Nr 5 2008
Sid 8a
Foto: Frontface, Nikon Coolpix 6000.
Boken som innehåller rubrikerna
ingen vågade göra löpsedlar av
Daniel Nyhlén har flyttat sin plattform från vecko- och kvällspressens
skvallerspalter, via
TV-kändisar,
över till författarskapet
och en roman som många
väntat på och några fruktat.
Vinn ett av fem signerade exemplar av Daniel Nyhléns
bok "Det Svarta Spelet".
Du hittar tävlingen i slutet
av den här intervjun.
 
Du som inte vill tävla, kan köpa boken direkt
på Internet. Det gör du lättast HÄR >>>

Daniel Nyhlén är nyligen hemkommen från en lyckad bokmässa i Göteborg, där hans nyreleasade bok ”Det Svarta Spelet” fått stor uppmärksamhet. Vi passar på att titta in på hans kontor uppe på fashionabla Östermalm i Stockholm, där han sitter med sitt team och producerar websajten www.improveme.se

För läsare som eventuellt aldrig stött på Daniel Nyhléns by-line foto i en veckotidning hos frisören, eller som tillhör den läsekrets som aldrig lyfter annat än Svenska Dagbladet. Dagens Industri eller Resumé, kan det vara på sin plats att låta Daniel själv ge en liten historisk sammanfattning av bakgrund
och karriär:

I de tidiga tonåren var jag en serietidningssamlare av rang
och slukade allt som Fantomen, Tin-Tin och Kalle Anka (olika, beroende på hur gammal jag var). Sedan gick jag över att läsa alla Ian Flemings böcker om James Bond, alla från Casino Royale
och framåt.

Jag har aldrig gillat att tvinga mig själv till något, därför var läxläsning inget som stod högt i kurs hos mig under skoltiden. I stället var nog ”muntlig framställning” mer min styrka, jag snackade mig genom Gymnasiet och fick bra betyg för att jag var aktiv under lektionerna.

Under hela tonårsperioden utvecklade jag ett stort filmintresse, vilket ledde till att jag började recensera film för en lokaltidning och läste senare filmvetenskap vid Göteborgs Universitet. Jag bodde då i Sollebrunn, mellan Trollhättan och Alingsås, gick på Teatergymnasium med ambition att bli skådespelare, vilket inte många vet. Vi hade 20 timmar teater i veckan, satte upp drama med Berthold Brecht och liknande.

Jag började som lokalredaktör
på Alingsås Tidning i mitten av 90-talet, hamnade sedan på ett vikariat hos Expressen. Fick ett samtal från Se & Hörs Tua Lundström, som tyckte att ”Du verkar vara en hungrig typ, kom över och jobba hos oss”.
min första instinktiva reaktion
var ”Nej för fan, ingen kärringtidning..”.Tua gav inte upp, jag var på möten tre gånger, träffade hjärntrusten med Sten Hedman och Johan T Lindvall, som båda gav mig en bra input. Därefter tog jag chansen och hoppade på jobbet. Sedan, efter ett år, gick jag till VeckoRevyn som nöjesreporter, hamnade sedan på TV3 nyheterna, flyttade till Hänt Extra som kändisreporter och gjorde sedan en sejour hos Svensk Damtidning, där jag fick lära mig hur man journalistiskt förhåller sig till Kungligheter,
med en något mjukare, mer överklassinriktad journalistik.

Detta var under den period som Kungabarnen började synas ute
i krogsvängen. Aftonbladet köpte över mig, för att kunna matcha Expressens kändissatsning och där var jag i 4 år, åkte jorden
runt och träffade Hollywood- kändisar och kungligheter
på löpande band.
Blev sedan värvad till TV 4, gjorde ”Kändis Direkt”, lite dokumentärer och kom där in
på nätproducerat material, som kändes vara framtidens instrument. Jag sade upp mig, startade Improveme.se och började skriva boken. "

När du har bytt arbetsgivare så många gånger, har det då varit svårt att få med sig hjärtat från plats till plats, eller är det som för ett fotbollsproffs, man blir automatiskt 100 % lojal så fort man flyttar och byter tröja?

”Exakt så är det, jag har aldrig behövt söka ett jobb efter vikariatet på Expressen.

Den typ av journalistik jag jobbat med, både entusiasmerar, engagerar och provocerar, vilket var en kontroversiell nisch när jag började, men det har ändrats nu.
Jag har alltid anpassat mig efter produkten, har haft tio otroligt roliga och kreativa yrkesår, har lärt mig mycket i min genre. Gällande den emotionella plattformen, får man lägga vänner och privatliv åt sidan, annars orkar man inte avancera och leverera på det sätt som krävs. Det är väl myntets baksida.
Jag får börja ta igen det nu när jag har en egen, stabil plattform att arbeta från. Jag jobbar minst lika hårt nu men jag behöver inte finnas på inneklubbar så fort jag lämnat kontoret och det gör livet lite enklare. Har bytt inneklubbar mot TV-soffan, det känns lyx för mig att kunna sitta där med en ostmacka.

När vi startade Frontface, satte jag upp några kriterier och grundläggande axiom som skulle uppfyllas innan vi drog igång.
Ett av dem var att vi inte skulle hugga ner träd, Frontface får bara finnas som web-magazine, inte som papperstidning. Hur är det med din nya ”baby”, kan du tänka dig Improveme.se som pappersutgåva?

”Tyvärr är det ju så att nätet är revolutionerande på alla sätt
men det kommer att ytterligare
5-7 år innan annonsmarknad
och traditionella tidningsläsare hittar dit. Det finns en trygghet,
en ”ta-på-känsla” hos papperstidningen, som många fortfarande kräver, att kunna sitta vid morgonkaffet och bläddra ostört. Den attityden kommer att förändras, men det tar tid, som sagt var. Det kommer att bli så mycket mer outstanding att synas på nätet, att papperstidningen i många fall sakta kommer att blekna bort. Nätet är framtiden, det gäller bara att hålla ut.”

Klicka på högerpilen för  fortsättning av intervjun med Daniel Nylén         > > > >