen. Både Geraldine och Emannuel lyser upp när de får syn på mig.

Fortsättning följer >>>