Nr 4 2008
Sid 3
.

Här är en liten gåta:

Vad är det för likhet mellan nästan alla barn, många vuxna och dessutom den så kallade ”Marknaden”?

Om du inte redan gissat svaret med hjälp av rubriken, får du ytterligare en ledtråd med Veronica Maggios text till sin låt ”Nöjd?”:

”Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så”

Ja visst är temat ”Aldrig nöjd” eller ”Mycket vill ha mer”.
Det rubriken säger, att en stor del av befolkningen hellre fokuserar på det de saknar, än på hur de på bästa sätt skall kunna dra nytta och glädje av det de redan har, tyck mer och mer bli något av en folksjukdom.
Dessutom, så fort man fått något, tittar man bara sig runt för att se vad andra har och försöker sedan byta upp sig till något som skall vara värre än grannens…
Att sätta sig ner, njuta av det man skapat / köpt / tillverkat och se hur man på bästa sätt kan förbättra sin egen förmåga HUR man skall använda det man har, tycks inte finnas varken tid eller önskan till.

Inte så konstigt i och för sig. Om vi tar en titt på den företeelse vi matas med under varje nyhetssändning och som på sätt och vis blivit en påtvingad ledstjärna, så är det lätt att inse hur det blev så här.
Jag talar naturligtvis om den så kallade ”Marknaden”. Om man en längre tid följer alla nyhetsinslag på TV och även ”ekonominytt”, utifrån perspektivet att fokusera på hur den s.k. Marknaden beter sig, så inser man lätt, att om Marknaden hade varit en levande person, så hade denne person troligen inte haft en enda vän och troligen behövt tillbringa sin tid i rättssalar med att försvara sig mot allehanda stämningar för bedrägligt beteende, avtalsbrott och oetiskt förfarande etc.

Marknaden blir aldrig nöjd och det är naturligtvis för att de som sitter med spelkonsolen till detta, ur det stora världsperspektivet sett, lilla, snikna och löjliga spel, skall kunna diktera villkoren så att de som är på utsidan (du och jag) inte skall ha en aning om ad som kommer att hända.
Om företaget E förutspår XXXX miljoner i vinst för kvartalet, så tycker Marknaden ena gången att det är ”mindre än väntat” och därför ”råkar” E´s aktier sjunka snabbt över natten.
Nästa gång E lämnar vinstprognos, anser Marknaden att det är över det förväntade och så stiger E´s aktie, trots att de flesta analytiker säger tvärt om. Marknaden lever sitt eget liv och skiter högaktningsfullt i verkligheten

Troligen är det MURPHY (som i Murphys Lag) som sitter och har joysticken i spelet om Marknaden,

Eftersom det definitivt ofta inte finns någon logik alls i Markandens reaktion, bara att ”marknaden inte är nöjd”, kan allt hända och det smittar av sig nere på detaljhandelsnivå, där man nu på senare tid börjat använda sig av irrationella förklaringar och ursäkter till sina prishöjningar, när dessa inte är motiverade av yttre omständigheter.

Om vi tar steget ned från den så kallade Marknaden till individen, så är det ytterst intressant att lyssna på hur olika individer ser på företeelsen ”glaset är halvfullt respektive halvtomt” när det gäller olika situationer gällande livet i sin helhet.
De som tenderar att tycka att glaset är halvtomt, det vill säga, de fokuserar hellre på vad de saknar än på vad de redan har fått och gör så genomgående.
Köpte de en ny stor platt-TV, var TVn fin men fjärrkontrollen var ju ändå ful. När maten var fantastisk på restaurangen, nämns hellre att servitrisen luktade rök. Gjordes det tre mål i första halvlek, ältas det hellre att det var ytterligare två missade målchanser.
Skrev man ett MVG på tentan, minns man hellre att det var en enda fråga man missade och det grämer man sig för.

Följaktligen känner dessa personer mest besvikelser och saknad av sina erfarenheter, vilket naturligtvis gör att de saktar av i sin utveckling, då backspegeln blir viktigare än vindrutan.
Beteendet grundläggs troligen under barnaåren. Man kan tydligt se skillnaden hos olika små barn.
De som har ”ett halvfullt glas” i sinnet, kan sitta och njuta efter en godbit, medan den andra gruppen ofta girigt skriker ”meeer…meeer”, varvid föräldrarna oftast kastar sig fram med en påfyllning ”för att den lille inte skall svälta ihjäl”.
Som delägare av dagens jordklot, känns det mer och mer angeläget att redan från start lära de nya delägarna, att känna glädje och tillfredställelse över det man har fått, men även naturligtvis att sträva framåt, att med egna insatser skapa sig en förflyttning mot förbättring, i stället för att vara passiv
och bara kräva mer av sin omgivning.

Ett gyllene exempel är mänsklig kommunikation. I utelivet kan man lätt lägga märke till de ”halvtomma glasen”. De påpekar ofta hur uttråkade de är, hur dålig musiken är, och om de själva passerat 25 år, hur ung publiken är.
Sedan står de själva lutade mot någon pelare med en drink i handen och ser halvsura/blasé ut,
Allt detta garanterat utan att söka kontakt med, eller ta emot kontakt från någon de inte tidigare känner…och godkänner.
Känns det igen?

Det är egentligen inte så mycket man kan hjälpa de ”halvtomma glasen” med, de måste själva fylla på sin källa och öppna upp fönstret mot det positiva, kreativa och livsbejakande alternativet, annars kommer de att bli bittra, sura och leva för att skriva lappar i tvättstugan.

Förresten, vem har låtit bli att rensa luddfiltret i centrifugen?
”Vän av ordning”
:O)

 

Peter A. Ortvik
Chefredaktör
ortvik@frontface.se