Foto Frontface.se Nikon D300 ,
Politikerna kan aldrig ha fått
leka "Sanning och Konsekvens"
som verkar vara två främmande ord på valrörelsens målraka.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Det blir bara mer och mer intressant att höra hur partiblocken försöker angripa varandra från flankerna, sätta in motattacker mot de mest sårbara öppningarna och även stjäla varandras ”hemliga” planer.
Det är minst lika intressant att se hur man verbalt behandlar redan existerande politik. Även den som bägge blocken förordat under sina vingar under respektive mandatperioder,
kan likaväl angripas från det håll som först införde den aktuella åtgärden, inget är heligt, vindarna vänder, som Tommy Nilsson skulle ha sagt.
Att logikmössan inte är på, finns det många sköna exempel på.
Ett av de mest flagranta hörde jag på Sveriges radio onsdag 1 september.
Försök hitta en röd tråd i det här, (du kan säkert tänka dig hur debatten gick):
- I Sverige krävs arbetstillstånd för att arbeta, det vet vi alla.
- Den som har arbetstillstånd, omfattas och skyddas då av de svenska lagarna och förordningarna om arbetsrätt etc.
- Den som inte har arbetstillstånd, får alltså inte arbeta i Sverige och kan därför heller inte kräva att ovanstående lagar skall gälla för honom/henne, då han/hon ju naturligtvis inte jobbar, då inget arbetstillstånd är utfärdat, eller hur? Det är ju rak logik.
- Om man är så kallad papperslös, oavsett orsak, så kan man naturligtvis inte få ett arbetstillstånd utfärdat, om man inte vill att ett helt lag skall kunna använda samma arbetstillstånd, då fastställd identitet kan sättas på tillståndet. Eller skall någon instans helt enkelt skapa en godvillig identitet, hitta på ett personnummer och fritt valt namn? Får personen själv välja namn eller skall myndigheten välja?
- Om då personen inte har ett arbetstillstånd utan jobbar svart, så omfattas personen naturligt-vis inte av de regler och skydd som gäller den som har arbetstillstånd..eller?
- JO, säger man nu, även den som inte har arbetstillstånd skall omfattas av samma regler och skydd som de som har arbetstillstånd, annars är det orättvist.
- Men, om samma regler och skydd skall gälla för den som
har och den som inte har arbetstillstånd, varför skall man då bry sig gom att skaffa arbetstillstånd, speciellt om man är här illegalt, oavsett orsak?
Av moraliska skäl...sägs det.
Är det inte logiskt att dra slutsatsen att moral och motivation till att jobba vitt och legalt, både från arbetsgivarens och arbetstagarens sida, kraftigt undergrävs när man inte har ett logiskt ”samma för alla” system?
Antingen får man ta bort arbetstillstånden totalt, med allt vad det kan innebära eller så bordel man låta alla få spela boll med samma regler, där off-side regeln gäller för alla och envar.
Nästa spännande situation,
är den som jag antytt i rubriken.
Häng med nu i berg- och dalbanan som jag kallat ”Kopplingen mellan Arbetsregler, prostitution och narkotikahandel”. Låt oss då snabbt konstatera att den som jobbar svart utan uppehålls- och eller arbetstillstånd, inte får någon nämnbar påföljd/straffsats vid upptäckt. Den arbetsgivare som gett personen möjlighet till arbete..oh, förlåt, jag menade naturligtvis:
”den arbetsgivare som utnyttjat personen utan arbetstillstånd”,
får en saftig påföljd. Det kan alltså sägas vara okej att köpa sig en anställning men olagligt
att sälja ett arbetstillfälle.
Här är alltså köparen den gode i spelet, medan säljaren är boven, den som utnyttjar köparen.
Hyreslägenheter: Den som säljer ett hyreskontrakt svart, är den som har gjort brottet och straffas därefter. Köparen av kontraktet blir inte straffad av rättvisan, möjligen kan köparen bli av med pengarna i värsta fall. Säljaren
är alltså boven.
