Nr 5 2008
Sid 13c
Foto: Frontface, Nikon  D300, bilder från Danmark:  © Odd Molly.
"Det som på något sätt gäller som grundtes, är att göra en ”evig nulägesanalys, att varje dag sticka ut fingret i verkligehetens vind, fråga sig ”Var fryser människorna, vart skall jag gå med filtarna”, om du förstår liknelsen, att kunna känna av vad det är som händer, även på kort varsel.

Om hela modeindustrin helt plötsligt skulle upptäcka att det som Odd Molly gör, är det mest lönsamma, att vara goa och glada, ja då måste jag lägga till ytterligare en dimension för att ta täten.
Naturligtvis då även med positiva signaler, det är ett måste för mig, i hela min livssyn.

Hur är det då att jobba hand i hand med modellagentur- industrin med ditt synsätt?
Modellerna själva måste ju uppleva det som ett himmelrike att få ha ett så avslappnat och naturligt arbetsförhållande till en klient, det är ju inte så vanligt i branschen? Eller har de svårt att släppa den nollställda, något blasé-kaxiga attityd som tyvärr är rätt vanlig, även här i Sverige.

"Andra företag får göra det dom tycker känns bäst för dom. Vi är inte emot deras sätt att presentera sig, vi representerar bara något annat.

Vi tror på att dela med sig av det sköna och låta feeling nå ända fram. Att frånta sig möjligheten till ett personligt uttryck vore rent slöseri med det viktigaste av allt. Man ska må bra av att känna sig snygg och härlig. Och gör man det så ska det fanimej synas också.

Jag tycker att modellernas uttryck avspeglar varumärkets känsla och tolkar det jag ser på runwayen på det viset. Ansiktsuttrycket hos en modell berättar för mig vad hon tycker om kläderna.
Modeller formligen älskar att jobba med oss då det ju blir en sån skön närvaro och connection med publiken. Alla delar upplevelsen.

Modetyckare har sin fasta formel för hur saker skall gå till. Om man inte följer den linjen som de fått lära ur sin receptbok, så blir de osäkra, då man hamnar utanför deras ”komfort-zon”. Vi kommer in och lagar till en rätt som blir ännu mer populär än den som står i deras receptbok,
så då blir vi i dras ögon en fiende eller något ditåt. Allå våra kunder börjar ifrågasätta modetyckarnas kunskapsplattform och det är inte populärt. Vi skapar med andra ord en ny kommunikationsplattform för kläder, en plattform som folk gillar och som får folk att må bra..

Jag tror att det vi jobbar med idag, att vilja sin kund väl på riktigt, är morgondagens lyckade affärsnyckel, inte bara för kläder utan även för försäkringsbolag, socialtjänst, polisväsende, frisörer etc. Släpp sargen, åk ut på isen och kör, även om du först känner dig som Bambi på hal is. Om du rasar, det är dina fall som stärker dig.
Glöm aldrig var du kommer från. Det är bara åtta år sedan jag bodde i skogen, nu lever jag i välstånd men det man är bara
ett steg, ett beslut från att falla tillbaka igen, så glöm inte ödmjukheten."

Med tanke på din bakgrund inom Skate och Street, hur jobbar dina bägge hjärnhalvor för att kunna samsas på den nuvarande mode- scenen, som ju inte alls är ”streetig”?

”Det som är gemensamt är att
jag skiter i reglerna, jag går helt på känsl a.”

Det är något som verkar gå igen på den sittdyna jag såg ute i ert väntrum…

”Ja just det, ”Respectfully Ignoring Rules”, tror jag att det står.
Det är jätteviktigt. Svenskarna är ofta fostrade att vara emot väldigt mycket. Vi är inte emot någonting, vi bara skiter i annat och kör det race vi tror på och som visat sig fungera så otroligt bra. De andra aktörerna har sin rättmätiga plats de också, även om de skulle vara emot oss och vårt synsätt.
Jag tror på devisen ”LET YES WIN”. Vi är inte vassa, vi har runda hörn. Våga höj blicken och följ det du tror på utan att såga andra. Vi svenskar är så vana att samhället skall rädda oss i allt, vi skall inte själva behöva ta initiativ och det är inte kreativt."

Eftersom du nu själv är man, blir det naturligt att fråga när du tänker satsa på en herrkollektion? Neka inte till att du lekt med tanken.

”Du har så rätt, här jobbar jag med trettio sköna tjejer som ser ut som f yrverkerier hela dagarna och så sitter jag här som en gråklädd andeviskning. Klart jag längtar efter att få göra herr men har inte tid just nu. Dessutom fattas det något i mellansegmentet ”snyggt utan att trampa över”, alltså inte för dressat, inte för streetigt men ändå med identitet och integritet.

Just nu har vi dock inte tid, vi öppnar vår första egna profilbutik i februari, borta vid Humlegårdsgatan / Sturegatan.
Det blir ytterligare ett ställe att ta hand om, har ju även ett kontor med personal i Los Angeles.”

Din designchef, Karin, är ju också en skön individ?

”Ja, hon är en pärla. Karin Jimfelt-Ghatan, vinnare av Guldknappen (Sveriges finaste designprecis inom mode) 2008.
Hon är ett absolut unikum, supersällsynt och skönt nog väldigt otypisk i stereotypa tider. Min stora inspiration

Karin och jag grundade Odd Molly tillsammans och vi föder varje kollektion tillsammans. Vi går till samma restaurang varje gång, där vi talar om de stora riktlinjerna i kollektionen, som färgskalor, kollektionsbredd. Sedan tar Karin ”sina” tjejer och gör skisser, hämtandes inspiration på caféer i New York, San Salvador eller andra platser.

Hinner du existera som privatperson också?

”Jo då, jag lever nu efter uppbrottet med Viktoria Tolstoj ensam med min 13-åriga dotter i vår lilla villa i Enskede. I kväll skall vi ur och smygköra moped…hehehe.”

Låt oss avrunda med att vi får några ord att ta med oss på vägen från en erfaren man i sina bästa år…

”Oj, sådana växlar hela tiden, men just nu är jag inne i stadiet med

”Let Yes Win”
och tror även på ”Shopping For Heart Glue”, alltså att söka något som kan limma ihop ett brustet hjärta. Jag har även varit inne på ”You are perfect because you are not”.”

Vem vill vara perfekt, om man kan nå så här långt genom att
vara motsatsen. Om om motsatsen är att tänka och leva som Per Holknekt, skulle världen må bra av att vara mindre perfekt, Speciellt den så kallade ”Marknaden”.

 

Färdiga foton från plåtningen för internationell kampanj vår 2009.
Foto: Yelena Yemchuk   Modell: Helena Christensen.

Klicka på högerpilen för mer Odd Molly  >>>