Det har gått fyra år och tre CD-album sedan Daniel Lindström vann första upplagan av Idol, där han vann över Darin i finalen.
Mycket musikaliskt vatten har runnit under broarna och Daniel har utvecklats både som ren sångare och som artist rent generellt. Han tycks utstråla en stabilitet och självinsikt som kanske inte funnits där tidigare.

Under senhösten kom ett singelspår, ”Saturday Night”, som tagits väl emot av både publiken och branschen. Soulkänslan hos Daniel har brutit igenom vallarna eller de bräckliga murar som Idolkonceptet på något sätt byggt in honom i.
Vi fick sedan en promo-cd med fem spår från det kommande albumet och det gav riktig mersmak.

Soundet har mognat, den instrumentella insatsen känns nästan osvenskt proffsigt producerad och det är inte överraskande när vi får veta att Moh Denebi har mer än ett finger med i spelet. Moe som även jobbat med Dilba och Jessica Folcker, bland många andra.

När vi träffar Daniel, är han lätt försenad men fäller sig lugnt ner i den stora soffan hos sitt pr-bolag ”Mooretobe”.

Det är lite kyligt runt Lucia,
så vi inleder med att ta oss bort
till kaffeautomaten och förse oss med lämplig varm dryck att tina upp med.

Daniel, vad säger du när jag påstår att det känns som att du mognat på flera sätt till den här plattan, jämfört med tidigare?

”Det har hänt mycket det senaste året under tiden jag jobbat med det här albumet. Jag har kunnat ta ut svängarna på ett helt annat sätt än tidigare och de jag jobbat med har gett mycket skön feedback under arbetets gång.”

Berätta om upplägget till inspelningen:

”Vi har spelat in gitarrerna i en studio i Solna och det mesta andra i Mo´s studio uppe vid Östermalmstorg.
Det har varit underbart att sitta ner i sessions med musikerna som står för den instrumentella delen. Jesper Nordenstam på flygel samt en stråksektion har gett en extra dimension åt musiken som jag verkligen är tacksam över att ha fått tillgång till. Lite lyx med livestråkar nu för tiden. Vi hade ett riktigt stort inspelningsrum där de fick plats. Bas av Andreas Unge, på trummor hade vi Per Lindvall.

Det svåraste när man jobbar i studio, är att kunna sätta ner foten och säga ”stopp”, att veta när en produktion är klar, annars är risken att man aldrig blir färdig om man inte ser helheten utan fokuserar på detaljer för mycket.”

Det måste ta på krafterna att jobba så pass intensivt och länge. Hur bär du dig åt för att inte bli ett fysiskt vrak bakom studiospakarna?

”Jag har alltid gillat att röra på mig, så långa snabba promenader är något som räddar kondition och form. Sedan har jag ett förflutet inom kampsport, så stretching och annat i intensitetsträning kan också plockas fram när det känns motigt och då får jag tillbaka energin.”

Hinner du koppla av med att lyssna på annan musik? Vad ligger då på tallriken? Skivtallriken, alltså.

”Just nu lyssnar jag en hel del på Brandys senaste, ”Right Here”.
Jag har precis skaffat programvaran ”SPOTIFIER”, en musiktjänst för 99 kronor i månaden (Premium Version) och då får man smakprov på plattor innan de släppts. Där finn nästan all musik i hela världen, som du kan streama ned till datorn. Lite grand som iTunes, fast snyggare. Man kan spara spellistor och logga in med sitt medlemsnummer på vilken dator som helst. Det är alltså inte tal om att ladda ner något utan man lyssnar direkt från den plats där låten ligger på nätet. Kvalitén låter helt okej.”

Vi var och gjorde ett reportage från en spelning härom veckan och under spelningen fick jag en känsla av att ”WOW, den här artisten och Daniel Lindström skulle vara intressant att lyssna
på i ett musikaliskt samspel på scenen. Artisten i fråga är Eric Gadd. Vad säger du om den idén?

”Aha, kan du lösa det administra- tiva, så får du slå en pling, hehe."

Singeln ”Saturday Night” har ju gått bra och det kommande
albumet innehåller flera intressanta spår, har själv fastnat för spår 9, ”It´s not right”.

”Aha, kul, om man lyssnar på texten så handlar det om vad som kan hända när man blir kär i polarens tjej. Inget självupplevt men det är en intressant berättelse och det finns en hel del frustration i arrangemanget. Kul om det når fram till lyssnaren.”

Har du något eget val, som känns mycket inuti själen?

”Jag har naturligtvis en stark relation till alla låtar, det blir ju så, men just nu så känner jag mycket för ”Love ain´t got no pride”, lite retro-vibe dä. Sedan gillar jag även sista spåret, balladen. Den slår an en sträng lite speciellt.”