Du vill inte bli vad du äter idag...
Utbrett livsmedelsfusk hotar världen.
<<<  Till Innehåll

Av Peter Ortvik, chefredaktör.

Livsmedelsbranschens yrkesstolthet förgiftad av bekämpningsmedel?
 
 
 
 
Visst tycker man att det borde vara det naturligaste i världen att vilja vara stolt över det man jobbar med och därför alltid göra sitt bästa och se till att de produkter man släpper ifrån sig är av bästa möjliga kvalitet?

Att så inte bär fallet, är livsmedelsindustrin ett glatt exempel på.
I rask takt under de senaste månaderna har ett antal ”avslöjanden” dragits fram i ljuset och satt stora skämsstruten på bönder och livsmedelsbranschen.
Först har vi EUs godkännande av köttklistret Trombin, som gör att man kan packa ihop köttrester av olika ursprungsdjur och från olika delar av djuret, pressa ihop det ytterligare och sdan sälja det som ett enda köttstycke.

Det är inte bara en ren äckelfaktor i den sortens hantering, det är en ren (!) principfråga. VARFÖR skall man tillåta ett sådant förfarande över huvud taget? Istället för att sälja de små köttbitarna som pyttipanna eller något annat som öppet visar vad det är man köper?

Det finns ett tyalesätt som säger. ”När du inte hittar en direkt orsak, så är det alltid pengarna som styr.” Räkna med att det vandrat en hel del fiska € ned i fickorna på de EU-byråkrater som sett till att få Trombinet godkänt.

I samma köttfamilj kan man placera alla grossister som använder köttemballage som inte tillåter kunden att se hela köttbiten uatn döljer den bakom mjölkvit plast. Som du kan se av rubrikbilderna, testköpte vi ett paket biff i en butik där ”slaktaren heter Von…någonting..” enligt TV-reklamen. Biff i bit med kappa, enligt etiketten. Hela paketet vägde 930 gram. När vi skurit rent köttet från fettet, återstod 640 gram kött, och vi fick kasta 290 gram fett. Det innebär att vi får kasta nästan 30 % av innehållet, vilket helt förändrar kilopriset, som lockande lyste från stora annonser.
Detta är i och sig petitesser om man jämför med den giftiga och farliga hanteringen av bekämpningsmedel som används både på grödor vi äter direkt, samt till boskapsfoder, vilket vi sedan får i oss via köttet.
Sojaskandalen i Brasilien är ett exempel, det giftiga köttet från bl.a Uruguay, Argentina och Brasilien, är en annan.
Färskt i minnet ligger också den enorma Melaninskandalen i mjölkpulver från Kina.

Det allra senaste vi hört om, är att den ”färska” paprikan, som skiner så grön, röd och gul i grönsaksdisken, är så besprutad att man helst inte ens skall ta i den…

Upputsade äpplen har vi väl alla hållit i, där det känns som om de gått genom en biltvätt med efterföljande vaxbehandling.
Vi lät ett sådant äpple ligga över ett halvår en gång och visst, det såg lika rött och gott ut efter den långa tiden.

Det är ingen hemlighet att människokroppen är lat i grund och botten, den vill komma så lätt undan varje ansträngning som möjligt, vilket inom träning gör att kroppen vill fuska och fördela arbetet på så många muskelgrupper som möjligt. Detta har vi känt till i snart hundra år.
Men att vår hjärna intagit samma slöa ”stand-by läge, kan inte ursäktas av samma anledning. När den enda orsaken heter ”Girighet och obetingat vinstsyfte”,, ja då är det dags att börja fundera om inte näringsförbud för företag som livnär sig på at indirekt skada sina kunder, vore det enda rätta, eftersom hela livsmedelsbranschen är uppbyggd av karteller som håller varandra bakom ryggen och inte upptäcker sina egna fel förrän de får dem nedkörda i halsen.

Du som tror att din matbutik bara vill ditt bästa, till dig vill jag avsluta med en välkänt men här något genmanipulerat utrop:
”Wake up
and smell the coffee,
but don´t drink it,
it´s probably poisoned …”

 

Peter A Ortvik
Chefredaktör
C.E.O.
D.D.S.
U.P.A.
ortvik@frontface.se
<<<  Till Innehåll