Jag har en svaghet som tar sig form i att ofta jämföra vårt mänskliga handlande jämfört
med alla övriga däggdjurs.
För, som det annars verkar, vi har väl inte glömt bort vårt ursprung?
I de flesta fall brukar det ju stolt heta: ”Glöm aldrig ditt ursprung” eller som det även får heta inom idrotten och affärsvärlden:
”Glöm inte bort hur det en gång startade”.
Därför är det än en gång förvånande hur vi människor finner oss själva alltför fina och utvecklade för att erkänna hur även vi är en produkt av mångtusenåriga instinkter och primitiva egenskaper. I många delar av världen undertrycks dessa mer eller mindre omedvetet, i andra delar forsar de fritt fram på ett för de övriga helt oacceptabelt och oförstående sätt.
I vår egen högutvecklade (Hrrrmmm….?) samhällsstruktur, har värderingar ibland tagit sig uttryck som i vissa fall närmat sig häxjakt, där de utpekade får genomgå en mental bålbränning, och då oftast den del av bålen som befinner sig strax söder om bältesnivå.
Jag vill in och rota lite i det som dyker upp när människan befinner sig i det av många ansedda som ett primitivt och ociviliserad sinnestillstånd, nämligen inför jakten på en parningspartner och det föregående ”orrspel” som bägge kön ägnar sig åt.
Fortsätt nedanför bilden vvv
>>>>>S
om jag utan tvekan påstår att både kvinnor och män är precis lika framstående (eller?) när det gäller att spana in och fastna för de kroppsdelar de
finner attraktiva och lockande
hos en eventuell partner.
Eftersom jag har turen att ha haft ett mer än vanligt antal tjejkompis- ar genom åren, är det inte svårt
att frammana ett stort antal glada tillfällen där dessa galanta damer vid åtskilliga tillfällen visat både verbala och fysiska uppskattningar inför den manliga rumpan.
I många fall har de suttit i grupp och eggat varandra att gå förbi vederbörande gluteus-gladiator och bara ”råka” låta ena handen liksom snudda eller fastna på killens uppskattade derriére, varefter glada skratt och uppskatt- ande gester till den djärva jägarinnans tulltag fyllde gruppens närmaste samtalsstund.
Däremot, om en kille börjar prata med en tjej som har väl tilltagen bystvolym och som dessutom exponeras via ett välplanerat dekolletage och han då och då under samtalet sneglar mot denna exponeringsyta, ja då är han en primitiv tölp som inte klarar av att prata med tjejen utan bara med hennes bröst.
Nu gjorde jag en mycket övertydlig generell beskrivning av bägge fallen men grundprincipen att det är både humoristiskt och attraktivt småfräckt när tjejer spanar in killrumpor, kvarstår alltjämt, medan killars (då kallade) bröstfixering,
är något som inte hör ett modernt civiliserat samhälle till, där så kallad objektifiering av en
sexuell varelse är en dödssynd,
då det är helt mot allt vad jämställdhet anses innebära..
I stället för att kunna visa ett avslappnat reaktionsmönster
inför en tydlig uppskattning av den påfågelskrud som ändå anlagts (gäller både biceps-Berra och push-up-Paula), så blir det ett slags kaos och förvirringsläge i hjärnans framlob och så tolkas
det av individen som ett ”FYYYY”.
Varför var annars det sociala orrspelet annars så mycket mer okomplicerat under de glada åren mellan -74 och -85?
De dubbel- och nymoralistiska extrema tankebanorna om att ”mannen är ett djur, men inte kvinnan”, hade endast bemötts med ett gapskratt och det hade främst kommit från tjejerna.
Möjligen hade det från kvinnligt håll konstaterats att:
”Visst är mannen ett djur
och då är vi på samma plan,
vilken tur…”
Det är inte bara i betygs- och uppfostringshänseende som man börjat förstå att den nutida accepterade ”moderna vägen” inte alltid fungerat bäst. Detsamma gäller även inom affärs- (läs bank-) och sjukvårdsmoralen, där ingen tar eller behöver ta, personligt ansvar.
Kasta bort mediernas favoritlöp "nakenchockar", "kränkt" och liknande floskler i soptunnan.
Ta ditt personliga ansvar med sunt förnuft och ett inre leende i stället.
så finner i varje fall jag själv att
det inte kan lämnas in några protester till Jämställdhets- ministern, >>>>>
fått lära sig att det är fegt att attackera bakifrån…om du förstår kopplingen. Ändå är det den som står ”öga mot öga mot sitt tilltänkta offer” (allvarligt skämtat) som får den stora örfilen.
Peter A. Ortvik
Chefredaktör
ortvik@frontface.se