Snabbt hopp över til den svenska synen på prostitution, där köparen/torsken belastats med hela skuldbördan, medan säljaren/den prostituerade anses vara den utnyttjade parten i överenskommelsen. Vad skulle hända om man i alla dessa tre exempel skulle skuldbelasta bägge parter lika mycket?
Oavsett tyckande och känslomässiga värderingar,
så skulle man i varje fall kunna säga: ”Rättvisa är när
alla parter behandlas lika”.
Kliver vi sedan ytterligare en trappa ner i träsket, kommer vi
till hanteringen med narkotika. Den första frågan jag ställer mig är: ”Vem är enbart köpare och vem är enbart säljare?” Den enda som är enbart säljare,
är ju tillverkaren, låt oss säga
en knarkkartell i Colombia. Alla led därifrån ända fram till att knarket når den sista användaren som drar i sig knarket på någon toalett, är ju alla inblandade både köpare
och säljare, de köpte av ledet ovanför och säljer till ledet under..
Gör lagen någon uppdelning där? Svar, nej. Den enda orsaken att man är snällare på den lägsta nivån, är dels att det är synd om den enskilda missbrukaren men framför allt av spaningsstrategiska skäl,
att man vill åt höjdarna. Att det sista ledet även de försörjer sig på att sälja, det hamnar ofta lite
i skuggan om man kan klämma till någon en trappa upp
Så här, i den smutsigaste och av
de allra flesta mest avskydda hanteringar, finns den rakaste rättvisan. Köpare och säljare behandlas bägge som brottslingar och ingen kommer undan ”gratis”.
Tror du något parti/block skulle våga nosa i den här högen föra valet?
Det skulle vara spännande att tvinga av dem ett rakt svar i en TV-sänd debatt men de är alldeles för väl mediatränade för att släppa ifrån
sig något av värde i dessa frågor. Mediaträning är tyvärr inte av godo för oss väljare men naturligtvis bra för att kunna hålla masken när man som politiker är ute på hal is.
Tänkte avsluta med att kommentera den debatt som stormat upp runt Sverigedemokraternas valfilm,
som censurerats av TV4´s produktionsbolag, då innehållet anses vara diskriminering av folkgrupp.
Efter att själv ha varit involverad inom bildspråk och film i 20 år, fann jag det hela intressant och har därför skärskådat filmen ett antal gånger. Den infekterade scenen är den där en äldre kvinna med rullator har kaplöpning med en grupp burka-
och slöjbeklädda kvinnor med barnvagnar. Det gäller att vara först fram till en betjäningsdisk, för att antingen dra i ett av stopphantagen, där det står ”pensionärer” på det ena och ”invandrare” på det andra.
Att utläsa dolda budskap står fritt
till var och en, så jag stannar här,
du kan själv se den på YouTube.
Programledaren i radio uttryckte
sig så här:
”Jag vet inte vad som smäller högst, rätten att uttrycka sig fritt eller rätten att inte behöva känns sig kränkt.”
Var det inte lite äpplen och päron där?
Detta är två icke jämförbara ”rättigheter”, den förstnämnda är en absolut sådan, antingen ett ”man får uttrycka sig fritt” eller ”får inte” utan att ta subjektiva och känslomässiga värderingar i anspråk.
Den sistnämnda, rätten, att inte behöva KÄNNA sig kränkt, är ju helt och hållet en subjektiv emotionell känsla hos mottagaren av budskapet och kräver inga faktabakgrunder eller logik. Man kan KÄNNA sig lika kränkt av att någon kallar en för glasögonorm, som om någon blir kallad hora, det beror helt och hållet på hur personen upplever sig själv, vilket avsändaren av tillmälet aldrig kan sägas ha full kännedom om, även om sunt förnuft borde gälla
som grund i många fall men å andra sidan, är ”sunt förnuft” också en subjektiv utgångspunkt.
Hur sunt är ditt förnuft?
Använd det rätt på söndag.
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
